IVF kliniker utomlands
Har efter en med största sannolikhet misslyckad behandling på Carlanderska förstått att om man som 40+-are skall maximera sina chanser så skall man vända sig utomlands.
Har tittat på Grekland (EmBIO) och Österike/Tjeckien (www.ivf.at/).
Finns det några andra förslag?
Känner mig lite dum och lurad som genom att lockas med bruttolöneavdrag drog igång en behandling på Carlanderska. Bara för att få reda på att de inte vill sätta in två embryon för att hjälpa mig... Läkaren sa uttryckligen att en tvillinggraviditet är ett misslyckande. Blev lite ledsen av det faktiskt. För mig skulle en graviditet inte kunna vara ett misslyckande.
Min historia, jag och maken är knappt 40. Vi har två gemensamma barn och vi skulle ha fått ett tredje i februari. Det var en liten överraskning för maken hade gjort vasektomi strax innan jag blev gravid. Maken övertalade mig att göra abort för det var inte praktiskt... nu är han förståss på min linje och ångrar sig också. Faktiskt är det han som sköter alla kontakter med IVF klinikerna. Jag är helt förstörd efter aborten och nu när barnet skulle ha fötts är det extra tungt att inte ha lyckats bli gravid igen.
Jag har en god äggreserv. AMH värdet har testats två gånger och det var 3.5 respektive 5.7 ng/ml.
Makens spermieprov är inte outstanding men hamnar inom det normala (förmodligen en helt misslyckad vasektomi).
Tyvärr verkar det som om mina ägg är ren sk*t... På korta protokollet fick jag stora 18 blåsor. 15 punkterades. 12 ägg kom ut (det blev stopp i nålen under ÄP så jag misstänker starkt att några hamnade i slasken). Av 12 ägg var tio mogna och av de tio befruktades nio (hälften med ICSI pga det fanns risk för antikroppar pga makens ingrepp). Två befruktades med dubbla spermier och sorterades bort.
På dag två var fortfarande 7 av 7 embryon igång... så vi beslutade att gå för blaståterföring (för det skall ju vara sååå överlägset). Igår fick jag tillbaka en blast av tveksam kvalitet. Tre övriga embryon skulle kanske kunna bli blastocyster idag och isåfall fryses de eller den in. Men förmodligen står vi där med en halvkass blastocyst på 18 äggblåsor. Ganska urusel utdelning.
Jag är nu livrädd för att det där barnet som jag övertalades att ta bort var det sista i min fertilitetskarriär... Mitt halmstrå just nu är att istället vända mig utomlands där dom om inte annat kanske kan tänka sig att sätta in två halvbra embryon för att kanske öka chanserna något. Ägg finns det ju gott om - kvalitén är lite kass.
Någon som har erfarenheter? Stöd? Hjälp? Hopp?
Känner så igen mig i vad du skriver, jag är 43 och vi blev gravid för exakt ett år sedan, min man ville egentligen inte alls men propsade, fick dock missfall i v 13. Min sambo tycker att vi är alldeles för gamla dock har vi försökt på egen hand sen i september men inget händer, jag har lågt AMH så jag har inte så mycket ägg kvar, de är nog inte i så bra kvalitet heller, Jag har regelbunden mens och får utslag på ÄL stickor men som sagt inget som fastnar, vår dotter föddes strax efter jag fyllt 40. Min sambo skulle tyvärr aldrig gå med på att göra en IVF fast jag vet att de gör det här i Göteborg tills man fyller 44. Dock säger de att resultaten inte brukar bli så lyckade och chanserna är minimala. Men som sagt detta är något som jag aldrig kommer att få med honom på utan jag försöker på egen hand fast där är väl chanserna ännu mindre. Jag är så ledsen och har jätteångest i mellan åt.
Fick mens för ett par dagar sedan igen och då blir allt mycket värre ett tag. Jag ska ta dubbel dos perotime denna gången och hoppas att vi får till det denna gången!
Lycka till!!!!!