Gravid v. 35, tvär-sätesläge. Chanser att bebis vänder sig ned?

Båda mina första barn låg fel (i säte eller på tvärsen) fram till v.37. Tredje barnet vände sig i v.35. Inga vändningsförsök. 

Vid min förra graviditet snurrade sonen runt en himla massa. I v34 sa BM att han låg rätt. I v36 vände han sig från rätt läge till sätesläge. Han vände tillbaka själv i v38, kvällen innan jag skulle in för vändningsförsök! Det var ett jäkla bökande i magen kan jag lova! :)
Han låg sen rätt fram till förlossningen men sjönk inte ner och fixerade sig förrän de tog hål på hinnorna två timmar innan han föddes.

Mitt andra låg i tvärläge (men huvudet mer upp än ner) från v 35 till v 40. Vände honom i v 40, men han snurrade fel igen på kvällen för att sedan ha lagt sig rätt själv till återbesöket på morgonen. Föddes normalt i v 41.

Är i samma sits som du, har en kille som sist vi kollade låg i säte. Är nu i v 35+6 i dag och ska till BM i morgon. Mina tidigare barn har inte heller legat rätt förens väldigt sent och vår tvååring han snurrade runt i magen som en jojo. Han var plättlätt att vända, men såklart lika lätt att vända sig själv fel igen.
Så svårt det här med hur länge man ska våga vänta. Jag tror ju att de flesta vänder sig när det väl är dags, fast det är ju inte säkert. Mina har inte heller varit fixerade även då dom legat rätt, om nu det också har med saken att göra.
Vi ska även träffa en läkare i morgon och då ta beslut om vilken typ av förlossning det ska bli. Jag har nämligen två snitt och en vaginal med tidigare barn och då vill de att allt ska se så bra ut som möjligt om jag ska få prova vaginalt igen, annars blir det snitt igen.

Ja inte lätt detta.. Mina snurrar inte runt alls utan sitter där de sitter, som små papegojor och knackar i mammas revben! Känns konstigt att de skulle börja få för sig att vända sig i sista minuten, jag känner nu hur trångt den har det därinne, buffar väldigt hårt men känns inte som att den skulle kunna få till en vändning. Men man vet aldrig.

Iof så tar jag gärna ett KS till, mitt första var helt perfekt. Var uppe på benen utan direkt smärta efter någon timme, och själva uttagningen av bebisen var också en fin upplevelse. 

Gjorde ju som sagt vändningsförsök i första grav, utan att det fungerade, kommer mest troligt tacka nej till det nu. Någon som har tackat nej till vändning? Blev det diskussioner med BM och läkare eller gick det utan tråkiga miner??

Mitt andra barn låg på tvären. I vecka 35+3 gjordes vändningsförsök inför igångsättning men det lyckades inte. Läkaren sade att han hade kunnat sätta igång mig och hoppas på att bebisen satte sig i säte när vattnet gick men han bedömde att bebisen var för liten och medtagen för att klara en sätesförlossning. Så det blev ett snitt direkt efter vändningsförsöket.

Min första satt "stenhårt" med rumpan ner och hade huvudet vid revbenen. Inte skönt alls som du då säkert redan vet. Min andra vände sig faktiskt själv i vecka 35 någonting utan att jag märkte. Nu med nummer tre känner jag redan i vecka 29 att den sitter/ligger på tvären och bökar på samma sätt. Det kan vara så att man får en speciell fort på sin livmoder och som gör det mer bekvämt för barnen att sitta upp i stället har jag hört. 
Hoppas din vänder sig själv. Jag hade en fantastisk förlossning med tvåan. 

Jag gjorde ett lyckat vändningsförsök igår, i v 38+6. Hon låg då på tvären med ryggen uppåt så det var opimalt läge för att vända, eftersom det blev ett kvarts varv bara. Det är mitt andra barn och det första vände sig helt själv innan vecka 35 och fixerade sig i v38. Varför det här barnet valde att ligga på tvären (vilket hon hade gjort nu i åtminstone tre veckor) har ingen kunnat svara på. Det finns inga synliga fel på livmoderns form, navelsträngen är inte för kort, bra mängd fostervatten, varken jättestor eller tillväxthämmad bebis... Igår fick jag iaf beskedet att eftersom jag bara har en vecka kvar till BF så är sannolikheten för att hon faktiskt skulle vända sig själv ganska liten. Jag har hört att om man varit stillasittande mycket eller väldigt stressad under graviditeten kan det påverka barnets vändningslust, och båda två stämmer in på mig men det kan ju också vara skrönor.

Här ligger bäbis ff i säte. Trist men så är det. Blir planerat snitt nu om ca tre veckor. Känns både på ett sätt skönt men samtidigt lite tråkigt. Jag vill ju eg föda vaginalt. Fast det beslutet kan jag inte påverka så mkt.

Vad gäller att tacka nej till vändning så tror jag inte de kan tvinga någon utan mer erbjuda det. Och de borde inte bråka om man tackar nej, men det är bara vad jag tror.

Hej!

Min son satt i säte mer eller mindre hela graviditeten. Han vände sig aldrig och det blev inget vändningförsök då han låg dubbelvikt. Han låg med uppfällda ben vilket gjorde det omöjligt för honom att vända sig, med eller utan hjälp. Blev snitt i vecka 38+3. Han var även på fränsen till tillväxthämmad, -20%.

Nu väntar jag syskon, är i vecka 30 och denna bebis ligger också med huvudet upp. Har fått läkartid om en vecka där vi ska diskutera strategi, ev. UL och vändning samt ev. sjukskrivning. Jag vill väldigt gärna föda vaginalt och hoppas att denna bebis vill vända sig. dock är jag inställd på att den inte kommer att göra det.
Börjar undra om det är något med formen på min livmoder....Båda barnen har legat/ligger åt höger i magen på samma sätt. Storebror fixerades med rumpan, denna är än så länge rörlig. Försöker göra lite övningar får att hjälpa till på traven så bebis vänder sig.

fortsättning följer....

Vecka 36+0 nu och vändningsförsök på onsdag i vecka 36+6. Bebis är rörlig fortfarande så  det är positivt.
Hur går det för er andra?

Hur gick det för alla???

Natten innan vi skulle in till läkaren för att få tid för kejsarsnitt så vände sig min lilla dam. Helt utan att jag märkte det. Både vi och barnmorskan blev lite förvånade när lillan låg neråt, fixerad och allt. Detta var då i v 37+5 tror jag...
Allt gick bra sedan med normal förlossning. 
Men, Måste dock säga att jag hade mycket mindre ont och mindre besvär efteråt av kejsarsnittet än av vanliga förlossningen... Så ni som "måste" göra snitt, det behöver inte alls bli så smärtsamt eller fruktansvärt som många säger. För mig var båda förlossningarna jättebra, och ingen skillnad på känslor för barnet och anknytning och hela den biten. Två olika förlossningar, två lika fantastiska upplevelser!