hännrick skrev 2014-09-06 15:02:25 följande:
eller så låtsas jag bara ;)
Vissa saker kan man inte fejka, klokhet är en av dom, lika så intelligens. Det går inte att fejka att man är smart, antingen är man det eller så är man det inte, så enkelt är det. Det går fort att knäcka och lista ut när folk inte är smarta på riktigt. För de kan inte ta in logik, de kan inte utveckla tanken vidare fem steg framåt själv OCH så blir de sura just för att de inte kan det, allt det där kommer fram väldigt fort när man kommunicerar.
Därmed inte sagt att det är fel på att inte vara smart eller att det är rätt att vara smart. Ibland hade jag absolut velat vara mindre smart. Stora delar av mitt liv hade varit mer givande då det är jag säker på. Jag hade varit nöjd istället för att känna att jag spenderar livet med att slåss mot väderkvarnar. Hade vart riktigt nice att kunna inställa sig i ledet, inte överösas av visioner konstant, att inte känna behovet av att ahhhh det måste jag testa och sen snöa in totalt på det.
Idag har jag lärt mig att lägga undan alla mina visioner i en låda i skallen. Att inte ge folk lösningar på sina problem, de vill ändå inte ha dem, de vill inte ha förändring, förenkla livet osv. För även om min lösning gör deras vardag lättare eller vad fan de nu är, så tar de illa vid sig, känner sig dumma osv. Vilket inte var mitt mål eller tanke när jag presenterade iden alls. Men det blir ofta så ändå. Så jag håller käften, kniper igen den så in i helvete och är tacksam för de vänner jag har som jag kan tala fritt med, där jag inte måste förklara allt och ändå bemötas med uttrycket av en fågelholk, det är befriande att få låta min hjärna spinna helt fritt ibland, där den andra kan fortsätta min första tanke och mening fast fem steg framåt i utvecklingen och ingen av oss behöver förklara för den andra hur utvecklingen skedde, för det var så uppenbart för bägge osv.
Läste en grej på fb för några dagar sen om depressioner och smarta människor, att smarta människor ofta är deprimerade och mer än normalbegåvade. När jag läste den så rullade polletterna runt i min skalle och jag både skrattade och bara aha. I vilket fall jag gillade bloggarens tänkande och för mig lät allt helt logiskt OCH jag kände igen så många jävla saker att det var lite skrämmande faktiskt.
OCH nu spann jag bort den där röda tråden precis som vanligt! Nå skit samma vissa saker kan man inte fejka några längre stunder, så är det bara.