I ett våldsamt förhållande?

Spelar ingen roll vad han säger och lovar på allt heligt.. mitt ex lovade och svor på sina två barn att han aldrig mer skulle slå mig (eller vara fyllesvin som din pojkvän) igen.. han började så som din pojkvän gör, sen blev det bara värre o värre. Dagen jag lämnade honom så höll han på att bryta näsbenet på mig genom att skalla mig, det var dock det lindrigaste han gjorde den kvällen- men det var nog då som bägaren rann över för mig. Låt det för guds skull inte gå lika långt som jag lät mitt förra förhållande göra.

Tror h*n menar att din pojkvän manipulerar sig att stanna. Jag vet att du tänker "det gör han inte, jag är med honom för att jag vill det och för att jag älskar/är kär i honom".

Psykisk misshandel syns inte direkt, ibland märks den inte av alls- fören när man lämnat.Tro mig- jag vet.

Jag tänkte också så, han får en andra chans, srn lämnar jag! Men manipulationen, den psykiska misshandeln som sakta eskalerade (märkte det inte ens själv) gjorde att den där andra chansen blev "den 5011 chansen" - även när han fysiskt misshandlade mig.

Gör dih själv och ditt mående en stor tjänst och LÄMNA PRONTO!

Men vilken pappa du har.. jag har aldrig kommit överens med min pappa (aldrig någonsin) men han kom och hämtadr mig när jag ringde, och såg till att jag tog mig ut (mitt ex hade låst in mig, i samma hus där hans tjejen han varit otrogen med VAR KVAR I) och sen när mitt ex inte lät mig fara och färsökte dra ut mih ur bilen, då tryckte han på gasen o prejade honom ner i diket! Haha, han blev ju inte skadad så jag skrattar ännu åt det!

Då förstår jag ju att det kanske var svårare för honom att förstå allvaret :/ det var den kvällen som jag ringde och berättade allt, när jag satt låst in mig på toan för att vara säker. Jag trodde verkligen att han skulle slå ihjäl mig den kvällen, jag hade redan blivit nerputtad för trappan, nerputtad i snön, indragen till huset med strypgrepp.. enda anledningen till varför jag inte dog ute i snön den kvällen är tack vare att min mamma betalat mina lektioner i kampsport när jag var yngre.. lyckades andas lugnt och brotta honom på ett sätt så att HAN hamnade underst. Tror att min levnadsinstink satte fart då. Och jag var bara 18 år då.

Men jag tänkte på min dotter och det faktum att jag var den enda hon hade- och inte fan tänkte jag lämna livet för att ett rikspucko inte kan hantera sitt psyke..

Det är så såna människor gör. . Det var exakt så mitt ex gjorde (och sa). Snälla tro på det vi säger här i tråden, han är ingenting du vil lha i ditt liv!

Vi kan inte få dig att lämna honom, eller övertala dig på något sätt. . Min syster försökte länge få mig att lämna mitt ex- och jag tänkte "hon känner inte honom, och hon vet ingenting om hans liv" MEN hon hade ändå rätt! Hon hade sett tecknen innan mig, och jon försökte få mig att lämna honom under ett års tid. Jag kommer aldrig kunna tacka henne tillräckligt, och hon kommer aldrig veta att hon med största sannolikhet räddat mitt liv.

Lyssna nu på vad vi säger, och låt oss hjälpa dig att rädda DITT liv!

Jag har tackat henne om och om igen, det jag menade var att jag aldrig kommer kunna tacka henne tillräckligt och att det inte finns någon ing nog att göra/säga för att visa min tacksamhet.

Kanske att jag berättar någon gång om att hon förmodligen räddat mitt liv, men det är såpass nytt att jag ännu inte förstår.. jag lämnade honom för ett bra tag sen.. men jag känner mig dels korkad som stannade så länge, dels dum i huvudet som gick på allt, men mest dum känner jag mig över att jag lät mig själv bli en slagen, nertrampad, förtryckt, och framförallt SVAG kvinna utan någon som helst egen vilja eller åsikter.. så kanske när jag litar på människor igen och ser lite mer positivt på män och förhållanden, då kan jag berätta..

Jag har skrivit brev till hela min familj om någonting skulle hända mig, och flera dagböcker till min dotter så att hon på något sätt får lära känna mig utan att någon måste berätta det. Där har jag skrivit allt. :)

Har varit med om många tragedier tack vare andras idioti, så min tillit var redan på minus, det kommer ta flera år till innan jag kommer dläppa in en man i mitt liv, och det är jag förberedd på. Men man måste ju se det från den positiva sidan! Jag hoooas bara innerligen att TS förstår att vi inte försöker förstöra hennes förhållande, utan bara rädda henne från allt det vi genomlidit redan, och att det hon berättat för oss ger (åtminstone mig) riktigt dåliga vibbar, och framför allt en stor röd stopp skylt!

Ja den fysiska misshandeln lämnade jag bakom mig när jag lämnade honom, det var lätt att komma över för mig.. men den psykiska. . Där påverkar han mig ännu! Jag kommer aldrig kunna släppa den biten, jag kommer aldrig känna mig fin, vacker, bra nog,eller duktig på någonting igen. Så är det tyvärr, och jag hoppas att alla som läser den här tråden lyckas undvika att någonsin känna sig värdelös.

Jag är inte ens arg på idioten jag var tillsammans med.. jag är bara fundersam på VARFÖR han kände att han behövde behandöa mig på det sättet.. hade han varit snäll o go som en normal funtad människa så hade jag förmodligen fortfarande varit tillsammans med honom..