Arbetsvegan skrev 2014-03-08 14:09:36 följande:
Jag hade tillåtit men inte accepterat.
Om man pratar om att inte tillåta uppkäftighet, då anser jag att man har missat oerhört mycket. Som i vad relationer går ut på. Dialog. Ingen, inte ens en tonåring är uppkäftig baföatt utan det är ett symptom på något. Och det tar man reda på genom att ha en dialog och att man kompromissar.
Lyssna anser jag är svenskans näst mest missbrukade ord (efter kränkt). Jag tror att hon lyssnar men inte gör som hon blir åtsagd. Tex om hon berättar för dig vad hon tycker att du ska göra och du inte gör det, då "lyssnar" ju inte du.
Varför gör hon inte som ni säger? Det är ganska ointressant att hon inte gör det utan det intressanta är varför. Har du frågat henne?
Ja, det är ett fullkomligt normalt beteende för någon som inte mår bra. Tycker att många (inte bara du) slänger omkring sig kraven i slentrian. Man konstaterar att någon "inte mår bra" samtidigt som man kräver full funktionalitet från personen.
Det kan vara så att hon känner att hon drunknar i krav just nu. Var är din förståelse? Jag saknar den. Du skriver bara vad hon är dålig på och inget mer. Vad är ditt syfte? Att konstatera att det är fel på henne?
Jag förstår mycket väl att hon mår dåligt, och jag försöker finnas där och stötta henne så gott som det går, stöttar henne alltid till 100%. Jag kräver inte att hon SKA fungera till 100% , det förstår jag att hon inte kan. Men samtidigt så vill jag helst att hon ska gå ut nian, och få slutbetyg.
Det är inte mig hon är uppkäftig mot, det är en av hennes lärare.