Det är den där extra svanken man får för att kompensera för att magen växer som ger ryggontet. Att träna och stretcha sätet kan hjälpa. T.ex. gå i motlut på löpband. Sitta på pilatesboll istf stol ska också vara bra, men är inget jag direkt testat själv. Hade "knästol" att växla med på jobbet sist jag var gravid. Bäst var dock massagestolen vi hade. 
Ingen dylik lyx denna gång...
Tillbringade natten med kräk och diarré. För att tvåvägsmagsjuka är såååå roligt. Solen skiner ute och det är över 20 grader, men jag vet inte om jag vågar gå ut, eller om jag orkar.
Tack 
Att vara sjuk är aldrig kul, oavsett orsak.
Fick en tår i ögat när jag kände knyttet sprattla ett par timmar efter senaste kräket. Det ska ju inte vara någon fara, men jag var nipprig ändå när magen krampade. Lyssnade på hjärtat nyss och det tickar så fint Det skadade inte för humöret!
Man märker att det börjar gå fort nu!
Brösten: +7 cm sedan start, varav 4(!) cm sista veckan. De har börjat vara ivägen! +2 bh-storlekar. Sist slutade jag på +4 storlekar.
Midjan: +6,5 cm sedan start, +0,5 cm sista veckan. Plus tre hål i skärpet, sen gav jag upp. Mycket tacksam för snälla tarmar som varken är tröga eller svullna längre, men det löser sig nog mot slutet när de ska nöja sig med en bråkdel av den plats de har nu 
Naveln: +9 cm sedan start, varav 1,5 cm sista veckan. Själva naveln börjar bli rätt grund nu när livmodern når ända dit.
Rumpan: +3,5 cm, varav 0,5 cm sista veckan. Sist var det dags att värpa när rumpmåttet överskred magmåttet på största stället. Får se om det stämmer den här gången med. 10 cm skillnad i dagsläget.
Jag hade hoppats bli mindre den här gången än sist, men är ungefär lika stor nu som jag var sex veckor senare i graviditeten med E. Det är ju fluff, tyvärr, men det är väl för att jag har ätit bort det värsta illamåendet. En kompis blev 10 cm större om magen med tvåan än ettan. Då har man ju tyngden lite längre ut och det måste kännas tyngre, tänker jag. Låter rimligtdå att man tycker varje graviditet är jobbigare. Dessutom har man ju storasyskon(et) att ta hand om och kan inte alltid vila när man behöver.
Kompisens etta kom på BF+14, tvåan på BF-3. Hon vägde lite mer med tvåan, trots att barnet kom nästan tre veckor tidigare. Jag är lite rädd för hur stor jag kommer att bli och hur jag ska orka, för det var inte roligt sista månaden. Och tänk om det blir övertid på det?! Fast jag har ju inte känt av så mycket foglossning än och sist var den värre vid den här tiden *hoppas*. Dessutom är väl risken att få havandeskapsförgiftning en gång till rätt liten? Det var ju rätt tungt, eftersom jag gick med magont i flera veckor.
Hu Mia! Det låter inte trevligt alls att vakna så. Ska det vara så?
När jag väntade E blev jag glad för varje gram jag ökade. Den här gången känns det jobbigt eftersom jag är rejält större. Jag kanske bara vänder andra rädslor mot vikten. Jag kan förvisso känna mig glad över graviditeten nu, snarare än rädd för att det ska gå åt helsike, men sen är det ju allt det andra i livet som snurrar i skallen: Jag funderar en del över hur det blir att ha två barn och hur det ska gå. Att få barn i en liten by, istället för storstan, hur blir det? Kommer jag att ha någon att umgås med under föräldraledigheten? Och har jag ett jobb efter föräldraledigheten?
Hur släpper man oron så man kan leva lite mer i stunden.
Haha! Ja, man kan det här med att vara gravid nu. Hit med belöningen nu! Jag är otålig! Fast idag stod det om Venedig i tidningen och mannen och jag funderade på om vi kunde ta en långhelg där i september innan jag får flygförbud. Vi har inte ens hunnit påbörja sommarsemestern och är redan förbi den i tanken...
Jag har ju en kompis som också ska ha barn i oktober och i fredags fick jag veta att en annan kompis ska ha i februari. En tredje kompis och hennes man inledde försöken i april, så där kan ju också komma sällskap. Om inget annat jobbar hon i servicebranschen och är ofta ledig när andra jobbar och tvärt om, så det kan nog bli bra. Och svärmor hoppas få komma en gång i veckan för att skämma bort barnbarnen. Det gjorde hon från att E var 3-4 månader och fram tills att hon började på förskolan. Det var verkligen guld värt, även om jag kunde bli lite svartsjuk Sällskap kan mao förmodligen lösa sig. Och föräldragrupp var ju en bra idé. Får höra med min BM nästa gång vi ses hur det blir med det.
Hur gick bröllopet, Mia? Jag kom på att vi ska på ett om en månad och att mina bröst var väl stora för klänningen jag tänkte ha redan i april. Var hittade du din? De kanske har något för mig också?
Tack Mia! Ska kolla där!
Vecka 23 är en vecka ifrån 24 och vecka 24 är väl då som barnet har god chans att överleva om det föds? En milstolpe tycker jag
Det är en kort period i livet och de kommer nog över det vid blotta åsynen av lillebror
Men på tal om stubin: jag kom att tänka på hur trött och arg jag var på slutet sist. Min mage var så stor och armarna blev så korta! Nådde i princip inte något som inte stod mitt framför mig. Blev många tårar och skäll på mannen om morgnarna när blodsockret var lågt. Igår insåg jag att jag inte riktigt minns hur det var att må illa nu i våras, så jag antar att minnet av förra graviditetens sämre sidor är bra för att påminna om att vi inte ska göra om det här.
På fredag är det RUL och jag längtar verkligen! Vi vet fortfarande inte om vi ska kolla kön. Enda anledningen skulle vara för att få lättare med namn, men det är ju inte givet att det blir det.
Knyttet far i alla fall runt som en tok i magen nu och jag är så sprudlande glad över att vänta barn.
Det blir en frisk och fin liten tös, med långa ben
Men vi vet inte vilka de är än!
Vi kom ett steg framåt med namn idag, trots allt. Får se om det håller fram till oktober. E:s namn har bara känns bättre med tiden och det är ju så man vill ha det.