Av egen erfarenhet... SPRING så fort du kan. Du kan inte få honom att sluta dricka, tro mig.
Jag lovar att du kommer att bli kär igen och att det säkerligen finns flera som kommer bli förtjusta i dig.
Kanske att han slutar dricka om några år när han sumpat allt bra han hade (för det räcker att bara dricka då och då för att sumpa det för sig!)
S.P.R.I.N.G!
Kramar!
Fast det där är ändå ganska extremt (säger inte att det inte kan hända) men vad TS inte fattar är att om han redan nu visar tydliga tecken på agressivitet och alkoholproblem så kommer hon gråta sig igenom många nätter pga att han är "dum" mot henne. Säger elaka saker som när han är nykter sedan tar tillbaks. Och utan att hon fattar det så faller hon i en manipulativ och psykisk misshandel.
Usch, TS, du måste förstå att det är en kille med problem.
Fråga dig själv en sak. Kan du tänka dig att ha sånna kvällar igen? 2nätter i veckan? låter det som om att du kommer att orka det? Och om han redan flörtar med andra så... Tja, skaffa dig en RIKTIG KARL! 
*bryr mig om*
Vad glad jag blir över att du lever och inte är med honom längre.
Om ni är menade att spendera livet ihop så klarar han av att du säger att du måste ta en paus pga hur han betedde sig i helgen. Säg att du vill att han tar upp kontakt med en terapeut för du verkligen tror att hans beteende inte är sunt. Känn honom på pulsen så får du se hur han reagerar. Jag tror att alla här som avråder dig har en tydlig bild på hur han kommer bete sig.
Förresten är detta din första riktiga kärlek?
Förstår du NU hur manipulationen börjar... Läs texten. Han säger vad du vill höra samtidigt som han gör dig ledsen, bryter ner ditt självförtroende bit för bit.
STORA KRAMAR för även om kärlek inte är blind så är den jävligt närsynt! 
Vill bara säga att det är mycket möjligt att han inte förstår vad han faktiskt gör men att det inte bara går att arbeta bort som om det vore nagelbitning, Det här är mycket svårare. Jämför det med någon som brukat amfetamin i 10 år. Den svårighetsnivån är det.
Vill bara säga att det är mycket möjligt att han inte förstår vad han faktiskt gör men att det inte bara går att arbeta bort som om det vore nagelbitning, Det här är mycket svårare. Jämför det med någon som brukat amfetamin i 10 år. Den svårighetsnivån är det.
Jag menar att om han nu skulle komma till insikt av sitt beteende så är det lika svårt för honom att ändra sig som för någon att bli ren från amfetamin. Det är alltså riktigt riktigt svårt och om han har för många psykopatiska drag- han har redan vissa (jag har 15hp inom psykopoati så jag har lite kött på benen) kommer han aldrig att kunna ändra sig.
Det finns mängder med snälla killar som visserligen kan ha hett temperament men som inte kommer att få dig att må dåligt i långa loppet.
Vad skönt att saker och ting kan redas ut med tiden 
Det ger honom säkerligen ångest att han då inte hjälpte dig om han nu vet hur läget ligger till men hur dina föräldrar reagerar på situationen får mig att förstå lite mer varför du fastnade i den mannens grepp.
(Om din mamma hade kämpat för att få med dig eller din pappa visat mer stöd kanske, och jag säger kanske för jag kan inte bedöma din historia på 10 rader tagna ur ditt liv, ja, kanske att du inte gått tillbaka vid första tillfället då du fick tillräckligt med stöd och kärlek för att stöta bort honom)
Vad glad jag blir när jag läser om er som tog sig ur dessa hemska förhållanden.
Jag var barn i ett sånt förhållande, med min pappa som "boven". Fan vad han knäckte min mamma. De hade säkert separerat 10-tal gånger när min mamma fick för sig att prova igen. (suck) Det tog henne 5 dagar och inse sitt misstag- jag var då 14 år och satte mig ner och talade vett med min mamma. Den vändan slutade med att vi flydde när min pappa sov och med kläderna i en svart soppåse! Hade han kommit på oss hade vi behövt slänga allt i kontainern. Trots att vi flyttade 100tals mil tog hon tillbaka honom flera ggr. Och fortfarande får jag påminna min mamma varför hon inte kan bo med min pappa (separerade helt sedan 2011) men hon hatar honom som pesten men hon är rädd för honom och tycker synd om honom. Min mamma flyttade t.o.m in med sin mamma så att hon slapp komma med ursäkter om varför hon inte kunde ha min pappa boende hos sig. Jag antar att jag inte behöver nämna att jag själv är jäkligt ärrad eller!? Banden till min pappa har lite blivit- "håll den opålitlige riktigt nära så att vi vet var vi har honom" Däremot är han en jättebra morfar. Det kan jag inte ta ifrån honom men det är för att han skärper sig och beter sig så som vi sagt att man bör bete sig och han skulle inte palla mer än ett par timmar/ gång.
Jag flyttade när jag var 26! Pga att jag inte ville lämna min mamma med honom! Till slut fick det vara nog även för mig då han tyckte det var för sent om jag kom hem kl 21!!! Skönt att min man låter mig vara ute hur länge jag vill utan invändningar.
Iaf, min mamma har många ggr pratat att om hon hade känt sig mer älskad och stöttad hemifrån kanske hon hade brutit upp tidigare men mamma kände inte att hon hade någonstans att ta vägen. Å andra sidan bodde mina morföräldrar över 300 mil ifrån så det var inte lätt att gissa sig till hur det låg till och min mormor kom från ett extremt kontrollerande hem så hon ville ge mamma massa frihet... Så det kan gå
Tänk på en sak. INGEN här har anledning att vilja sabotera för dig. Sakerna vi säger är pga erfarenheter och ingen tror på att din nuvarande partner är något du bör behålla.
Vad är din uppfattning efter att ha läst varningstecken.n.nu då?
Tycker du ska skriva ett brev till din syster som kan ligga i byrålådan ifall det skulle hända dig något. Sådant bör inte förbli osagt.
Du kommer bli självsäker och lite mer dig själv igen med tiden men du kommer nog aldrig att lita på människor som du gjorde förr. Det behöver dock inte vara en nackdel att du är på din vakt så att du inte blir trampad på igen.
Modigt och strongt av dig att äntligen släppa taget 
=)
Ja, jag hoppas också TS förstår att vi inte försöker förstöra för henne. Och det behöver verkligen inte bli så där extremt som knivar eller knytnävar men jag tror att de flesta håller med om att den psykiska misshandeln är värst och när man väl kommer på det är man fast och förstörd som människa. Killen har redan visat tydliga tecken på det men vad gör man? Dessa män är ju så extremt trevliga och gulliga när de lägger den sidan till...