Fler som gör hormonbehangling för att få ägglossning, utan IVF?

Grattis Vattenlilja! För min del kom mensen på dag 18 efter ovitrelle och jag började verkligen hoppas eftersom jag brukar få rosa flytningar på dag 16 efter ovitrelle. Tog ett gravtest som inte alls var bra, till en början visade de positivt men efter ca 10 min försvann strecket helt så vet inte vad man ska tro. Spelar ingen större roll egentligen antigen är de mens eller ännu ett tidigt missfall så de kvittar. Imorgon ska jag tillbaka till sophia hemmet och hoppas att det ser bra ut så jag får börja en ny omgång.

Vattenlilja: har du några symtom? Äntligen någon som kan ge oss lite mer klarhet om symtomen efter en hormonbehandling! :)

Jag var på sophia hemmet igår, allting såg bra ut så jag får köra igång en ny omgång. Denna gång kommer vi även testa på insemination vilket känns hoppfullt! Behöver något nytt som ger lite nytt hopp i mörkret. :)

Frucgsvensson: jag skulle ha tagit ovitrelle nu på kvällen om det är det som passar er bäst sexmässigt. Jag brukar få välja själv när jag vill ta sprutan under dagen när ägget är klart. Det som passar bäst i sexsyfte. De är bra om man hinner få till de två gånger! Skulle du vänta till morgonen så är det nog ok de med.

Idag var jag på sophia hemmet. Hade ett ägg som var redo och en fin slemhinna på 12 mm. Tog ovitrelle ikväll, så på fredag blir det insemination. Spännande! :)

Attlangta: vad skönt att du skriver de där för jag har gått och känt likadant! Jag tog ovitrelle igår 20.30 och ska insemineras imorgon typ halv 2. Och då har de ju gått mer än 36 h så det känns inte alls bra, men Cleas sa att allt är noggrant uträknat så de är bara att lita på de. Har vi båda liknande tillvägagång sätt så går vi nog tro att det är rätt. Känns ändå som om man borde ha tömt ett lass igår i fall att. När hade ni sex innan i förhållande till inseminationen? Är de andra inseminationen ni gör nu?

Claes är en storfavorit här också! Arthur växer mer och mer för varje gång jag träffar honom också. Både är så varma och lugnande och ger mig alltid hopp i de mörka. De verkar så kunniga och intresserade av sitt jobb på ett positivt sätt!

Vad konstigt att dom säger så vattenlilja! Nu när jag fick mitt missfall i september så var mitt kommande ultraljud inbokat hos arthur men de är Claes jag startade utredningen med (ansvarsläkaren?). Samma sak när jag var gravid med dottern, då fick jag träffa någon annan som inte var Claes. Men de kanske försöker få till de så, så gott det går? hoppas det går bra för dig vilket som!!

Då var inseminationen gjord! Känner mig hoppfull och hoppas på den bästa julklappen man kan få. :)

Attlangta: fick du veta hur många spermier det var som blev kvar efter prepareringen?

De stämmer nog! Vi hade runt 30 miljoner. Vilket jag förstått är mer än bra. Det ska vara minst 3 miljoner för att det ska vara värt att göra ett försök. Så jag är hoppfull. :)

En liten av dessa miljoner kan väl se till och leverera tycker jag! Vilken härlig start på nya året i så fall. Inga hormonbehandlingar 2015 vore ju toppen! :D

Vad kul vattenlilja! Vilken vecka är du i nu? :)

Här kom mensen så nu kör vi ett uppehåll under julen när kliniken stänger några dagar. Vi får hoppas att det går denna månad ändå utan hormoner! :)

Tack vattenlilja! Alltid trevligt med puchande solskenshistorier. Hoppas verkligen vi har samma tur! Efter så här lång tid tänker jag alltid varför skulle de gå just denna gång, när det inte gått alla andra gånger.

Min syster har äntligen lyckas bli gravid med hjälp av ivf efter många års kämpande och jag är så glad för hennes skull. Samtidigt är jag så ledsen för att det vore så fantastiskt och få vara gravida och mammaledig tillsammans men eftersom vi båda har fertilitetsproblem så finns de en stor risk att jag inte ens blir gravid under de månader som hon är gravid. Och de känns så orättvist på något sätt. Andra utan problem kan verkligen planera och få denna möjlighet med sina nära om de så vill men vi med problem kan aldrig planera något för vi vet aldrig när det går eller om det går. Och denna avundsjuka gör så ont ibland. Förlåt om jag låter bitter men de är några sånna dagar nu medan man sitter och väntar ut mensen.

Jag är kvar! Vet inte riktigt vart jag befinner mig i cykeln just nu. Var osäker på om de blev ägglossning när det ungefär brukar bli de, vid en ostimulerad cykel, då ägglossningstesten aldrig blev helt positiva trots stegringar. Men så igår tog jag ett test igen efter någon vecka utan testande och då blev de mega positivt så antar att det blev ägglossning först nu. Så vi myser på denna helg!

Åhh så tråkigt vattenlilja! Varför måste allt vara så orättvist. Inte nog med att man ska ha svårt att bli gravid utan när man äntligen blir de så ska man få missfall också. Skickar styrkekramar, kom ihåg att man får bli arg och ledsen och tycka synd om sig själv!

Vattenlilja skickar massa styrkekramar! Jag är tyvärr också en av dom som vet vad du går igenom och det är så hemskt på alla sätt och vis. Mitt MA som jag fick innan dottern bröt ner mig totalt och jag var så knäckt ett bra tag och de blev inte bättre av att det tog nästan exakt ett år till innan jag blev gravid igen.

Missfallet jag fick i augusti var inte lika jobbigt mentalt då jag inte hade vågat börja hoppas ännu och det var så tidigt.

Jag får fortfarande ont i hjärtat när jag tänker tillbaka på dagen då allting bara forsade ur mig och jag visste att nu är jag inte längre gravid. De där lilla som skulle gör mig till mamma bara rann ur mig. Inget man önskar att någon ska behöva gå igenom. Men när man vet hur fantastiskt resultatet blir i slutändan så gör ändå om det och hoppas på bättre tur nästa gång. Nästa gång ska det bara gå!

Grattis Vattenlilja! Kul att det börjar bli lite plus i denna tråd.

Det var ett tag sedan jag skrev i tråden men jag har följt er på avstånd. I december testade vi på insemination som inte tog sig och efter de försvann mensen i fyra månader. I februari fick jag veta att jag har livmoderhalscancer så barn och fertilitetsproblem har helt tappat sin fokus. Nu handlar allt om cancer och om att bli frisk. Helt sjuk vilken vändning allting kan få och hur orättvis livet kan vara. Hur mycket mer kan man klara av? Besvikelsen på ens kropp är optimal.

Hoppas era graviditeter går vägen och att ni som inte blivit gravida snart blir de!