Gravida 30+ som kämpat & längtat länge efter plus

Illamåendet är fortfarande bättre, men inte helt borta. Däremot har jag fått sonens virus och har nu ont i halsen och snuva. Blä. Och till råga på allt kunde jag inte ta bilen till jobbet i morse eftersom några j-la idioter brutit upp vårt tanklock och slangat bensin. Grr!!! Det gjordes ett försök på en annan plats för några veckor sen, då lyckades de inte helt. Nu var det hemma på parkeringen och det var helt uppbrutet. Vi har redan tid på verkstad men det blir ny polisanmälan, nu skadeanmälan till försäkringsbolaget och antagligen ny skadebesiktning på verkstaden också. Jag orkar inte just nu!!

Hoppas verkligen att du mår bättre imorgon så att ni kommer iväg till ultraljudet!

Underbart Mia! Så skönt att läsa!

Var det VUL, alltså inte via magen? I så fall kan det ha gett blodet,slemhinnorna kan ju vara väldigt känsliga.

Jag är förresten på 9+3 idag så vi följs ju verkligen åt! Kul!

Mitt illamående är mycket bättre den här veckan, men inte helt borta vilket är skönt för oron. Jag har fått sonens virus också och hostar och snörvlar. Känns som att det bara kan bli bättre.

Jag minns litegrann men förde inte dagbok tyvärr, ångrar det nu. Jag började ju må illa exakt samma dag som den här gången 6+0, men skillnaden är att jag kräktes flera gånger förra gången och hittills har jag ju inte kräkts alls. Började må bättre i kanske 10+5 eller nåt sånt, lite före vecka 12 var det i alla fall. 

Apropå att föra dagbok kan det verkligen vara bra. Min mamma mindes att hon inte alls mådde illa när hon var gravid med mig men sen hittade hon sin dagbok från graviditeten och det visade sig att minnet spelade henne ett spratt. Hon kräktes nog aldrig men hon mådde illa under i stort sett hela graviditeten. Jippi, det hoppas jag verkligen att jag slipper. 

Sen minns jag att det illamåendet gick mycket mer i vågor förra gången, det hjälpte aldrig speciellt mycket att småäta eller så. Den här gången är illamåendet mildare men mer konstant hela min vakna tid, och jag mår bättre när jag äter. Förra gången gick jag ner 2 kg till vecka 12, den här gången kommer jag nog ha gått upp lika mycket istället. 

Jag har ju också fått Lergigan utskrivet men inte behövt ta det än. Nu mår jag lite mer illa igen så vi får se om jag ger det en chans. Du får gärna berätta om du tycker att det hjälper mia!

Jag tror att det är individuellt och från graviditet till graviditet. Jag tror att många olika saker påverkar. Förra gången var vi ju på resa och jag mådde illa och kräktes på alla flyg. Det gjorde nog saken värre, inte att det var en kille då (dessutom tvärtemot den vanliga myten om mer illamående med tjejer). 

Dock var jag så säker förra gången på att det var en kille, nån slags magkänsla, och denna gång har jag hittills ingen aning. Ska bli intressant att se om mönstret i magen skiljer sig sen, sonen var tex mycket vaken på kvällar och nätter och han är fortfarande en liten nattuggla. 

En annan sak är att många av mina kompisar tyckt att andra graviditeten var värre. Mer illamående (oavsett kön), mer krämpor, mer trötthet - you name it!

BM som gjorde vårt UL sa att chansen är stor att det går bra när man sett ett hjärta, men inga procent. Vet inte om man vet det? Med tanke på att du blödde i samma vecka i en tidigare graviditet är väl chansen stor att det är någon "snäll" orsak.

Vi såg ju tex i v 8+1 att navelsträngen hade börjat bildas och var moderkakan skulle sitta. Fast den verkar ta över helt först i v. 13-14. Det är en av de kritiska perioderna ungefär nu för mig och Mia, men jag tror på våra små!

Det ska ju vara jättevanligt. Men jag har mindre flytningar än vanligt, och så var det med sonen också. Men jag har förstått att det är ganska ovanligt, att de flesta har mer.