Fler som gör hormonbehangling för att få ägglossning, utan IVF?

Hej!

Har läst tråden ett bra tag nu men inte riktigt vågat skriva något. Mest för att, äsch, jag vet inte. Jag hoppas att det är okej att jag hänger på.
Vi har precis ätit första kuren pergotime efter att ha kämpat med att gå ned rätt mycket i vikt (sisådär 25kg). Känns som att jag måste byta forum och faktiskt våga erkänna att vi kommit en liten bit på vägen mot bebis. 

Jag fick min PCO-diagnos när jag var 20 (fyller 28 i vår) och då var det aldrig något problem. Mest bara bekvämt att inte ha mens och behåringen var inte så illa. Jag skulle ju inte ha några barn heller, så det blev mest bara. Jaja, så kan man ju också vara skapt. Har alltid legat på ett BMI straxt över överviktsgränsen men tränat väldigt mycket ( Sedan gjorde maken entré i mitt liv och för att göra en lång historia kort fick han mig att tillslut förstå att jag nog allt vill ha barn. Men i samma veva som vi bestämde oss att börja försöka (snart 3 år sedan) så genomgick jag en stor operation med väldigt mycket komplikationer i efterförloppet. Fick sluta träna helt och i kombination med att mannens pappa, min morfar och mannens systerdotter gick bort inom loppet av fyra veckor började kilona smyga sig på. Gick upp från ett BMI på 27 till 35. Där någonstans blev både behåring (är luden som en björn), helt uteblivna ägglossningar och sötsuget verkligen ett problem. Efter många om och men och snart 1 år med strikt LCHF och mycket promenader (är fortfarande inte helt ok efter operationen) är jag nu åter på ett BMI <30. Har ätit metformin under nästan 2,5år nu och ojoj, mirakel. Sötsuget är borta, blodsockret balanserat och humörmässigt är det fantastiskt. 

I tisdags påbörjade vi första pergokuren. Funderar fortfarande varför min gynekolog inte skriver ut letrozole, med tanke på att det verkar väldans mycket bättre än pergo, i alla fall enligt de studier jag har läst. Men men, det får diskuteras vid nästa tillfälle jag träffar henne. I morgon ska jag på första vul:et. Skräckblandad förtjusning tror jag det kallas. Hoppas bara på att nått jäkla ägg har mognat och vill släppa. Men men, det återstår att se. Har dock grymt ont i äggstockarna, lite som jag haft tidigare innan ägglossning så jag är lite hoppfull i alla fall.

Min största fundering är hur fan man får tiden att gå fram till BIM. Jag håller på att bli knäpp och då är det inte ens halvtid. Mannen, som är den lite mer balanserade typen är mest bara lugn och sansad. Tur, eller nått, att jag har apamycket i skolan att göra så att jag kan distrahera mig med studier och uppsatsskrivande. Men gissar att ungefär 95% av hjärnkapaciteten går åt att tänka 

Tack!!
Det har varit ett litet helvete att gå ned men nu är det gjort. Hoppas bara att jag inte sväller upp av alla hormoner. (Kan man inte bara få transplanterat fina, fungerande äggstockar?).
Det har aldrig varit några problem att kombinera metformin och lchf. Snarare var det kombon som fick fart på viktnedgången.

Har aldrig hört att man inte kan kombinera metformin och lchf . Enligt mitt tycke (är sjuksköterska, ska jag kanske tillägga) borde det verkligen inte vara något konstigt utan snarare en ganska bra kombination.  Ska förklara hur jag tänker, men det kräver nog en liten utläggning kring insulin osv. Men det är en ganska grov förenkling av hela förloppet för det är en miljard små olika hormoner, enzymer etc. inblandade.

Ett av problemen vid övervikt, PCO (och diabetes typ 2) är att cellernas känslighet för insulin minskar. Dvs de får svårare att ta upp det insulin som finns i blodet. Insulin behövs för att cellerna ska kunna ta upp kolhydrater och använda dem som energi. Metformin ökar cellernas känslighet för insulin, dvs de tar upp mer insulin än vad de brukar göra. Metforminet påverkar inte själva insulinproduktionen som t.ex. mindiab eller andra liknande läkemedel. Insulin har även den lilla egenheten att det ökar testosteronhalten och det påverkar som bekant äggstockarna och får dem att inte släppa ifrån sig äggen.  Genom att äta metformin ökar äggstockarna cellernas känslighet för insulin, mängden insulin kroppen behöver frisätta minskar och således då även testosteronproduktionen. Mindre testosteron, högre sannolikhet för ägglossning.

Genom att äta LCHF-kost (eller egentligen lowcarbkost) minskas tillgången på kolhydrater som kroppen kan ta upp. Genom att lchf-kosten minskar tillgången på kolhydrater behöver kroppen inte utsöndra insulin i samma utsträckning. Då används fettet (både det man äter och det man har på kroppen) som energikälla. Det krävs inte insulin på samma sätt som när kolhydrater används som energikälla. Därför minskar behovet av insulin med LCHF. Mindre behov av insulin, lägre testosteronproduktion, högre sannolikhet för ägglossning. 

Jag tänker därför, kombinerar man dem så borde effekten bli bättre än enbart den ena. Eftersom metforminet inte ökar insulinfrisättningen utan enbart cellernas upptagningsförmåga bör det inte vara några problem att kombinera dem. Äter man däremot ett läkemedel som ökar insulinfrisättningen alternativt tar insulin i sprutor, är det extra viktigt att kolla blodsocker, ev. minska på medicinerna för att inte riskera blodsockerfall. 

Du får fråga din läkare varför hen anser att du inte kan kombinera lchf och metformin. Jag tycker att det verkar ytterst konstigt som sagt. 

Frucgsvensson: okunskap kanske, eller bara ovilja att förstå hur LCHF kan påverka äggstockar, pco etc.  LCHF är verkligen en het potatis i vården. Finns delade meningar och definitivt mycket åsikter. Usch ja, magen blir verkligen usel med metforminet i alla fall i början. Jag tycker dock att jag vant mig nu, efter rätt lång tid. Hoppas det inte blir allt för illa denna gång.

Vattenliljan: Tack! Det låter ganska bra med praktik och faktiskt inte kunna analysera speciellt mycket. Jag kan säga att hemmastudier är döden. Det går inte att koncentrera sig. Jag var iof förberedd men, äsch, fan. Gah!
Bannar mig själv lite att jag inte jobbar samtidigt som jag studerar. Det hade varit ultimat, för på jobbet hinner man inte analysera på samma sätt. Det finns inte riktigt tid. 

Jenmark: jag är hårig som en björn, på ben, rygg och i ansiktet. Eftersom jag är en såndär rödlätt människa har jag turen (?) att inte så så mörka hårstrån, förutom då på ena kinden. Har ofta plockat bort dem med pincett men tycker att det gör så jävla ont. Ser dessutom ut som ett prickigt plommon i ansiktet efteråt (superkänslig i huden). Så just nu klipper jag försiktigt bort de hårstrån som syns i ansiktet. På ryggen bryr jag mig inte. Benen, där rakar jag bort håret under sommaren och/eller om jag ska visa mig i bikini. Min man har aldrig brytt sig om allt hår. Han reagerar knappt så jag är osäker på om han ens reflekterar över att hans fru är väldigt mycket hårigare än alla andra. 

Var som sagt på vul i morse. Suck! Min vanliga läkare var hemma med sjuka barn så jag fick en vikarie. Man kan väl säga att hon hade behövt lite mer rutin och utbildning i både handhavande av ultraljudsapparatur och bemötande. Efter mycket grävande och rotande hittade hon tillslut den högra äggstocken och såg några äggblåsor men lyckades inte mäta dem. Varierade allt från 10-35mm. (35mm är helt osannolikt eftersom Hon trodde jag blivit överstimulerad och vi fick verkligen inte ha sex. Så nu vet jag inte. Bad henne spara bilderna för att den vanliga skulle kunna kika på dem. Funderar allvarligt på att ringa i morgon, gråta lite och fråga om min ordinarie kan kika på bilderna alternativt få en ny koll. Jag vet att överstimulering och PCO är rätt vanligt, men jag är tveksam. Tyckte själv att en av äggblåsorna var väldigt mycket större än de andra. Men men, vad är jag att bedöma. 
Fan, eller nått. Jag sa senast igår till min man: om du är hoppfull är jag pessimistisk och negativ. Fortsätter nog hålla på den uppdelningen ett tag till.

Det är sjukt egentligen, vi har försökt i snart 3år utan att lyckas och jag deppar ihop över att det kanske inte går denna månad heller. Som om fyra veckor vore hela världen. 

Åh jag bara måste säga att min gynekolog är fantastisk. Jag ringde till mottagningen idag, sa som det var: jag litar inte riktigt på bedömningen som gjordes igår. Jag vill att min vanliga läkare tittar på bilderna. 
Sköterskan ringde tillbaka efter bara efter 10 min och sa att min läkare tyckte att bilderna var väldigt otydliga och att hon ville kolla själv. Fick en tid på lunchen. Tog kanske 20 sekunder innan hon hittade äggstockarna och kunde mäta äggblåsorna. Det fanns en äggblåsa på 17mm och en på 12. So far, so good. Så nu kan vi ha sex bäst vi vill. Hehe. Jag frågade om varför den andra personen gjort en så helt annan bedömning och inte alls kunnat mäta äggblåsorna. Jag fick mest ett hum tillbaka och ett: ja det kan ju vara svårt ibland. Gissar att det kanske inte var någon ny kritik jag kom med eller så. Men ruttet i alla fall. Tänk om jag lyssnat på den första och inte haft sex alls denna vända. Snacka om förspilld tid och förspillda hormoner.
Mina kursare undrade nog om jag tagit nått upptåtjack under lunchen eftersom jag kom tillbaka till föreläsningarna med världens största leende på läpparna och mest såg lycklig ut.

Frucgsvensson: ingen Ovitrelle denna vända, hon ville se hur det fungerade med bara pergo först. 

JenMark: kan det inte bli blödningar i samband med äl? 
Håller med dig om att pco är ett jävla helvetes skit.... 

Välkomna alla nya!

Här är det den där ooooolidliga väntan på BIM. Är BIM-3 idag, testade toknegativt i morse. Inga graviditetssymptom eller PMS. Har en känsla av att det lär bli den där härliga, negativa gravtest och ingen mens. Min läkare är borta hela nästa vecka. Men vi har en plan (om ingen mens innan tisdag, VUL på onsdag och därefter dubbeldos pergo) och förhoppningsvis kommer mensen som den ska. Alternativt att jag är en seghormonare och det faktiskt är en graviditet vi pratar om.... Men som sagt, jag tror inte på det. 

Eftersom jag har en kraftig PCO-s utan spontana ägglossningar så finns det inte så mycket mer att göra än att försöka stimulera igång äggstockarna med hormoner. Min mens har aldrig varit oregelbunden, men jag fick inte min diagnos förrän jag var 20 (hade sökt flera gånger tidigare). Det konstaterades med ett vul och div. blodprover samt på den kliniska symptombilden (hårig, bukfetma, uteblivna menstruationer etc.). 

Hormonbehandling: du tillsätter hormoner (tabletter eller sprutor) för att kicka igång ägglossningen. Ibland krävs det även att man tar en spruta som får äggen att lossna.

IVF: det finns lite olika metoder, men kvinnan stimuleras till ägglossning, ägg plockas ut och befruktas med mannens spermier i ett provrör, sedan återförs det befruktade ägget (äggen i vissa fall) och förhoppningsvis blir kvinnan gravid. 
 Här finns blandat med matnyttigt: www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Behandlingar/Behandlingar-vid-ofrivillig-barnloshet/

Valet: det är din gynekolog som bestämmer vad som ska göras, i vilken ordning etc. Men generellt: hormonstimuerling först, sedan IVF. Hormonstimuerling: det går på högkostnadskortet och du får göra hur många stimuleringar som helst (förutsatt att din gynekolog tycker det är en bra idé). IVF: om du uppfyller de kriterier som finns för att få göra IVF får du olika antal behandlingar (2-3st beroende på landsting) därefter får du betala kalaset själv. Här är en prislista för mitt landsting: 
vardgivarwebb.lio.se/Verksamheter/Barn-och-kvinnocentrum/Kvinnoklinikerna-i-Ostergotland-/Reproduktionsmedicinskt-centrum-RMC/Prislista-over-egenfinansierade-behandlingar-2010/

Just nu hatar jag bara min kropp. Förra omgången pergo blev inget även om jag nog hade ägglossning. Eftersom hon var väldigt osäker på äl så fick jag dubbel kur denna vända. Herrejävlar vad med symptom jag har haft. Riktigt jävla skitigt har jag mått. På cd 12 var jag på vul och hade två 12mm äggblåsor. Hon var lite osäker så jag fick komma tillbaka tre dagar senare och då hade jag 5 st äggblåsor på 17mm. Inte konstigt att jag haft ont då. Så nu har vi sexförbud, juluppehåll och sedan återbesök i januari. Vi får väl se hur det går, jag är jävligt trött på skiten måste jag säga. Även om jag tror att det blir bra för kroppen att få vila lite.