Hejsan alla!!! Vi håller på med vårt första IVF försök, är dock inte gravid än (ialla fall inte vad vi vet) men hoppas på att få komma och hålla er sällskap här snart...jag har en fråga till er som är gravida efter IVF :) Viken dag gjorde ni ert första test som visade positivt? Vill inte ta för tidigt, men helst inte behöva vänta till klinikens TD. Just nu är vi på dag ÄP +14. När kan jag testa? :D
Grattis alla och lycka till :)
Titta vad som hände imorse!!! Kan inte fatta att det är sant!!! Går inte att beskriva de känslor som går i genom kroppen :D Helt sjukt men ändå så sjukt underbart :D
Svagt streck, men ändå tydligt :) Vi är ju på dag ÄP +15 idag :)
När kan man ringa och boka sitt första VUL? Gör man det via IVF kliniken eller är det på MVC?
När var första gången ni testade positivt? Jag tycker jag inte gör annat än att oroa mig att mensen ska komma...håller nästan på att bli knäpp...ibland kan jag få för mig att testet visade fel och att jag inte är gravid...
Håller på att bli fullkomligt tokig av allt detta. Det var betydligt bättre att bara vänta på att få testet, ångrar nästan att vi tog det. Har ju fortfarande 5 dagar till officiellt TD. Är det vanligt att man kan få missfall under denna tid innan TD? Tänkte när de sätter det så långt fram från ET.
-Oroliga och nervösa knäppgöken ;)
Nån här från Norrbotten som vet hur det funkar med VUL i v 8?
Här kommer jag med ytterligare frågor haha detta är helt nytt för mig aldrig plussat någon gång i mitt liv och vet inte mycket alls. Tur det finns sådana här trådar :)
När fick ni era första "riktiga" grav symtom? Är nu i vecka 5 (4 +3) och har inga symtom alls...är det vanligt? Hur var det för er? :D
Om ni vill göra KUB får ni ett till ica v.12!, men är osäker på om det bara gäller om man är över 35, vi har ju ett rätt snålt landsting som du sa 
...men även om vi nu lyckades på 1a ivfn så kan då inte jag iaf säga att det varit enkelt på nåt sätt. Vi har levt i ett undantagstillstånd i många år nu och gått igenom längtan, hopp, smärta, operation och katastrofbesked, sörjt och accepterat att leva med ett tomrum, för att nu plötsligen få chansen ändå, så jag känner att vi förtjänar det/de barn vi får nu, i allra högsta grad 
...finns inte tillstymmelse till dåligt samvete, och som du säger, det är inte rättvist, men kanske nånstans meningen det som händer, även om vi inte ser den.. Min farmor sa att "Alla har sin börda", så ja, vi fick detta, andra får andra saker...inget vi kan styra