kt h skrev 2014-03-28 10:36:34 följande:
Som jag har sagt tidigare, det är uppenbart att Gud har ett namn.
Att detta namn skulle förlora betydelse, eller att det skulle vara förbjudet att uttala Guds namn har inte bibliskt ursprung, utan är ett påhitt av människor. Ingenstans i bibeln står det att Gud säger: "Mitt namn ska ersättas med ett annat" eller "Mitt namn får ni inte uttala".
Tvärtom som Vibban01 citerar så säger Jesus: "Jag har gjort ditt namn (faderns namn) känt för dem(lärjungarna) och skall göra det känt" (Johannes 17:26 Bibel2000)
Och i GT där namnet obestridligen alltid har existerat, så blir det uppenbart att Guds namn har stor betydelse, när det t.ex. står:
"Må de känna blygsel och skräck för evigt och gå under i smälek, så att de inser att du ensam, du vars namn är Herren, är den Högste, mäktig över hela jorden!" (Ps 83:18-19 Bibel2000)
"Herren" är inte ett namn, det är en titel. Här ska Guds namn egentligen stå, så som det står i Nya Världens Översättning:
"Låt dem skämmas och vara bestörta till evig tid, låt dem blygas och förgås, så att man inser att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden." (Ps 83:17-18 Nya Världens Översättning)
Bara det här skriftstället i Bibel2000 visar att ersättningen av Guds namn med "Herren" är en ren förfalskning av bibeln, det finns alltså uppenbara felaktigheter i bibeln. Det är uppenbart här att Gud inte har kunnat skydda sitt ord i det här avseendet i Bibel2000. Människorna som gjort översättningen av Bibel2000 har förvanskat Guds ord nästan 7000 gånger, för så ofta förekommer namnet "JHVH" som absolut inte betyder "Herren" på hebreiska, det kan nog dom som gjort Bibel2000 också erkänna.
Denna förfalskning visar att människor vill gömma och glömma Guds namn, en mänsklig tradition som ursprungligen kommer från avfallna judar, som var vidskepliga och vågade inte uttala Guds namn i rädsla för att "missbruka Guds namn" (2 Mose 20:7)
Runt 300-talet så blev denna rädsla mer påtaglig och man suddade bort Guds namn i grekiska avskrifter, detta finns det bevis för när man undersöker den grekiska Septuaginta (en översättning av GT till grekiska). I början tog man med Guds namn i dessa översättningar, men med tiden så ersatte man Guds namn med "kyrios" som betyder "Herren" på grekiska. Och detta har man alltså även gjort med Bibel2000 och Folkbibeln t.ex.
Denna hantering av Guds ord är inte godkänd av Gud, ingenstans i bibeln talas det om att Gud säger att hans namn är förlegat och inte ska användas,och det står absolut inte i bibeln att Gud godkänner att man ersätter Guds namn med en titel.
Det är uppenbart att denna förvanskning har drabbat NT också, bara detta skriftställe bevisar det:
"Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad" (Rom 10:13 Bibel2000)
Detta är ett citat från GT där namnet bevisligen existerar:
"Men var och en som åkallar Herrens (JHVH) namn skall bli räddad." (Joel 2:32 Bibel2000)
Det är uppenbart att Paulus som citerade Joel tänkte på JHVH, och då är det inte fel att översätta detta i den ursprungliga versionen.
I annat fall så förfalskade Paulus GT när han ersatte Guds namn med "Herren", vilket jag har svårt att tänka mig. Någonstans har det skett en förvanskning, och jag tror mer på att det är avfallna kristna som gjort det, inte Paulus.
Paulus var en före detta farisé, han var insatt i hebreiska och kunde läsa dom hebreiska skrifterna på hebreiska, där Guds namn alltid har existerat. När han läste Joel 2:32, så stod det JHVH, inte "Herren".
Så ok, ja Gud har klarat av att skydda sitt ord om man nu läser Nya Världens Översättning.
Det här är ju ohållbart. Gud har inte haft med Bibel 2000 att göra, varken beträffande Namnet eller det myckna fusk denna översättning serverar om de messianska profetiorna. Det är inte Bibel 2000 folk i allmänhet och Jv i synnerhet talar om när de säger att Gud har skyddat sitt Ord. Detta skydd gäller avskrifterna på originalspråken, som moderna grekiska textupplagor är baserade på. Det är dessa avskrifter som Jv syftade på vid jämförelsen med en lärare som gav 100 elever i uppgift att skriva av ett bokkapitel och att alla avskrivningsfel till trots det ursprungliga kapitlet fullständigt skulle kunna rekonstrueras med hjälp av avskrifterna, även om kapitlet hade gått förlorat. (NWT 2013, s. 1727) Och den text som man är överens om som en grekisk standardtext av NT - alltså den ursprungliga texten som bevarats av Gud - innehåller INTE Namnet, utan ersättningsorden Herren och Gud. Det är uppenbart att Jv är ohederliga eftersom de inte vill veta av konsekvenserna av sina egna argument utan både vill äta upp kakan och ha den kvar. Namnets ersättande med "Herren" och "Gud" i NT gäller också i citat från GT, där Namnet fanns i den hebreiska texten.
Detta framgår å det klaraste av Rom. 10:13. Den grekiska texten har "Kyrios", Herren, inte Jehova eller JHWH.
Sammanhanget avgör detta bortom allt tvivel. Det handlar om "Herren" (Kyrios) från Rom. 10:9 t o m. Rom. 10:13. Och det är samma "Herre" som avses i Rom. 10:9, 12 och 13. Skriftbeviset från Joel 2:32 avser att just knyta an till och bevisa de tidigare påståendena om "Herren". Det är därför som Rom. 10:13 börjar med det sammanknytande ordet "Ty", som avser det tidigare nämnda. Och eftersom Paulus använt ordet "Herren" i både vers 9 och vers 12, så är det "Herren" (Kyrios) han använder i 10:13 också. Annars skulle hela argumentering spricka. Han skrev det uttal av tetragrammaton som judar använde vid denna tid, alltså uttalet "Herren". Detta gjorde Paulus inte på eget bevåg utan under den helige Andes ledning och inspiration.
Ändringar av citaten i ur-NT är ganska många och spänner över fler områden än frågan om Namnet. Det går att skriva hela inlägg bara om detta. Också Jv har erkänt att NTs skribenter helt legitimt har ändrat i citaten från GT. Exempel på detta är den läsvärda artikeln i Vakna! 22 februari 1969 betitlad "Citerade skribenten rätt?" och artikeln "Motsäger bibeln verkligen sig själv?" i Vakttornet 1 februari 1988.
Det är inte sant att utvecklingen rörande Septuaginta (LXX) spillde över på Nya Testamentet (NT). LXX slutade inte helt med att använda tetragrammet. Detta användes långt fram i tiden i vissa handskrifter av LXX. Hade NT blivit påverkat av LXX i denna fråga skulle det ha funnits handskrifter och fragment också av NT som innehöll Namnet. Det gör det inte. Kyrkofadern Origines skrev att de äldsta och bästa LXX-texterna använde tetragrammet, men sade inget sådant om de äldsta och bästa NT-texterna.
I stället för att LXX skulle ha influerat NT när det gäller Namnet, är det i stället NT som har influerat en del kristna exemplar av LXX. Eftersom NT använde "Herren" i stället för tetragrammaton, låg det mycket nära att kristna avskrivare av LXX skulle påverkas av språkbruket i NT. Men detta skedde inte fullständigt.
Jv griper efter halmstrån när de vill nedvärdera de många avskrifterna till NT på grekiska. I inlägget som jag svarar på talades det om "300-talet" fastän det finns avskrifter av NT-delar som är avsevärt äldre, men som ändå inte använder Namnet. P46, P66 och P75 är MYCKET äldre, men de innehåller inte Namnet en enda gång. Tendensen är att man uppfattar dessa papyrer som allt äldre. En kinesisk forskare omdaterade hela P46 till det första århundradet. Denna samling av Paulus-brev innehåller förvisso inte namnet så mycket som en enda gång.
Att Namnet spårlöst skulle ha kunnat ersättas av alla avskrivare av NT är en omöjlighet. Ingen skulle kunna kontrollera en sådan process, så Namnet skulle ha bevarats i en del avskrifter även om det skulle ha funnits en komplott, vilket vi inte kan räkna med.