Vi är oense om barnet sömnrutiner - akut hjälp!!!

Er dotter är mitt i separationsfasen just nu, vilket kan vara anledningen till att hon har svårare att komma till ro.
Många bebisar sover oroligare då, och behöver ännu mer närhet. Googla lite på det. Kunskap om bebisars jobbiga perioder ger mer förståelse för att de är "jobbiga" ibland, och det kan kännas bättre att veta att det är helt normalt.

Och det är bra att du är emot allt vad hemska skrikmetoder heter. Du kan ju fråga din sambo om han skulle tycka om att skrika sig till sömns och tro att alla har svikit honom...? För sådana metoder riskerar att beröva bebisen all trygghet och tillit.

Man kan inte skämma bort en bebis!!

Däremot skulle jag nog inte välja att hålla på att bära runt och vagga en så pass stor bebis, eftersom det blir tungt. men man kan ju ge massor av närhet vid insomnandet ändå, genom att ligga tätt intill i sängen och trösta och klappa om bebisen t.ex.

Men om hon nu somnade i vagnen, så kör på det. En viktig erfarenhet som jag fick med mig när jag fick barn var att det enklaste, och minst frustrerande, för alla är att köra på det som funkar för stunden.

Kan bara instämma med ovanstående

Håller med att skrikmetoder inte är något att ta till. Sedan man ju olika. Jag är den vaggande typen . Min yngsta är 7,5 månad och också i separationsfasen så vill ha mycket närhet. Samsover och bor i sjal men att bara ligga bredvid och gosa vid uppvak på nätterna resulterar i skrikkalas utan dess like. Jag tar upp och vaggar/bär i famnen då jag försöker minska nattamningen som börjat ligga på varje timme eller mindre vilket jag inte klarar av. Har gjort likadant med mina två tidigare barn också. Däremot ammar jag till sömns på kvällen. Hur de somnar har aldrig verkat påverka nattsömnen så ammar till sömns då det oftast fungerar lätt och smidigt. Mitt tips är att släppa på principer för principens skull. Det brukar inte vara någon konstruktiv väg att gå när det gäller barns sömn. Man kan amma till sömns ibland, bära ibland etc. Du och pappan behöver inte göra likadant. Att man måste göra exakt likadant alltid är en myt enligt min erfarenhet. 

Googla på tassmetoden :)

Hej, Jag håller med att en 9 mån kan vara i en enorm utvecklingsfas och när man är det behöver man mera "trygghet" förutsägbarhet och i min värld "rutiner" som man känner sig trygg med. Hur ni sen väljer att visa detta måste liksom passa er tycker jag.
Att gå från vaggande till 5MM är ju lite extremt, men att bli vaggad till sömns och sen lagd är ju lite som att somna i sängen med kudde och täcke för att när man sen vaknar till för att vända på sig finner sig själv liggandes på golvet i köket kan jag tycka. Varför skulle hon inte då ifrågasätta alltings varande?

Med exempelvis "tassmetoden" så lär man barnet att somna själv i sin säng och att ni finns där, man måste inte  bara "vaggas" till sömns. Man kan lugnas och känna närhet med bara en hand på ryggen, ni finns ju där! Det är det viktiga, inte vagga kan jag tycka.

Men ni som föräldrar måste prata ihop er om en strategi som ni båda gillar och kan leva med! Förmedla trygghet och säkerhet och förutsägbarhet brukar vara nycklarna. Samt en massa mat och skoj på dagen! Ute 2 ggr/dag för frisk luft och aktivitet, gärna i skogen! Allt hänger ihop!

Gör det som känns bäst för er.

Jag har en flicka på snart tre år. Henne har jag vaggat till sömns i famnen från dag ett och sedan lagt ner i sin spjälsäng. Jag fortsatte vagga henne ända tills hon var två år och vi bytte ut spjälsängen mot en växasäng. Då gick det helt plötsligt bra att somna själv i sängen (när jag satt bredvid och höll handen) men hon ville aldrig somna själv i spjälisen. Numera kan man, om hon är riktigt trött, lägga henne i sin säng och gå ut ur rummet och låta henne somna ensam utan problem. Fast får hon bestämma själv så ska helst någon sitta bredvid.

Jag har aldrig tyckt att det har varit något problem att ha henne i famnen och vagga henne. Det har varit mysigt och hon har somnat inom en kvart. Så bara för att man inte lär henne somna själv när hon är liten bebis behöver inte betyda att det är kört för all framtid.

Du har ju redan fått massa bra svar men vi har just kommit på som funkar för oss (har en kille på nio månader som alltid har haft problem med nattsömnen). När vi varvat ner och gosat ett tag och vi märker att han är riktigt trött lägger jag honom i spjälsängen och masserar. Benen, ryggen, armar beroende på hur han ligger. Vi har gjort det i snart två veckor och är han bara tillräckligt trött somnar han inom10 min. Nu är ju alla olika så det kanske inte allt funkar för er - men testa! =)

OM det blir tungt för er att gå runt å vagga/bära så kanske det funkar att sitta i soffan eller mot sänggaveln/väggen istället och vagga lite i famnen så? Kanske nynna/sjunga nån godnattsång? 

Våra barns sömn har varit extra känslig mellan ca 7-10 mån ungefär, sen vid 12mån, 15 mån och 18 mån....ja typ 3-månadersintervaller med någon slags utvecklingssprång och då är ju NI den trygga basen (för att citera Bowlby;)) så 5minutersmetoder underminerar verkligen hennes förtroende för och trygghet med er, skulle jag säga... 

Men såklart man blir galet less å trött på allt ibland, att inte få sova kan kännas som ren tortyr, även när det är ens eget älskade barn som vrålar natten igenom så kan det va tufft!! Jag vilade nog oftast en sväng på dagen sen, de perioder då nätterna var stökiga... och drack kaffe.. :) 

KRAM!

Skulle heller inte klara av att bära eller vagga ett barn till sömns men något som funkar för oss är att bara ligga breve o vänta ut barnet.

Det ska vi testa ikväll tror jag för nu är det bara skrik och panik hela kvällarna och nätterna , och det är inte kul :(

Vi har testat tassmetoden nu och det fungerar någorlunda i alla fall :) men nu vaknar hon och skriker sig blå på natten och vägrar tröstas . Men har läst på lite och det är rätt vanligt vid den här åldern så antar att det bara är att kämpa på :)

Håller med . Har testat att sitta och vagga , fungerade innan men inte längre . Men som många tipsar har vi testat tassmetoden som fungerat ganska bra :) kaffe är just nu min bästa vän

Jag förstår inte alla människor som är så rädda för att skämma bort sitt barn med kärlek, trygghet och närhet. Är det något jag vill att mina barn ska vara överrösta med så är det ju just det, jag vill inte att de någonsin ska känna behov av det och känna att vi nekar det. Det är för mig fullständigt horribelt att ta till skrikmetoder för att en bebis inte somnar precis som man vill, när man vill.

Orkar man inte vagga så gör inte det, man kan utan problem förändra läggningsrutiner med en bebis utan skrikmetod, man kan finnas där för sina barn när de har det jobbigt, det ville jag vara när de var bebisar och det vill jag genom hela deras liv.

Vi kör inga skrikmetoder . Pappan var så trött på allt skrikande så han tyckte det och var rädd för att hon skulle bli bortskämd . Jag förklarade för honom varför man inte ska och varför hon är som hon är just nu och han förstod och ångrade sig .

Nu somnar hon om man läser en saga för henne och har en liten lampa tänd och sover hyfsat bra men skriker någon timme på natten fortfarande men man gillar läget och gör så gott man kan .

När jag skrev tråden var jag ute efter tips på hur man kunde göra och tipsen har fungerat hyfsat bra!!