Varför har nästan alla svenska tonårstjejer långt blont hår?

Lite så var det när jag gick i skolan: "Men guuud, jag skulle aldrig våga klippa håret kort eller färga det mörkt! Långt blont hår är finast på mig". 

Men jag måste säga att jag inte riktigt ser problemet med att många tonårstjejer ser likadana ut. Finns det verkligen ett egenvärde i att sticka ut utseendemässigt? Personligen trivs jag inte med att få uppmärksamhet för mitt utseende och därför väljer jag bort mer extrema stilar. Däremot får jag gärna uppmärksamhet för vad jag gör och säger, så jag är ingen liten grå mus ändå.

Sen är långt blont hår väldigt lättskött om man har typiskt skandinaviskt musfärgat hår. Om du färgar håret chokladbrunt kan utväxten se grå ut och det är dessutom ett helvete att ljusa upp håret igen. Illrött hår är jättesnyggt, men måste färgas om hela tiden. Blaskigt rött hår ser ofräscht ut. Om du gör blonda slingor ser det oftast vårdat ut även med utväxt. Om man inte har uppklippt hår är det lättare att göra olika typer av frisyrer så att man får variation. Jag skulle nog satsa på den frisyren om jag hade den hårtypen. Mitt hår är tyvärr lockigt, tjockt och frissigt, så det passar bäst i en kortare längd som går att hålla under kontroll och med ingen/mörkare färgning för mer glans. 

Varför ska man vara en slav under en tidskrävande och dyr hårvårdsregim för att sticka ut när man enkelt kan bli en klon och lägga tid och pengar på annat? Det är givetvis upp till var och en att välja, men jag förstår absolut varför många väljer det andra alternativet.