Svårt att få barn-Kromosomfel-Någon mer?

Hoppas de växer sig fina till på torsdag nu!

Jag hade 6 äggblåsor idag i varierande storlek...minns inte riktigt hur stora de var men den minsta var 7 mm tror jag och den största 19 mm. ÄP blir på fredag för mig. Det var en tuff dag idag! Var på VUL på morgonen och de ringde från Karolinska vid 15-tiden....gick och våndades hela dagen kändes det som! Och jag träffade min favoritläkare i morse (ironisk nu). Han var tvungen att klämma ur sig "jag sa ju att det inte skulle bli något ÄP idag" plus att han undrade om jag inte har endometrios. Herregud jag som varit på mängder av gynundersökningar under mitt liv och nu när jag snart fyller 40 har han mage att klämma ur sig något sånt. Karln är verkligen vidrig!

Hoppas på många fina ägg på fredag! Jag har tagit Ovitrellen nu 20:30 så nu är jag färdigstimulerad för den här gången. Skönt att slippa spray och sprutor!

Ring imorgon och fråga om hur det blir på fredag är mitt råd. Nej jag blir inte sövd utan blir "neddrogad" med morfin och får lokalbedövning i slidan. Så var det förra gången också. Jag får bara äta flytande på morgonen så de rekommenderar en smoothie eller något sånt. 

Jo då jag har överlevt ytterligare ett ÄP här! ;) Är fortfarande rätt trött, möjligen av morfinet, men relativt smärtfri. 5 ägg blev det jämfört med 11 förra gången. Försöker intala mig själv att inte vara besviken och att det kanske handlar om tur och otur. Embryoåterföring (om det nu blir något att återföra) blir på min 40-årsdag 15 oktober. Ni kan säkert gissa vad jag önskar mig i födelsedagspresent. 

Då ska jag tro och hoppas att min 40-årsdag som länge känts som "domedagen" med tanke på åldersgränsen vid IFV/PGD ska bli en lyckodag för oss båda! Förstår oron och nervositeten inför KUB. Hoppas du ser en sprattlande och livlig krabat på UL och att blodproven visar minsta möjliga sannolikhet för några avvikelser och att du snart får vara lyckligt gravid och glädjas åt bebisen i magen. 

Skönt att det gick bra! Förstår att du önskade fler! Det gjorde jag med! Man har ju liksom genomlidit en hel del när man plockat ägg...inklusive att producera dem och vill ju så innerligt att det ska bli en bebis sen. Håller tummarna hårt för dina 3 ägg! Jag försöker hålla mig fast vid din sambos tanke...att det bara krävs ett! 

Var rädd om dig, vila och återhämta dig! Stor kram! 

Hej ni fina tjejer i tråden! Här kommer en uppdatering från mig. Idag är det bedrövelsernas och sorgens dag för mig/oss. De ringde från Karolinska och meddelade att av de 5 ägg de fick ut var bara 2 mogna och jag tror att båda befruktades men de har avstannat i utvecklingen och inte fortsatt att utveckla sig som de ska. Jag visste att detta kunde hända men är ändå i någon slags chocktillstånd tror jag. Hoppet är ju det sista som överger en och nu känns det verkligen hopplöst! Detta blev vårt andra och sista försök IVF med PGD och nu blir det till att försöka på egen hand...om det nu är lönt med de 25 procent det är att lyckas vid varje graviditet. Ja sen ska jag ju lyckas bli gravid också. 

Melrum; jag hoppas innerligt att ert blivande barn finns bland de 3 ägg ni fick! Håller tummarna hårt! 

ScillaBlå; Vi har följts åt nu ett tag...det är din tur att lyckas nu! Den känslan lever! 

Nimah; på min födelsedag kommer du få se en liten sprattlande krabat och det kommer att gå fint!

Tack tjejer för ert stöd och er support, för att ni delar sorg och glädje och för att ni hoppas och tror när jag själv tvivlar som allra mest! Kram! 

Tack snälla för empatin och omtanken! ÄD är ett alternativ jag känslomässigt har svårt att förlika mig med. Jag har länge brottats med känslor kring att det är något fel på mig...till och med långt innan jag hade en aning om att jag har ett kromosomfel. Det skulle kännas som om min man fick barn med en annan kvinna...även om jag är övertygad om att man kan älska ett barn även om det inte är ens biologiska. 

IVF med PGD utomlands skulle kunna vara ett alternativ men jag har inte koll på åldersgränserna där och vet inte heller om jag skulle orka med att organisera och genomföra det. Det läkaren sa idag finns där i bakhuvudet, att jag svarade dåligt på stimuleringen denna gång trots maxdoser. Det skulle ju luta mot att det kan gå lika dåligt utomlands vid ett framtida eventuellt försök. Samtidigt har jag andra tankar som snurrar, att läkaren jag träffade på kvinnokliniken såg det som positivt att jag blev spontant gravid i våras till exempel. Eller min mans teori om att det sista försöket nu blev framstressat och att min kropp aldrig fick chansen att återhämta sig. Det känns ju lite märkligt om min kropp skulle bli så pass mycket mindre fertil på någon månad när vi fick ut 11 ägg vid äggplocket i slutet på juni. Jag hann inte få en mens emellan som rekommenderat utan fick köra på nästa mens som dröjde hela 58 dagar att komma. Detta för att jag skulle fylla 40. 

Kram till dig!

Tack för era grattishälsningar fina tjejer! Det värmer!  Min dag började med tårar...det var så mycket tankar och känslor som kom över mig men det brukar lätta när man har gråtit lite. Jag är hemma under veckan så min man och jag åt lunch tillsammans vilket var trevligt. Jag jobbar som kurator annars och tyckte jag behövde pausa från den rollen under veckan och få sörja och tänka på mig själv lite. Jag och sonen fikade tillsammans på kvällen och det som är speciellt med stora barn, förutom att man har fått ha förmånen att se dem växa upp, är alla de givande samtal man kan på en annan nivå liksom. Det var en höjdpunkt under dagen! 

Vi kommer försöka vidare, även om hoppet om att lyckas är litet, men jag själv och ni andra här inne är bevis på att det kan gå utan IVF med PGD. Så nu hoppas jag på tur än en gång! Om inte har jag inte kunnat önska mig mer än vad jag har hos den 17-åriga son vi nu har. Han har allt jag som mamma någonsin skulle kunna ha önskat. 

Nimah; grattis till ett fint resultat på KUB och vilken lycka det måste ha varit att se de lilla livet! Så mycket ni fått gå igenom på vägen dit! Är glad för dig/er!

Melrum; Varmt lycka till imorgon vid ET! Håller tummarna hårt för att allt går bra och att det lilla embryot blir till precis den friska lilla bebis ni hoppas på och längtar efter!

ScillaBlå; Jag har förståelse för att du tvivlar efter allt ni fått uppleva med jag känner och tror att det kommer gå bra den här gången! 

Ja verkligen intressant!  Numera jobbar jag på BUP men har tidigare varit socialsekreterare för barn och unga jag med liksom Nimah. 

Tack för din empati!  Ja det är verkligen svårt för vissa...och jag vet att ni kämpat i motgångar ni andra här också. Ibland har jag känt att jag borde ge upp men längtan är starkare än viljan att sluta kämpa. Jag började drömma om syskon när sonen var 3-4 år. I år fyller han 18 år...många år av längtan. 

Imorgon är jag patient. Har fått en tid hos en kurator på kvinnokliniken för egen del. Det tar emot lite samtidigt som jag tror det kan vara skönt att få prata med någon utomstående. 

Kram

Hej fina tjejer i tråden! Min aktivitet här på familjeliv har inte varit stor på länge nu. Stort grattis till er Nimah och Scillablå till att era graviditeter utvecklas som de ska. Är verkligen innerligt glad för er skull!

I mitt liv har det hänt massor! Jag har separerat, flyttat och håller på att skilja mig, satt in spiral och sörjer just nu vår älskade katt som tyvärr fick tas bort häromdagen på grund av sjukdom. Det känns rätt att ha tagit det steg jag tagit och vad gäller barn har jag accepterat att det blev ett barn, han är min lycka och stolthet! Många kramar till er alla underbara och fantastiska tjejer här i tråden! ????

Hej! Jo jag är kvar på familjeliv. Tack Scillablå för att du tänkt på mig! Det värmer! Har tänkt på dig också och er andra här inne och hoppats på det bästa för er.

Jag är fortfarande nöjd med beslutet att skiljas men mår inte så bra just nu. Vägrade först men fick inse att jag måste ha hjälp och att jag blivit deprimerad och fått ångest när jag bara mådde sämre och fick mycket självmordstankar. Nu äter jag antidepressiv medicin sedan drygt 2 veckor tillbaka och hoppas att jag kan se ljust på tillvaron igen. Jag har hopp om att må bättre och har en fin son att leva för. Allt som hänt i livet blev till slut för mycket helt enkelt. Jag mår inte längre dåligt över att jag inte kommer få fler barn och känner att jag accepterat den tanken. Bara det är en befrielse. Så många år jag bärt på en enorm sorg över att det aldrig blev något syskon.

Scillablå jag håller tummarna inför din kommande förlossning och hoppas du mår bättre och att det blir bra när bebisen kommer. Bra att du tagit hjälp! Förstår att upplevelserna av missfall och allt kring det här med kromomfel satt sina spår. Det kommer bli bra. <3

Kramar i massor till er alla här!

Tack för din omtanke och empati och stort grattis till din fina son! En sådan söt liten kille! Hoppas han tar napp snart ja...och att allt är bra med er! Stor kram! <3