Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Tack snälla du! Skönt att ha någon till som känner så här! Vi skulle göra KUB samma dag om jag inte minns fel? Har du lämnat blodprov än? Kram

Ok ja när jag ringde till mvc igår så sa jag att jag tyckte det var väldigt sent, men hon sa tyvärr finns det inga tider innan.

Förstår att du vill ha koll innan du åker iväg på semester! Gjorde ni KUB förra gången med? Får man fråga vilket resultat ni fick då? Börjar bli rejält nervös nu och surfade runt här på FL och läste den ena skräckhistorien efter den andra.. Sen finns det många solskenshistorier också men de fastnar inte lika bra! Vi kommer gå vidare med fostervattenprov eller moderkakaprov om vi hinner det, i fall vi får dåligt resultat. Har ni funderat något?

Kanske får kolla specialistmödravård, jag kanske är hypernojjig, jag vet inte, men jag vägrar vara med om det vi var med om i höstas en gång till. Så lurade och ledsna som vi blev då, nej - då är det värt att betala för det om det kniper, så att vi får se i vecka 10 (ca) att allt är fortsatt bra.  Någon har nämnt odenplan för specialistmödravård vill jag minnas? Behöver man någon speciell remiss för det?

Beklagar er hemska upplevese!! Jag är 38 år och en av mina vänninor som är gravid på naturligt sätt är 39 år och fick just 1:1200 som resultat och många av mina vänninor som varit runt 36-37 år har fått bra resultat varje gång. Så jag tänker att någon av oss måste få sämre resultat.. Hoppas att vi båda frå bra resultat så vi slipper gå vidare med andra prov!! Kram

Nu tror ni väl att jag är dum i huvudet... Magproblem och allt. Men senaste dagarna tycker jag att jag känt de första rörelserna. Jag vet att det i stort sett är en fysisk omöjlighet, men förra gången kände jag när jag precis gick in i v. 14. På samma ställe och på samma sätt känns det nu. Eftersom jag får gravidmage i stort sett direkt, tror jag att min livmoder ligger väldigt ytligt. Kan vara lättare att känna då kanske? Fortsättning följer...

Idag har jag en värk på vänster sida en bit ovanför naveln och det är som luft i magen. så länge jag ligger ner på magen så känner jag inte av den. Men så fort jag rör mig sätter mig eller ställer mig upp och går så börjar värken. Det är inte så att jag lider av den men just det att bara att jag känner av värken som gaser gör mig orolig. Ringde kvinnokliniken och hon tyckte att jag skulle avvakta för hon trodde inte att det hade med graviditeten att göra och nästan dumförklarade mig när jag kände mig orolig. Hon tyckte att jag skulle vända mig till vanliga vårdcentralen... hur tycker ni att jag ska göra? Jag känner inte att värken e relaterad till graviditeten. Men det skulle kunna vara vad som helst, cysta eller vad som helst.

Nej, de skall ju inte ha det. Även om de tumlar runt en hel del med början nu (där jag är). Det där med att känna livmodern precis ovanför blygdbenet stämmer inte för mig. Även som ickegravid kan jag känna den högre upp än så. Jag har väl en annan konstruktion kanske

Idag är en riktigt gnälldag... Jag hasplar väl ur mig skiten här Vi har under hela min behandling och graviditet haft det tuffare på jobbet än normalt. Först gick chefen på semester tre veckor, ställföreträdande fick för mycket på sig, jobbade mycket administrativt vilket gjorde att vi andra fick större börda. Chefen fick hjärtinfarkt och ställföreträdande sa ifrån sig sitt uppdrag, blev lite senare halvtidsjukskriven och chefen hade sedan långt tidigare beviljat " för många" på semester samtidigt. Detta har inneburit att de senaste tre veckorna har varit mycket tuffa för en gravid person. Jag har kämpat på och försökt vara i min bubbla. Att vara trött som gravid är inte farligt (har ju sovit på nätterna som man skall) har jag intalat mig. Så länge jag inte känner mig stressad är det OK. Visst har den värsta tröttheten och det värsta illamåendet gått över, men de senaste dagarna har jag känt mig helt slut. Dessutom börjar det tära så pass mycket att jag inte längre känner mig glad... Jag känner inte att jag hinner med mitt eget liv. Att jag inte kan njuta/ta hand om min graviditet. Hinner liksom inte prata med bebis eftersom jag alltid är så trött/less. Kan väl inte påstå att det här med magen gjort det lättare precis. Kan ju vara stressrelaterat med. Idag började även stressen hoppa på mig och när jag blir stressad får jag ont i tjejmagen och det vill jag absolut inte ha! (Får sammandragningar typ) Så idag gick jag hem och sa att jag var magsjuk. Skall vara hemma i morgon med, men kan inte svika till helgen (om det inte blir värre förstås). Situationen blir förhoppningsvis något bättre nästa vecka, då en person kommer tillbaka från sin treveckorssemester. Men vi har fortfarande två sjukskrivna i flera veckor till och andra semestrar som är beviljade framöver. Min egen v. 19 t.ex. Sen kommer sommaren som brukar vara tight som attan i vanliga fall. I år går det inte ihop alls personalmässigt eftersom vi inte fått tillsatt vår vakanta tjänst. Synd att mitt jobb inte är tillräckligt tungt för graviditetspenning (som är svårt att få, jag vet).... Jag vet att man skall ta en dag i taget och inte tänka på det, men jag har ju som sagt inte bara mig själv att tänka på. Mitt psyke har svårt för sånt här. Ovisshet, fy fasen!