Information inför vuxenlivet?

Jag förstår hur du menar. Är man vuxen och frågar om något alla tar för givet att man vet, så tycker folk att man är konstig... Det kan vara sådant som hur man använder busskort som funkar annorlunda än där man själv kommer ifrån, hur ofta man bör städa, vad som händer när man polisanmäler någon osv.

Tack och lov har jag en morsa som lärde mig väldigt mycket, men ibland glömmer hon bort att jag inte automatiskt kan allt som hon kan för att jag saknar praktisk erfarenhet. Resten googlar man eller frågar man vänner om.

Grejen är ju mest det att om man frågar saker som andra tar för givet så får man så märkliga blickar... inte alltid, men det har hänt, och det är väldigt avskräckande.

Jag blev t ex uppläxad av en busschaufför för att jag inte visste hur man betalade på bussen på en ort där jag varit på bara en gång tidigare (och sedan dess hade de ändrat systemet). Så jag förstår att TS kan vara nervös över att be om hjälp, när folk är så ohjälpsamma. Hittar jag inte information på internet så föredrar jag oftast att be en vän, än att be om hjälp i kön på bussen/affären/flygplatsen.

Kan säga att min kompis (en annan ung vuxen) blev skitglad över att ha hittat en pärm i hyreshuset hon bor i, där det förklarades allt sådant som hur man rensar golvbrunnen i duschen, byter propp etc, för det är sådant som vuxna förväntas kunna men som hon inte visste.

Jag antar att folk förut hade mer böcker med sådant som husmorsråd och kokböcker, etc, när internet inte fanns. Glöm inte heller alla tidningar (typ Allers) som ofta trycker små "tips" om hur man städar effektivt.

Just nu är jag mest förvirrad över sådant som deklaration. Tidigare var jag så förvirrad över hur man ansökte om övningskörningstillstånd att jag aldrig gjorde det, och än idag har jag inte körkort. Fast, jag är inte heller särskilt intresserad av körkort, jag är ju stockholmare. ;)

Ja, men sånt där att ens veta "ja, men då frågar man" och hur man frågar är inte en självklarhet för alla. Ja, alla människor måste öva på allt osv, men vissa tycker det är lättare och vissa tycker det är jobbigare. Jag hade t ex länge svårt att prata i telefon, och att då ringa till exempelvis försäkringskassan eller csn hade inte kommit på fråga (fast att ringa till släktingar är fortfarande värst). Nu har jag övat upp mig på saker lite allt eftersom och blivit bättre på att sköta "vuxensaker". Men för folk som är osäkra kan det verka som att "alla andra vet" och man själv är den enda som inte gör det.

Därför förstår jag varför TS frågar efter andras erfarenheter och hur man gör i nya, obekanta situationer. Det är ju aldrig fel att be om hjälp, och det är ju precis det TS gör med den här tråden?