• Jenkis

    Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

    Undrar om livmodern töjer sig lättare om man varit gravid innan? Jag känner definitivt rörelser vid naveln och det skall man väl inte göra före v. 20 egentligen? Tycker mig även känna kanten av livmodern där. Kan man bära sin livmoder olika högt redan från början om ni fattar vad jag menar? Var liknande förra gången med att jag kunde känna kanten tidigt på "fel" ställe för veckan.

  • Jenkis
    Lokattis skrev 2014-05-01 08:23:16 följande:
    Hej på er! Jag smyger in här, väldigt tyst och försiktigt eftersom jag inte vill jinxa något smile5.gif Är i v. 6+2 idag efter FET i början av april. Vi är båda 37 år och detta är första plusset någonsin efter nästan 4 års försök.

    Dessutom gick min mamma bort igår, så känslorna just nu är väldigt blandade... Hon hade varit sjuk länge men det var ändå oväntat att det skulle ske just nu.
    Välkommen! Grattis och beklagar sorgen!
  • Jenkis
    Jenkis skrev 2014-04-30 13:01:42 följande:
    Undrar om livmodern töjer sig lättare om man varit gravid innan? Jag känner definitivt rörelser vid naveln och det skall man väl inte göra före v. 20 egentligen? Tycker mig även känna kanten av livmodern där. Kan man bära sin livmoder olika högt redan från början om ni fattar vad jag menar? Var liknande förra gången med att jag kunde känna kanten tidigt på "fel" ställe för veckan.
    Hittade att kvinnor ser olika ut och bär livmodern lite olika i sin kropp, så helt omöjligt är det inte att ha kanten vid naveln i v. 16 tydligen.

    Känner också att bebisen gör som volter ibland. Kan även känna på två ställen samtidigt som att den använder både händer och fötter samtidigt.
  • Jenkis
    lelle75 skrev 2014-04-30 21:02:01 följande:
    Jag fick ett mejl från familjeliv om att sajten blivit hackad, är det ngt som ni har märkt av och vad är som har stått? Vet ni ngt om detta?
    Jo, jag bytte mitt lösenord i fall att.
  • Jenkis
    Irma01 skrev 2014-05-04 10:30:30 följande:
    Hej tjejer!

    Mår inte speciellt bra just nu...min svärmor (som har varit ett enorm stöd under alls år) ligger med en obotlig cancer, min svärfar är naturligtvis helt deppig, mina föräldrar kommer uppenbarligen inte att besöka mig en enda gång under graviditeten (vi bor 2000 km ifrån varandra) för att det inte passar deras schema, min bror verkar tro att jag får från nästa sommar anpassa mig efter hans schema för att kunna besöka mina föräldrar för "vi kan inte vara 8 pers i huset"?! Som att hans dotter är viktigare än det barn jag när för våra föräldrar. Jag orkar inte med allt detta. Känner att de inte fattar någonting. Vet inte om jag är överkänslig smile4.gif
    Saknar dessutom vår underbara hund som vi fick ta bort 8 år gammal pga en tumör i hjärtat. Har en till, men det gör inte saknaden mindre....

    Just nu är jag helt nere och känner överhuvudtaget ingen glädje. Det enda som håller mig uppe är min hobby, där jag träffar andra likasinnade och skrattar mycket. Men jag känner inte att jag ger barnet de bästa förutsättningar i magen just nu.

    Förlåt att jag gnäller när jag egentligen inte har minsta fysisk besvär, medans många av er kämpar mot illamående och foglossning.

    Behöver bara får ur mig allt detta...

    Kram på erp
    Usch låter inget vidare! Så tråkigt när det händer tragiska saker som sjukdom och dödsfall + att din familj inte är intresserad av att träffas.

    Jag kan också passa på att deppa ner tråden lite när vi ändå är igång

    Har ju som ni vet haft problem med stress och oro för om jag skall ta eller inte ta medicin. Bestämde mig för att börja på tisdag, icke uppskjutbart om mina symptom inte blev bättre.

    I fredags kollade jag på en dokumentär om hästar och tyckte redan då att det var jobbigt med hur den var filmad. Har svårt för rörig filmning eller när det rör sig mycket överhuvudtaget (som hästar gör). Fick lite ångestkänsla faktiskt, men tänkte att jag skulle härda ut/låta vara.

    Igår hyrde vi fortsättningen på Sagan om ringen och jag kände redan efter fem minuter att det valet inte var så klokt. De slåss ju hela tiden, flyger runt, hoppar och så mycket ljudeffekter på det. Bestämde mig även då att kolla färdigt (i etapper visserligen) och strunta i ångestkänslan, som var ännu mer påtaglig igår.

    Somnade utan problem igår, men vaknade efter två timmar av ångest som inte gick över. Så fort jag lyckades komma ner lite i varv och ev på väg att somna, fick jag panik.... Så i natt har jag varit på promenad, legat på spikmatta, druckit varm mjölk, lyssnat på avslappningsövningar o.s.v. Klockan halv sex i morse fick jag nog och ringde psykakuten. Skall dit på em idag.

    Har haft ångest tidigare i mitt liv men aldrig såhär. Visst har det hänt att jag inte kunnat sova för att jag varit för uppvarvad men jag har ALDRIG fått ångest av att kroppen lyckas gå ner i varv/vill sova. Har ALLTID hittat tryggheten i mig själv eller i avslappningsövningar. Har aldrig fått ångest av att slappna av så att säga.

    Få sjutton vad hemskt! Framförallt som gravid....
  • Jenkis

    Tack för alla peppande ord!

    Fick en tid igår em och 10 min innan tiden hörde jag hur de började springa runt och snacka om att läkarens skulle följa en person till akuten (psykakuten och akuten ligger på olika ställen). Skynda er på tänkte jag. 20 min senare hade de fortfarande inte kommit iväg och när jag väntat 45 min (30 min efter utsatt tid) kom de fram en person till mig och sa att läkaren gått iväg. "Han är nog tillbaka om en kvart". Den kvarten visade sig bli drygt två timmar.... Så Antingen självläker man eller så blir man inlagd typ. Man sitter inlåst i väntrummet utan toa och jag höll totalt på att freaka ur. Bad om att få gå ut utomhus. Jag stod bara inte ut. har man redan ångest varat med panikångest är inlåsning inte en hit....

    Såklart var läkaren en manligt AT-läkare som verkade ha noll erfarenhet av gravida kvinnor. Det var nästan så att jag fick en klapp på huvudet med orden "du är ju gravid och då är detta normalt". Så f...n heller! Detta är inte ett dugg normalt, det är en akut stressreaktion, hur fasen kan ni vara så blinda tänkte jag. Hursomhelst så ringde han sin bakjour för att konferera och utskrivet fick jag Lergigan för att lugna ner mig lite och psyköverläkaren som han pratat med tyckte inte jag skulle börja med antidepp.

    De tycker samtalsterapi är det bästa såklart. Jag har dock redan börjat med antidepp och tänker fortsätta om inte mödravården säger något annat, för läkaren reserverade sig för det. Det var ok om mödravården tog ställning att jag skulle äta dem. Så nu väntar jag på att bli uppringd av dem.

    För er som tagit Lergigan så vet ni att man mest blir muntorr. Men jag förstår att det är väl det enda som finns som gravid och jag är tacksam att jag fått något att ta till natten åtminstone. Tog en på dagen igår och jag tyckte inte det hjälpte så mycket och muntorrheten är jag gärna utan...

    Nu har jag verkligen gått till botten med detta och gjort "allt". Kan inte göra mer än att hoppas att bebis överlever 120 slag per minut i puls dygnet runt och att jag får i mig tillräckligt med mat. Tyvärr har ju aptiten försvunnit, men jag tvingar i mig mindre grejor och ofta.

    FÖRHOPPNINGSVIS är det några jobbiga dagar vi pratar om innan det succesivt blir bättre igen. Jag får försöka tänka positivt, för det är enda livlinan jag har just nu. Det får bli mycket yoga, promenader och annat lite lugnare aktiviteter. Någon dator, tv och spännande böcker får ligga på is ett par dagar. Framförallt tv:n.

    Tack för att ni lyssnar!

  • Jenkis

    Orkar inte vända mig till var och en av er, men tack för fina ord!

    Mödravården till skillnad från psykvården har valt att sätta in mig på antidepp. Jag kommer även att erbjudas psykolog, men vet inte när första samtalet skall ske. Hon kommer ringa mig förmodligen idag.

    Läkaren som i söndags påstod att jag kunde sjukskriva mig själv en vecka trots pågående sjukskrivning hade nog delvis eller helt fel... Så förmodligen måste jag jaga rätt på ett läkarintyg idag och går miste om ersättning från FK för igår. Suck! Jag brukar ju alltid dubbelkolla sånt där, men i söndags orkade jag bara inte och igår skulle jag ta upp det med BM, men det var så mycket återringningar och kollningar allmänt, så det glömdes bort av mig.

    Så idag blir det samtal till FK och till mödravården igen.

    Tycker det är lite konstigt att ingen frågar hur det går att jobba. Varken på psyk (då kom jag ihåg att ta upp det själv, men läkaren sa som sagt det ovan) eller igår. Överlag fungerar det så i vården. Man kan vara svårt sjuk och ändå får man inte frågan hur man skall lösa det med jobbet eller ännu hellre erbjudande om sjukskrivning.

    Så fort man blir sjuk skulle samhället erbjuda en assistent som tar hand om sånt här Försöker ju att inte stressa upp mig mer, men hur lätt är det?

    Grattis till alla framsteg i tråden som veckobyten. VUL och fosterrörelser. Jag läser, men orkar inte kommentera just nu. Sorry!

  • Jenkis
    linnea83 skrev 2014-05-07 07:14:36 följande:
    Grattis massa bra kub-tester.Jag och maken har bestämt att vi inte vill göra kub då vi inte vet vad vi skulle göra med resultatet.Vill ju dock ha ett extra vul i typ v.12..Ska kolla med min gyn om inte han kan göra det =)..
    Kram på er!
    Då är vi två i tråden då (kanske fler?) som resonerat så.

    Däremot kan jag i efterhand bli lite avundsjuk på alla er som fått "bästa" resultat o.s.v. Det är ju en trygghet i sig.

    Får behärska mig till RUL Där visualiserar jag fram ett perfekt liten pigg bebis.
  • Jenkis

    Hörrni brudar!

    Jag har hört/läst någonstans att man skall helst ligga på sin vänstra sida och sova när man är gravid. Det var från någon viss grav. vecka. Detta för att flödet i moderkakan skall vara det bästa möjliga. Minskar risken för PSD i magen och säkert proppar/infarkter i moderkakan. Samtidigt har jag också hört att man skall undvika att ligga på vänster sida generellt eftersom man "klämmer" hjärtat typ.

    Någon som vet hur det skall vara och kan reda ut begreppen?

  • Jenkis

    Är det någon som börjat spanat lite smått på saker?

    Typ vagn eller andra grejor? Barnkläder?

    Att äntligen fått gå lite på Ikeas barnavdelning eller i den lokala barnbutiken och drömma sig bort?

    Förra gången gjorde jag det efter v. 12. Den här gången här det lite annorlunda + att jag redan har en hum om vad jag skulle vilja ha för vagn o.s.v. Kläder fick vi ärva en hel del. Framförallt till flicka, så det finns inte så mycket för mig att spana på i nuläget. Lite tråkigt för det var ju kul!

Svar på tråden Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015