Ringde och de sa att det förmodligen bara var känsliga slemhinnor och/eller känslig tapp som blivit irriterade när jag tagit i på toa. Inget konstigt om man hade trög mage, tydligen.
Kändes lite som när jag hade bokat tid hos kiropraktorn för kramper i låret och fått höra av receptionisten att det var en "klockren ischias". Efter att kiropraktorn klämt, känt och bänt fnös han och sa "det här är bara lite kramp i rumpan".
Skrev långt svar om vad jag pratat med BM om och lyckades trycka på back, så det försvann. Lång historia kort: det finns för lite att se än och de mest kritiska veckorna är kvar, så jag avvaktar och ser hur det utvecklar sig.
Gotland låter härligt! Varomkring tänkte ni bo? Tar gärna emot tips till en annan gång 
Jag gillar lugnet på östra sidan, men har bara varit där innan vi fick barn. Tänker mig att söder om Visby borde vara bra med barn, eller längst i söder för den delen. Förra gången bodde vi strax norr om Visby och hade en golfbana som granne. Inte helt lyckat när E var med och man fick åka iväg för att "bara vara". Mannen spelar förvisso, men var inte sugen på att gå ut ensam. Pensionatet var fint, men bilderna på omgivningen som vi såg på nätet stämde inte riktigt med verkligheten.
I år blir det hur som helst en kombo på Jylland. Vi tänkte hyra stuga på Lalandia som är en semesterby med vattenland. Sen gör vi dagsutflykter till Legoland och Givskud Zoo. Väldigt barnfokuserat, men mannen och jag åker nog iväg själva på något vuxet under senvåren. Jag tänker att ett vattenland borde vara rena drömmen när magen börjar bli tung, eller vad tror ni?
Förra året var vi i Mumindalen (Åbo) och bodde på ett hotell med vattenland. Det blev Mumin på dagarna och plask på kvällarna. Precis som det blir i år var det också väldigt barnfokuserat, men vi hade superkul allihop. Kan varmt rekommenderas, iaf om ens barn känner till Mumin. Bäst är att boka Mumindalen via sitt hotell, eftersom de ofta har hemsidor på svenska. Det har Mumindalen också, fram tills dess att man ska välja biljettyp. Sen är det rena grekiskan....eller ja...finskan. Vi lyckades iaf inte klura ut vilken sorts biljett vi skulle ha från deras sida.
BM sa bara att det var för lite att se. Däremot har jag en gravidapp som säger att v. 9 är känslig eftersom könet utvecklas och det är en komplicerad process.
Dålig kondition har jag fått lära mig hänger ihop med den ökande blodmängden. Inte för att det gör mig gladare när jag har bråttom till bussen 
Lalandia i Rödby verkar vara mindre än det i Billund. Vi får se om det är något att ha i sommar
Gick upp i morse och åt frukost - fick sedan gå och lägga mig och vila. Kom upp 1,5h senare, sorterade en maskin tvätt, slängde in nästa och tog ett mellanmål. Duschade, klädde mig och fick lägga mig och vila igen. Sist hade jag det såhär en dryg månad. Var då arbetslös. Det är jag inte nu. Hur fasen ska detta gå? Det funkar ju inte så lysande att vila för jämnan på helgen och under veckorna är det inte direkt lättare.
Roligt att få fixat hemma, Mia Tittade mig omkring och skrattade lite. Trots att vi städade grundligt i går, så är hemmet ett kaos efter treåringens vilda framfart efter frukosten idag. Min man åkte iväg och handlade med henne och sedan de kom hem vid lunch och fram till halv fem har vi varit ute, så jag har iaf sluppit se oredan. Vi har haft ett fantastiskt vårväder hela helgen och det har hjälpt lite att vara ute idag. Jag har inte blött mer och känner mig lite lugnare.
Jag håller alla tummar och tår inför era tester på tisdag och onsdag! Jag har bara ett ospännande inskrivning/hälsosamtal på fredag, men då blir det nog bara smittester, inget tjuvkikande och inget kub-blodprov.
Igår var vi på kalas med min släkt och INGEN noterade att jag var rund om magen och hade mammaklänning. Jag blev nästan besviken Att vänta tills någon självmant berättar att det väntas barn finns inte i min familj. Det frågas och snokas och alla har åsikter. Nyfiket och välvilligt, men fruktansvärt jobbigt när man inte är där än. Men nu är vi ju det! Fast skönt om vi kan få göra kub-testet innan alla får veta.
Grattis Jag tror illamåendet har kommit tidigare, men varit lite snällare. Hoppas innerligt det försvinner efter v. 14 som sist och att jag slipper kräk. Fast sen började jag känna filuren och sen var man ju "orolig i magen" ändå (fast lite roligare så).
Namn är rysligt svårt! Jag gillar Henry, men inte mannen. Av mina förslag kan han acceptera Ivar som andranamn och av hans kan jag väl acceptera Frans, med stor tvekan. Ett flicknamn vi båda gillar är Iris, men mannen gillar vare sig Lo, Björk, Hedvig, Hedda, eller Malva (som jag har kvar på listan Sedan vi väntade E och tagit upp igen, fast jag är tveksam till dem nu). Skäms lite över det men erkänner att andra förslag min man haft har jag glömt i samma stund som jag ratat dem...Fast jag antar att han gör detsamma när jag föreslår namn som Bertil och Majken.
Det är dödssvårt med namn! Tur det är länge till leverans
Jag lunchade med en kompis som just nu genomgår IVF-syskonförsök. Hon hade fått höra av läkarna att man inte släpper lika bra ägg varje månad och att det är cykliskt, med några månaders intervall. Kan det stämma? I så fall förklarar det kanske varför jag blev gravid vid nästan samma tid på året som med E? Det skiljer 4 år och 4 dagar mellan plusset och 4 år och 5 dagar mellan respektive BF. Eller så är min man och jag bara oförmögna att träffa rätt om det inte är OS. 
Mitt illamående verkar bero på att tarmarna blivit så långsamma. Det har iaf blivit bättre av "Frukt och fiber"-tabletter. Häromdagen mumsade jag dessutom i mig en hel påse Nellidellies och sen...ja, ett par timmar senare var jag lite lättare, helt enkelt.
Idag mår jag som vanligt, förutom att jag fortfarande blir andfådd för ingenting. Då blir man ju rädd för att man mår för bra!
Kul att läsa om era barn
Ska in till BM nu!