svenskan tar över, hur behålla modersmålet

Hej!

Vi har det likadant här hemma, vi pratar både arabiska och svenska men det är svenskan som tagit över. Speciellt nu när dom går på dagis osv. Men fortsätt prata ditt språk tycker jag och så småningom så blir det nog lättare.

Har ni bett om att få i skolan också?

Det är ganska naturligt att det blir så, jag tycker inte man ska ta det för hårt. Det är väldigt svårt att få barnen på samma nivå på alla språk de talar, ett kommer att dominera.
Kräv inte för mycket av dom, prata själv med dom men låt dom svara som dom själva vill. Ibland kan man kanske göra lite extra i form av korta lekar, be dom säga vissa saker, ringa till släktingar och prata med osv.
Man måste komma ihåg att barn som går i skola är ofta väldigt trötta, det kan bli för mycket för dom med ännu mer undervisning hemma. Det är lätt att dom börjar att associera hemspråket med tråkiga saker och tappar intresset helt om man går på för hårt.
Det är egentligen bättre att ligga lågt och vänta, se om dom får ett större intresse när dom är lite äldre.

Varför kan dina barn prata svenska i Sverige och ert modersmål i ert land?

Den största hjälpen är en sommar i ditt land om det är möjligt.

Fortsätt med ditt språk när du pratar med de, men låt de svara på svenska. Bevaka att de får modermålsundervisning i skolan. Vill de i framtiden inte ha det, så låt de inte sluta med det.
Jag ångrar idag som vuxen att jag inte fortsatte med mitt modersmål i skolan. Jag kan idag prata på mitt modersmål, men det skriftliga är det svårare med.

Vi har inte fått det eftersom det inte finns tillräckligt många som pratar detta språk i min kommun. Nästa år blir det minst 5 elever, då är kommunen skyldig att ordna modersmålsundervisning. 

Språk behöver lite träning, annars utvecklas det inte. Den bästa praktiken är självklart att åka till mitt hemland och vara där. Ännu bättre praktik blir det med jämnåriga kompisar i hemlandet. 

Tack för alla funderingar! Jag får nog låta barnen svara på svenska, jag vill inte att de ska börja undvika mig (och vända sig till pappan) bara på grund av språket. Jag har tidigare märkt tendenser till det, innan de gick över till svenskan. 

När barnen var mindre kunde jag lättare prata med dem på mitt språk även när svenskspråkiga barn var med. Men nu känns det inte rätt längre, nu är kompisarna äldre, det känns som att de har rätt att förstå vad vi pratar om. Det tråkiga är att jag inte har orkat läsa böcker för barnen de senaste månaderna, ända sedan vårt tredje barn föddes. Orken räcker inte till. Det kanske blir bättre när minsta barnet blir äldre. Nu har jag i alla fall infört två dagar i veckan då barnen måste titta på filmer eller TV på mitt språk. Det verkar barnen till och med tycka om!