Sex och dravel tråden, hämningslöst!

Nej, tack. Då får jag ont i magen. Jag ska inte äta chips på fastande mage.....

Oj oj 

Oh ja i mitt huvud finns en hel värld om sexigt Jag har dessutom väldigt levande fantasi

Men jo jag finner nog känslan av skam upphetsande i mitt huvud, absolut.

Hmm hittar inga roliga trådar att häcka runt i *snyft*

Smörrebröd, ja tack  Gammeldansk, nej. Tror inte mediciner och gammeldansk går så bra ihop.

Här blir det kycklingklubba, handskurna pommes chateau och någon form av sås. Vilket decennium som helst.....

Det fanns ingen pizza 

Ja men så är det ju, alltså trygghet med skammen. För min del så tror jag mycket är att jag går igång på kontraster och det finns saker jag aldrig kommer slut skämmas inför tror jag och ändå fortsätter göra, haha hur knäpp är inte jag då

Alltså min hjärna är speciell på ohhh så många jävla sätt och jag slåss konstant med att försöka reda ut den och trasslet den har för sig. Sen finns det massor av saker jag vill testa eller utveckla eller är nyfiken på. Men det där med rätt man för jobbet är liksom en helt annan sak. Utan tilliten så kommer jag inte testa något alls av det. Samtidigt så vet jag med mig att jag hmm testat / råkat ut för saker som JAG MINSANN ALDRIG skulle göra hell no och ändå bara WOW vilken grej, igen tack När de väl hände liksom. Så idag försöker jag vara mer öppen och inte dissa saker, förutom när jag känner direkt avsky. Men jag kan absolut testa något jag inte ens tänkt på som sexuellt eller som jag bara har en gnutta nyfikenhet inför. Tycker det är givande och om inte annat så lär jag mig att jaha det var inte min grej, nu vet jag det eller så lär jag mig tvärtom. På samma sätt kan jag ge eller göra saker som inte är upphetsande för min del, men jag blir däremot upphetsad av uppskattningen partnern visar, så den upphetsningen smittar liksom av sig, glädjen i att ge liksom.

hehe och du tror inte jag har analyserat det hela analyserar ännu, det har varit nödvändigt för min del, så jag vet att jag gör saker i friskhetens tecken och inte för att jag är sexuellt störd eller var störd är ju mer korrekt nu för tiden. I vilket fall så har jag varit tvungen att sortera igenom sakerna många gånger. Idag vet jag att jag gillar saker för att jag gillar dem, att de inget har med övergrepp/ våldtäkten eller annan skit att göra.

Partnern avgör ju massor, och skapar helheten.

Nja det beror del på hur man definierar störd och om man vet orsak och grund till det störda OCH sen inte att förglömma, störs man själv av beteendet. Mår man sämre av att leva ut det när man landar sedan? Gör man det så är det viktigt att sortera ut varför, försöka hitta orsaken, kriga lite med sig själv. För det är först då som jag tror man kan leva ut det fullt ut.

Kan ju bara ta mig själv som exempel. Jag har alltid varit sexuell, alltid. Innebär det att jag hade sex av rätt skäl, svar nej. Mådde jag verkligen bra av att använda män som levande dildos, svar nej. Är det då verkligen rätt för mig att göra det, svar nej. Vill jag fortsätta leva sådär med en mix av sex, njutning och spöken i mitt huvud som gör att jag behandlar andra illa och rättfärdigar det med att andra använt mig. Nej det ville jag ju inte. *mängder av krig med mig själv*

Ja sex är en sak, kärlek är en annan. Varför kan andra koppla ihop dem men inte jag? Hur lär jag mig det, vad krävs av mig. Aha, är jag beredd på att må så dåligt som jag behöver göra för att ta mig över det här hindret och bli en mer hel människa. Vågar jag verkligen lita på en man så mycket. Nej egentligen inte, men jag vill och därför chansar jag. Vad hände? Jag vann, fan i helvete jag vann och det var jackpott rakt igenom. Jag är fan inte så trasig som jag trodde, det är inte alls hopplöst, det är fan inte hopplöst. Jävlar i min låda jag känner mig levande, som om någon dragit upp e ridå jag inte ens visste låg där och kastade en skugga på min värld, shit vad färger det finns i världen, wow. Underbart!

Är jag fortfarande livrädd för kärlek och tillit, svar ja. Vet jag om det, svar ja. Har jag fortfarande lust att knulla av fel skäl, svar ja. Gör jag det, svar nej ( nåja återfall har inträffat ) Hur ser jag till att få bättre koll på mig själv och mitt sexuella beteende? Celibat? Hmm celibat, allvarligt häxan skall du gå i celibat, är du helt jävla dum i huvudet, hur tänker du där??? Jo jag tänker att jag behöver sortera ut det här utan att distraheras längs vägen. Okej då kör vi, celibat blir det, en gräns e bra, ett år, ja det låter bra, så länge har jag aldrig levt i celibat innan så det bör vara en utmaning. Det var det, jag klarade det, sexmissbrukaren klarade fan celibat ett år och lät det rulla på tills det nästan gått två år. Coolt. Ha! Jag kan fan visst leva i celibat! Men vill jag verkligen leva i celibat, svar nej. Varför, för sex är kul och roligt, skönt och givande. Ja men då kör vi vidare utan celibat och med bättre koll mig själv. Ja och där är jag idag. Jag är alltså skapt för mer än bara sex blev min slutsats av det hela och jag kan om jag vill ge fan i det, vilket i sin tur innebär att jag är fan inte missbrukare längre och därmed alltså ännu mer hel än jag var när jag påbörjade utmaningen till mig själv.

Grov jävla förenkling haha.

Kommer jag ha fler återfall, ja högst troligen. Kommer de skada mig som innan, svar nej. Varför, för idag offrar jag inget för någon på samma sätt som innan. Är det bar eller dåligt, fan vet, men det känns bra för min del, så jag hävdar att det är bra för min del. Mår jag kasst ibland för att jag har sex utan känslor, japp, går jag under, svar nej, det är helt okej med sex ändå. 

Jag tycker också det är normalt och jag tar det inte som något förminskande alls. Däremot har jag förstått att alla inte alls har djupa samtal med sig själv, så för alla är det inte normalt eller vanligt. De bara kör på i samma hjulspår utan att reflektera eller stanna upp alls OCH så undrar det förvånat varje gång varför går det åt helvete?? Jadu varför går det åt helvete 

Vi nämnde växelverkan mellan skam och trygghet tidigare. Jag är själv beroende av växelverkan i allt, jag blir fan tokig annars. Jag jobbar med normala och i mångas ögon tråkiga icke-skapande arbetsuppgifter, men jag uppskattar det och det är en stor del av mig. Men får jag inte poesi och människor i min närhet som har en berättelse i sig som måste ut.

Vi inte bara kan ha fria, engagerande och kreativa yrken här i världen, de passar inte alla människor och det finns så mycket andra uppgifter som måste skötas av någon. Där kommer kulturen in, finkultur, fulkultur, folklig kultur och kultur för personer som bara måste vara annorlunda. Kulturen ska visa, synliggöra, provocera och allt det där som kulturpersoner säger att den ska göra, men framförallt ska den vitalisera människor så att alla de som jobbar med tråkiga men viktiga uppgifter ska kunna ladda om sina själsliga batterier och orka med ännu en dag av tråkiga men livsviktiga sysslor.