Jag vill donera!

Jag har donerat två gånger, och tänker fortsätta tills jag hjälpt sex par (övre laglig gräns). Jag har ett barn själv, och vi har inte bestämt om vi så småningom vill ha ett till eller inte.

Det läkarna (framförallt en, som är väldigt bra att prata med och gärna tar sig tid) har sagt till mig är att fertiliteten inte ska påverkas av att man donerar, men att de ändå helst vill att man ska vara färdig med sitt eget barnafödande av rent psykologiska skäl. Allas fertilitet avtar med åldern, och man kan inte riktigt veta när så det finns aldrig några garantier för att man kan bli gravid när man vill det. Om då en före detta äggdonator misslyckas bli gravid, tänker de sig att det kan bli psykologiskt jobbigt om man börjar tänka att "någon annan har mina barn,  och nu kan jag inga få...", även om det inte finns något medicinskt samband. Det är dock inget krav. De vill att man ska ha minst ett barn, så att de vet att man är fertil, i övrigt är det upp till donatorn.

Jag vet inte hur hormonbehandlingen egentligen påverkar oss långsiktigt, och har inte gjort några djupare efterforskningar heller. Men man får i alla fall inte slut på ägg. De allra flesta av kvinnors ägganlag mognar aldrig, utan dör när vi blir för gamla, oavsett om vi donerar eller inte.

I Sverige är de väldigt noga med donatorns hälsa, även om det innebär färre ägg. De håller noga koll på hormonnivåer och så, för att undvika överstimulering. Jag vet inte hur det ser ut i andra länder, t ex USA, där det är mer pengar med i spelet.

TaraTajger - Med lite detektivarbete är det nog inte svårt att lista ut var jag bor (bilden, till exempel), men i och med anonymitetskravet borde jag inte säga det direkt. Jag tror även att alla som står i kö för äggdonation längtar djupt efter en bebis. Det jag skulle göra om vi kom överens om att jag donerar till er är att jag skulle agera korsdonator, och eftersom jag var med skulle ni få gå före i kön. Men eftersom jag inte känner er, vore det ologiskt för mig att ge just er förtur framför någon, som väntat längre. Jag kommer att göra så många donationer som lagen tillåter oavsett, och därmed hjälpa så många jag kan.

Med det sagt så beklagar jag verkligen att er donator dragit sig ur. Det kan ju finnas flera skäl till det, kanske kändes det jobbigt psykologiskt när hon tänkte mer på det, kanske blev det helt enkelt för mycket med alla sprutor. (För mig är några sprutor och en dag i smärta efter äggplock rätt försumbart jämfört med vad det innebär för mottagaren, men det är ett tydligt utilitaristiskt tankesätt och alla kanske inte resonerar så.)

Jag hoppas att du förstår, och att det löser sig för er så att ni snart kan få er efterlängtade bebis!