Pojkmamma2 skrev 2014-02-23 16:36:58 följande:
Tack för alla era svar. Vet att barn är olika men han är väldigt sen på alla plan, o nån form av kurva även för lite sena barn borde finnas. De finns inte hos min son. Han är sen i allt å då menar ja verkligen allt.
Talet då han har expressiv språkstörning, grovmotorik, finmotorik, begåvningsmässigt, socialt. Ja de mesta. Dock har han vissa specialintressen som han är väldigt duktig på, tex vissa spel, pussel o ett tv-spel. Han kan räkna lite lätt ca till 10 sen blir de svårt, typ 11, 16, 20, 2011 osv. Kan några få bokstäver men annars inte några. Försöker träna honom i motorikdelen men är så svårt då han e totalt ointresserad av å rita, klippa klistra springa gå balansgång mm mm..
Klart man är orolig inför skolstarten då han trotsallt ska gå 9 år i skolan och jag anser den ska vara rolig o lustfylld inte tvärtom som är risken om han inte hänget med :(
Grundskolelärare, tack för ditt svar ska ta kontakt med skolan så snart ja vet mer o jag vet att han ska börja. Psykologen å fsk diskuterar just nu om han ska gå kvar ett år extra på dagis el inte. Vad som är bäst för honom o hans utveckling. Dock kab ja tro att de skulle bli ett nederlag för honom då han går på fsk med sina kusiner som är lika gamla som honom o de jämnför sig ofta med varandra o att de snart ska börja skolan mm mm.
När min son fick sin diagnos vid två års ålder, låg hans utveckling mellan 8-18 månader ungefär på de olika områdena. Ironiskt nog, låg han bäst till gällande motoriken - vilket är ett av hans största problem... I dagsläget är han 5,5 år gammal och jag skulle tippa att en "vanlig bedömning" skulle lägga honom på en 1-årings nivå språkligt, en 3-åring drygt grovmotoriskt numera men drygt 2-åring finmotoriskt. Kognitivt kanske som max 3-åring om testet var helt ickeverbalt och strukturerat/anpassat rejält. Socialt..? Som en 2-åring max. Han har ett fåtal meningar som han kan säga mycket otydligt till de få personer han är trygg med, han kan inte ens svara ja/nej på frågor. Han kan i stort sett inte hämta några saker på uppmaning, följa i stort sett några instruktioner alls ännu (även om det nu börjar röra på sig) utöver de få saker han dagligen tränar - och då går han mer på rutinen än språket. Han kan inte pussla mer än 4-6 bitar själv, han kan inte bygga stapeltorn i rätt ordning, han har relativt nyligen lärt sig att använda bultbräda för bebisar. Om han ska ta mat eller dryck själv, spiller han nära nog alltid. Han kan inte kontrollera sina impulser, vilket gör att han är en livsfara i trafiken och vi måste ha dökoll om vi är ute någonstans eftersom han bara vandrar iväg. Nya miljöer klarar han inte alls om man inte anpassar och har full koll, och att tex vänta eller bryta planen i sådana situationer funkar inte bra. Ska han klä på sig själv, kan allt komma baklänges och även om det börjar reda ut sig nu så kan tröjan fortfarande hamna på benen. Skulle jag be honom att bara klä sig själv (typ stå utanför rummet) skulle han max ta på sig kalsonger och sen dra iväg. Han kan inte rita/skriva med penna, han kan i stort sett inte hålla pennan alls. När någon frågar honom saker, visar han långt ifrån alltid att han uppmärksammar att de talar till honom och han ger ingen respons. Han har fortfarande svårt vid enkla matchningsövningar, om det är fler än två alternativ. Då har vi ändå tränat intensivt i tre års tid... Things aren´t always how they seem - tro mig..
Han har motoriska svårigheter som gör att han inte alls kan styra sin kropp dit han vill att det ska, eller göra det han vill att den ska göra. Han har haft mycket stora balanssvårigheter, vilket har resulterat i att hans perception har varit helt galen eftersom all sinnesinput passerar via vestibulära kärnor (balanssinnet alltså) innan de når hjärnbarken. Hans syn var det nästan inget som var rätt med..! Så fort han ska försöka göra något med kroppen, så tar det allt hans fokus vilket resulterar i att han inte kan utföra övningar självständigt alls. DOCK, får han bara sitta hos mig så att han kan släppa lite på just balansfokuset - då gör han vad som helst i dagsläget. Han var tre när vi galet nog testade om han kunde läsa (fanns verkligen INGEN anledning att tro det), och han läste hur bra som helst. När han var fyra, hade hans balans blivit så pass mycket bättre att han med balansstöd från mig kunde visa att han kunde skriva. Då berättade han för oss att han visst förstod allt vi sa, han kunde bara inte visa det. Hans språk är helt intakt där inne, men han är inlåst i sin kropp - hittills. Med rätt träning så börjar hans balans nu bli stabil, och hans motorik utvecklas. Perceptionen blir bättre, och han kan nu faktiskt se sin omgivning istället för bara ett visuellt kaos. Han är ännu tidigt i sin motoriska utveckling, men han kommer helt klart att klara sig bra i framtiden. Utan rätt träning, hade vi aldrig fått lära känna honom. Då hade han diagnosticerats som måttligt utvecklingsstörd och troligtvis placerats i träningsskola. Vi vet istället att han är särbegåvad och en helt fantastisk person.
Jag må låta lite fanatisk i frågan, men innan ni har hittat "in" och förstått hur hans problematik exakt ser ut - så vet ni inget om hans kapacitet. Det finns inte en psykolog i världen som hade kunnat bedöma min son rättvist tidigare, ingen skulle kunna göra det nu heller - men i framtiden kommer det att gå hyfsat. Hans räddning är att vi tror, och att vi har hjälpt honom hitta en väg så han kan visa andra vad han kan. Finns det en motorisk problematik (lite dålig balans, sent utvecklad motorisk, dålig problemlösningsförmåga etc) och/eller en perceptuell påverkan (tycker han att det är jobbigt med höga eller plötsliga ljud? ljuskänslig? fascineras han av vissa synintryck? känner han på väggarna i nya rum..? är han motoriskt orolig? kanske slapp i kroppen, som en "säck potatis..? etc etc etc), då har habiliteringen ingen riktigt bra metod för att hjälpa honom. Barnen inom den sfären har man inte hittat "rätt väg" för ännu, det är fakta. Tappa inte tron ännu, om inte ni tror då gör ingen annan det heller.
Eller så struntar du i allt jag skriver.. =) Jag menar inte att låta hård, jag brinner bara otroligt för de ickeverbala barnen efter att ha sett hur fel alla kan ha. Ge honom en kram från mig!