HäckHäxan skrev 2014-06-30 15:53:53 följande:
visste väl att det var olagligt att vara mig och må bra. Att de bara skulle ramla ner i huvudet på mig!!!! Jävla helvetes skit, bajs blä fuck urk avförings idiothelvetes jävla piss liv!!!!!!!
Alltså varför föddes jag inte med en vanlig normal jävla hjärna. Normalbegåvad, nöjd med ett fungerande jävla minne, ro i själen och bara allmänt vanlig alldaglig jävla människa, så Svensson man bara kan bli!!! Ge mig ge mig ge mig för helvete!!!
Jag hade sååå gärna bytt bort en hel del IQ bara jag fick funka som folk gör mest.
Ibland känner jag mig övertygad om att det är en förbannelse att vara jag, det borde vara en omöjlighet att födas med alla möjligheter, utåt sett ha förutsättningarna för att bli vad man vill eller iaf mycket. Ändå står jag här med en till viss del rätt smart hjärna till ingen som helst jävla nytta. Helt meningslöst och slöseri. Om jag ändå kunnat ha den där grejen som just jag var bra på men nääää istället kan jag bara lite av varje lite här och där och inget är helt intressant nog att bli asbra på. Väldigt trött på att hänga som en jävla marionettdocka utan att till synes ha en vettig funktion. En off knapp till hjärnan hade vart nice
Borde ju vara både van och härdad vid det här laget. Att må bra och vara lycklig är inte menat för mig. Varför varför lär jag mig aldrig det???
Varför varför vaknar jag så ofta och ändå ser världen i färg, är glad för att jag lever, glad för det jag ändå har och älskar att leva. När jag samtidigt känner att jag är meningslös. Jag vill använda min hjärna, mata in kunskap, jobba, lära mig saker. Men hur fan gör man det när ens fokus vimsar runt överallt, när man tappat trådarna hela tiden, när allt är som ett stort bollhav i huvudet med alla tankar, måste, vill då gjort och varje fång jag fångar en boll och ränker att yeah detta är planen kör igång med den så krockar 5 andra bollar till den så jag tappar den totalt och undrar hmm vad var det jag gjorde nu igen, det var viktigt men vad var det?? Fan också!!! Helvete! Kör igång nått annat. Kommer på vad jag skulle gjort en halv dag senare. Energin är slut och varierar så jävla frisk att jag aldrig helt kan planera något alls. *suck*
Nu har jag gnällt och varierat från lägga mig ner i fosterställning och gråta humör, till sjukt trött bara, ledsen och nu har jag för säkerhetsskull höjt rösten till mitt barn för jag blir så irriterad av att konstant bli avbruten och tappa trådar hela tiden, så nu är jag inte bara en hopplös människa rent allmänt utan en usel jävla förälder också. Vill mest bara skrika rakt ut, kasta mobilen i väggen och slå sönder saker, ilskan rinner som lava inombords och tårarna bara rinner. Maten jag försökt äta i 30 min med ex antal avbrott från dottern är kall. Försöker stänga ute världen med musik i hörlurarna, men avbrotten är konstanta. Det blir inget gjort idag, inget vettigt alls. Hur kan man känna smaken av sorg i munnen när man gråter utan att ha ett vettigt skäl att känna sorg över.
Borde hävt ur mig den här skiten i nån anonym blogg eller nått kollegieblock men nu fick ni al skit enjoy liksom och förlåt samtidigt.
Skall försöka hålla huvudet över ytan den bit som är kvar av dagen hur det skall gå till vet jag dock inte riktigt faktiskt :-/ * arga gubbar i mängder, illröda!!!! * :-/
Låt det bli kväll fort som fan tack!!
Du ÄR underbar och mer än ett tillskott i livet! Du är INTE hopplös eller meningslös!
Saker sker, med eller utan ens vilja.. Man får lov att krascha, känna sig hemsk och tappa tålamodet.. Imorgon är en ny dag med nya prövingar, bra som dåliga..
Och du kommer att klara av dem.. För varje morgon du vaknar upp så har du ju klarat av gårdagen...