Jag beklagar er ofattbara förlust ts.
Vet man vad som orsakade avlossningen?
Jag drabbades också av moderkaksavlossning med vårat första barn. Hon överlevde (även om månadslång sjukhusvård följde), vi befann oss redan på sjukhuset när det inträffade så man kunde snitta urakut. De fick ut henne på 6 minuter tror jag.. Ren tur, bara ren jävla tur. Man har inte tiden på sin sida när detta inträffar.
Jag blev inte gravid så snabbt igen som du, men jag tänkte jag kunde försöka ge lite input på dina andra tankar..
Jag var fullkomligt livrädd för att drabbas av samma sak igen med andra barnet. Gick i kuratorsamtal hela graviditeten, och gick även på specialistmödravården på Karolinska i Solna. Man gjorde många extra ultraljud, kontrollerade navelsträngsflöde, cirkulation i moderkakan, cirkulation i mina blodkärl som försörjde livmoder, tillväxt på babyn x flera, CTG vid varje specialistläkarbesök, etc.. Jag behandlades också med blodförtunnande från vecka 23, då det fanns viss misstanke om att blodproppar varit orsaken till avlossningen vid första graviditeten.
Min erfarenhet är att man blir extremt noga uppföljd och övervakad efter en sådan här händelse, eftersom det ÄR en fruktansvärt allvarlig komplikation. Dessutom finns det dessvärre en lite större risk att drabbas igen om det hänt tidigare, vilket bara det gör att man måste kontrolleras stenhårt.. För mig skräddarsydde man en vårdplan och höll sig sedan till den graviditeten ut.
Ser nu att du befarar tidigt MF.. Hur det nu än går, när det än blir dags för dig: prata med barnmorskan och tag redan tidigt upp att du vill remitteras till specialistmödravården (mycket möjligt att du inte ens behöver påtala det själv!). Även samtalsstöd är att rekommendera, för det är tufft att gå igenom en graviditet igen efter ett sådant trauma. Vi begärde 2 samtal med de läkare som var med vid katastrofsnittet, för mig var det viktigt att få "lägga pussel" och försöka bearbeta även de bitar som fattades i och med att jag var nedsövd ganska länge. Jag ville också ha mycket medicinsk information om själva avlossningen, om man kunde förklara varför det skedde och kanske framförallt: hur stor är risken att samma sak händer igen. Prata, prata, prata, ställ frågor, begär svar. Det är ett råd jag vill ge.
Avslutningsvis kan jag nämna att min andra graviditet förflöt så gott som komplikationsfritt, babyn kom i v.39+5 efter en helt normal vaginal förlossning Vad jag vill ha sagt med det är, att det kan verkligen gå hur bra som helst nästa gång.. (även om det kan vara svårt att våga ta till sig just där och då när man är mitt i det).
Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag skrev trots att jag till slut fick med mig ett levande barn hem.
Jag ville ge dig min bild av hur det kan tänkas bli vid nästa graviditet. Just extra kontroller och uppföljning kan ju vara sådant man har mycket funderingar kring..
Varmaste lycka till.