Bråkig 6-åring, byta skola??

Jag skulle testa att byta skola om det finns möjlighet, men är det lika illa då skulle jag inte fortsätta flaxa runt utan se till att få hjälp istället.

Byt skola men det viktigaste är väl att ta reda pa vad som är fel. Varför blir en lugn kille brakig fran ett ar till ett annat? Vad har hänt?

6 årstrots?

Min första tanke är sexårstrots. Ge det ett tag till innan du slår på stora trumman. 

Ja det kanske är 6års-trots men han fyller 7 snart. Kan man ha det så "sent"?
Vi har pratat med personalen och de vet att det här pojkgänget ofta hittar på bus när de är tillsammans men dem känns så uppgivna. Har diskuterat med min man och han tycker vi ska vänta ut det.

Det glömde jag, javisst kan det vara 6års-trots..det fick min son fast vid 7 års-ålder. Hemskaste trotsen jag varit med om, som att leva med en uppkäftig tonåring. GAH!  

Ja precis, han är som en minitonåring. Uppkäftig, odisciplinerad och utan respekt. Ska googla 6årstrots och kanske ha lite is i magen.
Känns bara så jobbigt, var tog min fina, snälla kille vägen?

Jag har en känsla av att om du frågar föräldrarna till barnen i detta pojkgäng, så kommer det att tänka samma sak som du. Dvs var deras små, fina pojkar tog vägen? Och att deras söner tydligen börjat umgås med ett gäng bråkiga pojkar som inte alls har bra inflytande på deras barn.

Trotsperioder brukar komma med treårsintervaller, dvs. vid ca 3, 6, 9, 12, 15 och 18 års ålder. Det är ingen exakt vetenskap, att din son snart ska fylla sju och trotsar nu är mao inget konstigt. Man får härda ut och vänta ut. Om några månader är det förhoppningsvis över.

Din fina snälla kille kommer tillbaka TS. 6 år är jobbig med konflikter, utbrott, klumpighet, myror i byxorna och humörsvängningar. Min blev sig själv igen vid 7,5 år. Men jösses vad det gapades, startades konflikter, smälldes i dörrar ett tag.

Tack för era svar. Nu känns det hoppfullt! Efter lite läsning om trots så tror jag mer på att det är det han går igenom.

sexårstrots?? vad är detta för nytt påhitt?

Det låter som att din son behöv er tydliga konsekvenser för att förstå att hans beteende är oacceptabelt.

oj vad mycket trots barnen och tonåringar behöver gå igenom i SVerige alltså! som du skriver är som tur inget vetenskap...
Våga uppfostra era barn!

Barn upphör inte att gå igenom trotsåldern för att man uppfostrar dem på det ena eller det andra sättet. Alla barn testar gränser, och det brukar ske vid olika mer eller mindre fasta tidpunkter i utvecklingen. Det är ett viktigt steg i deras utveckling och inget man som förälder kan/bör uppfostra bort.

Ibland kan ett byte hjälpa. Ibland händer ingenting och ibland blir det värre. Jag tror att det bästa är att vänta och se ett tag, låt honom landa i den nya miljön där han trots allt bara varit ett halvår.

Visst kan det vara trots. Det kan också vara en reaktion på förändringen (en del barn tycker att det är jobbigt att byta miljö) eller så har han svårt att hitta kompisar som han trivs med och då blir det stökgänget istället. Men det kan snabbt ändras. För oss vuxna är det lätt att överblicka en klass, men för en sexåring kan många barn i den egna klassen fortfarande vara främlingar efter ett halvår. De kan vara i samma rum och veta vad den andre heter, men känner inte varandra än. 

Lite tips:

Prata massor! Inte bara om bråken som varit, utan fråga vid helt andra tillfällen om skolan och kompisar. Passa på vid söndagsfrukosten eller så, en lugn stund frikopplad från skolan. Prata om vad man kan göra om kompisar busar eller när man själv blir arg. Läs böcker om konflikter och arga barn (fråga på biblioteket!), prata om texterna. 

Hjälp honom att få ord på känslorna, ser ni någon gråta på TV så säg högt: "Oj, nu är han ledsen. Han gråter. Han känner sig kanske ledsen för att pappa gick". Sätt ord på dina egna känslor: "Nu känner jag mig lite stressad, nu när vi missade bussen. Men det kommer ordna sig, vi hinner ändå." Sexåringar känner massor av saker, men vet inte alltid hur de ska beskriva känslorna och vad de kan göra för att hantera dem. 

Låt honom få vara liten när han vill! Föreslå att ni ska se Bamse-filmen och vill han inte så fine, men VISA att det är helt okej att vara liten när man är sex år. 

När han är på sitt fina humör - passa på och ge honom massvis av tid och uppmärksamhet! Berätta att det är så trevligt (absolut inte att han är glad och snäll, för då kanske han skäms när han blir arg) men att göra saker med honom, att det var så mysigt att baka en kaka, att det är roligt att se hur han själv kan vispa smeten etc. 

Var tydlig med vilket beteende som är OK och inte. Tala om vad du tycker om hans bus, var konsekvent, hjälp honom ur situationer han inte klarar. Blir det alltid bråk i hallen när ni kommer hem, prata med honom om bråken vid ett helt annat tillfälle. Tala om att det beteendet inte är OK och att ni måste hitta på ett alternativ. Föreslå någon lösning - att knäppa upp jackan redan i bilen så att det ska gå enklare i hallen eller vad som. Påminn vänligt innan ni går ur bilen. Vägrar han får han vänta tills alla syskon gått in, för syskonen ska inte behöva utstå utbrott i hallen. Det är inte OK. Säg det. 
Identifiera problem - föreslå lösning (arbeta fram en lösning tillsammans med sexåringen) - hjälp barnet genomföra planen - vägrar barnet använda planen - rimlig konsekvens som hänger ihop med beteendet och går ut på att andra inte ska drabbas av hans dåliga humör. Han får t.ex. vänta till sist, komma sent till kalas, inte välja TV-program alls om han förstör syskonens TV-tid etc. 

Tänk om allt du fick lära dig under din utbildning inte var sant? Tänk om det kunde vara så att så mycket inom det svenska systemet bygger på felaktiga dogmer! Tänk själv bara....om du kan..

Hur och när barnen trotsar ingick såvitt jag minns inte i min utbildning. Min åsikt i den här frågan bygger på egna erfarenheter.

De flesta sexåringar hamnar inte i bråk varje dag i skolan. Att få det här till något helt normalt som sexåringar går igenom är att göra barnet en otjänst.

Ofta är det samma barn som har problem på lågstadiet som fortsätter att ha problem. Och tyvärr förklaras det alltför ofta med trotsperioder, dåligt umgänge, dålig lärare, omognad hos barnet osv.

Se till att skaffa hjälp nu! Risken är att det inte går över av sig självt.

Är det så att han slår andra barn och vuxna i skolan? Då är det ett oacceptabelt beteende  för en sexåring och måste stävjas av skolan med hjälp av föräldrarna, alltså gränssättning från de vuxna. Kan de inte hantera det så måste specialister kopplas in och hjälper inte det, är det byte av skola som gäller.