Information inför vuxenlivet?

Och det är ju betydligt lättare nu, med internet. Plus att deklarationen är en baggis nu jämfört med hur det var för några decennier sedan.

Kommer ihåg hur mamma och pappa satt med tunga pärmar fulla med papper under en helkväll då de deklarerade. Då fick man inte störa. En annan deklarerar enkelt på nätet - allt servat .

Ja, men sånt där att ens veta "ja, men då frågar man" och hur man frågar är inte en självklarhet för alla. Ja, alla människor måste öva på allt osv, men vissa tycker det är lättare och vissa tycker det är jobbigare. Jag hade t ex länge svårt att prata i telefon, och att då ringa till exempelvis försäkringskassan eller csn hade inte kommit på fråga (fast att ringa till släktingar är fortfarande värst). Nu har jag övat upp mig på saker lite allt eftersom och blivit bättre på att sköta "vuxensaker". Men för folk som är osäkra kan det verka som att "alla andra vet" och man själv är den enda som inte gör det.

Därför förstår jag varför TS frågar efter andras erfarenheter och hur man gör i nya, obekanta situationer. Det är ju aldrig fel att be om hjälp, och det är ju precis det TS gör med den här tråden?

Har lärt mig det mesta av min pappa. Händer fortfarande att jag frågar honom om något sådant praktiskt. Men jag har bott själv nu i 10 år så det allra mesta har jag koll på. 

Det hör till uppgiften som förälder att "skola in" sina ungdomar i hur man lever som vuxen tycker jag. Allt från att lära sig sköta hushåll till annat som ekonomi. 

Men oj vad det var nedlåtande ton i denna tråd! Har man aldrig gjort något innan så är det väl inte konstigt att man inte vet hur det funkar och ja man lär sig med tiden men det är väl just det TS gör hen frågar...

Jag förstår också vad du menar TS, nu är jag 39 år gammal men jag kommer fortfarande ihåg hur svåröverkomliga vissa saker verkade när jag flyttade hemifrån och började jobba. Man vill inte framstå som naiv och kanske inte frågar första bästa

Jag kunde inte ens laga en omelett när jag flyttade hemifrån, sen flyttade jag utomlands vid 22 och då var jag verkligen tvungen att lära in nya grejer. Gjorde massa pinsamma misstag i början 

Men som sagt man lär sig och man lär sig även om och hur man skaffar information om hur man ska göra saker, tex att måste man ha ett personbevis så ringer man skatteverket (?) mm mm

Jag har aldrig deklarerat i Sverige och skulle inte ha en aning om hur man gör men iom min ålder och mina erfarenheter hade jag inte haft några problem att ta reda på det, dvs lättare för mig som har levt lite längre att hitta info om olika saker

Jo, jag förstår det, men frågan blir liksom felvinklad. Det mesta här i livet vad gäller den typen av praktikaliteter lär man sig genom erfarenhet helt enkelt. Man får prova och så fråga. Jag har också tyckt att det har varit jobbigt att ringa myndigheter etc, men det är något man helt enkelt måste och övning ger färdighet. TS problem är inte hennes föräldrar utan sin osäkerhet kring att våga fråga och att kanske uppfattas som "dum". För det mesta i livet finns det ingen färdig manual utan man får ta tjuren vid hornen och fråga, ringa etc. Och ja, man måste fråga sådant som för andra är självklarheter ibland. Det är bara så. Även om TS föräldrar inte berättar en massa så kanske de svarar på direkta frågor om hon behöver hjälp? På sätt och vis är internet ibland ett gissel.....människor "gömmer sig" bakom datorerna och tror att man kan hitta allt där......men det kan man ju inte . 

Ha ha, en klassiker! Jag hade en hyrbil jag inte hittade knappen for att oppna locket med. Efter frustrerat letande fick jag gora samma sak, och killen som jobbade på macken hittade den inte heller. En vänlig själ som tankade sin bil bredvid såg vad vi holl på med, och informerade oss båda om att det inte finns nån knapp - luckan oppnas manuellt. Det var en ny "retro" modell av WV. :)

men vad pinsamt för mackkillen. Han om någon borde veta att det inte är helt ovanligt med tanklock som man trycker upp.

Jag har nog fått vara med när mina föräldrar har gjort mycket praktiska saker och har dem att tacka. Jag har varit med när mitt sparande bytt konton och sparformer, jag fick mitt första minutenkort vid 16 med eget konto jag kunde ta ut ifrån. Jag har sysslat med löpning från 9,5 år och då behöver man se till att hämta ut nummerlapp, vara närvarande vid avprickning, börja värma upp i tid och ta av sig överdragskläder mm, så en del av min framåtanda har jag lärt mig där genom att få ta ansvar. Sedan har jag fått bo inackorderad under gymnasiet och fått vanan att kolla busstider och byta bussar och tåg. Däremot tycker jag det är väldigt skönt med manlig hjälp när det kommer till bilar, punktering på cykeln mm för det har inte mina föräldrar lärt mig så mycket om. Likaså hade jag nog inte fått igång smartphonen eller senaste datorn utan hjälp av sambon. Visst bruksanvisningar är bra, men ibland har man inte den tiden med småbarn runt fötterna som skriker på uppmärksamhet.

Det ekonomiska har jag fått lära mig i etapper. Under gymnasiet fick jag matpengar att handla för utöver att mamma skickade med en del matlådor och matvaror som t ex bröd. Jag lärde mig på så vis att hushålla med pengar och se vad som var ett bra pris på olika varor. Kunskapen att laga mat las grunden till både hemma och i hemkunskapen och sedan har jag lärt mig vidare med hjälp av kokböcker som jag fått följa steg för steg. Allt blir inte bra jämt, men övning ger färdighet.

Efter gymnasiet blev det högskola och jag fick hjälp av mina föräldrar hur man använde bankgiro för att betala hyra för studentrummet, då var det pappersblanketter som gällde. Senare fick jag hjälp av banken att lära mig grunderna med dosa. Vid deklarationen kan jag fortfarande behöva fråga mamma och pappa om råd, särskilt när min andel av huset skulle gåvodeklareras tillbaka var det knivigt. 

Så fortfarande 38 år gammal får jag ibland ringa och fråga någon, besöka banken eller liknande och fråga mig fram. I vissa frågor är det lättare att googla eller läsa t ex myndigheters hemsidor. I vissa fall har jag familjeliv som bollplank för att få andra infallsvinklar och veta i vilken ände jag ska börja. Det svåraste på sista tiden har varit att förstå hela processen med att få hjälp när umgänget strular och tösens vistelse i pappans hem har varit tvivelaktig säkerhetsmässigt med hans psykiska sjukdom och socialen säger vissa saker och familjerätten andra ...

Så ja, livet är en livslång resa med nya frågor och kunskaper som behöver nås.

Jag letade mig också fram till vad jag behövde veta. Det mesta frågade jag mina föräldrar om, annat hade jag snappat jag upp på hemkunskapen eller genom att titta på Plus

Jag tog mest bara vuxenlivet som det kom, faktiskt. När jag flyttade hemifrån visste jag knappt hur man kokade ett ägg, men det löste sig ändå på något sätt.

Förslag på problemlösning:
1. Testa - vad är det värsta som kan hända?
2. Läs på förpackningen och testa det som står - ofta informativt och bra.
3. Googla först, testa sen. MÅNGA har sannolikt haft samma problem som du.
4. Fråga någon du känner, de kanske till och med kan visa.
5. I speciella fall (skatteblanketter och liknande), googla fram numret till deras hjälptelefon. Var inte rädd för att ställa "dumma" frågor.

Här får du ett gratistips av mig: När du tvättar dina kläder, STÄNG DRAGKEDJORNA. När kläderna virvlar runt i tvättmaskinen river öppna dragkedjor små hål i andra kläder, och det är ju lite trist i längden...