Vad gör man när man känslorna för ex dykt upp till ytan?

Känner likadant. Det är bara några månader sen jag dumpa mitt ex för en ny tjej men jag ångrar mig som faaaaaaan.
Det enda jag kan tänka på nu är hur mycket hellre jag vill vara med mitt ex men jag såra henne så mycket att jag inte kan me att säga det till henne OCH jag är rädd för vad min nya tjej ska säga.
Hon är mycket större/tyngre/längre/äldre än mig, pratar ofta om att slå andra på käften o sånt :(

Mitt ex var en sååå fin människa, eller hon är. Så mjuk och söt och vacker och alldeles underbar, fattar inte hur jag kunde vara en sån jävla idiot och dumpa henne och bli så kall helt plötsligt. I efterhand känns det som jag förstörde för mig själv för att jag inte kan låta mig vara lycklig i kärlek ;(
Jag bor också i samma stad som exet och egentligen skulle det vara lätt att kontakta henne utan att min nya får veta men jag skäms så hiiiimla mycket.
Vet att jag inte skulle klara att bli ihop med henne igen efter det jag gjorde, jag känner mig så sjukt dålig nu jämfört med henne.
Blir äcklad av att ha sex med min nya och känner mig tvungen att "spela med" eftersom vi varit så out there, jag känenr som att jag sitter fast nu och det inte finns nån återvändo!

Nej. Jag var ett sånt svin mot henne. Det började med att jag inte kunde hantera att vi var tillsammans på nåt sätt, hittade en annan tjej på nätet och egentligen var det mest som nån slags hämnd på min dåvarande.
Sen fick jag för mig att allt skulle bli bättre om jag dumpade henne och satsade på den nya och sen blev jag bara helt iskall och avstängd och det jag gjorde var som att nån annan gjorde det.
Jag blir rädd för mig själv när jag tänker på hur jag betedde mig.
Jag skrattade när hon grät, sa att jag inte hade några känslor för henne, jag gjorde massa för att såra henne, la upp massa kort på fb och insta för att visa hur lycklig jag var med den nya osv.
Känns som att jag gick in så för det bara för att visa henne, inte för att det var sant.
Nu känns det sjukt tomt inuti och jag vaknar varje natt av att jag gråter.
Känner mig helt värdelös och sjuk i huvet.

Hur skulle jag kunna förklara varför jag gjorde så???!!! Jag måste ju va STÖRD...

Det är grejen med. Jag vågar inte göra slut med min nuvarande tjej, jag är rädd för henne.
Jag var inte rädd för mitt ex. Min nya tjej skulle lätt kunna slå ner mig, hon är aggressiv och när hon blir arg vill man inte va nära.
Hon är äldre också så jag känner mig underlägsen henne och som att jag är skyldig henne så mycket.
Hon har pratat med mig jättemycket och tagit hand om henne, känns lite som att hon har en mamma-roll till mig

Jag vet inte ens om det var för att jag var rädd för att bli sårad som jag var ett sånt svin mot mitt ex. Det är som ett monster inom mig, för att hon älskade mig så mycket och var så skör och vacker liksom.
Som ett tvång, äckel inför det och jag bara ville visa att jag inte alls var så fin som hon trodde att jag var och att det vi hade kunde jag förstöra utan att knycka på nacken liksom.
Hon har mått dåligt med så det känns bäst att jag är ute ur hennes liv

Men hur känner du för ditt ex nu? Det har gått över eller vad skrev du? hur gjorde du för att det skulle gå över?

Det där känner jag också igen. Den första tiden efter jag gjort slut, precis efter så vet jag att mitt ex mådde skit och bara ville ha tillbaka mig. Då blev jag ännu kallare och mer bestämd på att jag inte ångrade mig
Men sen gick det inte lång tid förrän jag hörde av gemensamma kompisar att hon dejtade igen, hon lägger upp nya, fina bilder på sin blogg bla och verkar så sund, hon snackar inte skit om mig eller hämnas, hon bara SKITER i mig och verkar lycklig. Åså är hon så jävla fin
Just det att hon skiter i mig och verkar ha det mycket bättre utan mig gör att jag inte kan vara glad med min nya. Jag låtsas och det blir som en tävling, vem som kan se lyckligast ut på facebook liksom.
Jag vet inte ens om min nya tjej ens är kär i mig heller, hon verkar väldigt upptagen med sin fasad för att visa för alla sina ex att hon är lycklig nu.

Det känns som att vi alla är med i nån jävla teater, utom mitt ex för hon var den enda som är äkta

Men då tycker jag inte du ska göra slut med din nya tjej.
Tyvärr kanske du dock inte kommer förstå det om du inte kontaktar ditt ex och då riskerar ditt nya förhållande...

Och jo, jag är också en tjej, jag är flata..

Juste fan... Jag tänkte nog på att om hon hade svarat och ni verkligen setts hade du kanske kommit på att du hellre är med din nya. Det är ganska vanligt tror jag att såna känslor försvinner om man väl träffar exet och jämför dom med sin nya.
Fast jag är som sagt inte riktigt frisk i huvet..

Nej. Alltså jag känner mig så jävla låst, som en gisslan. jag haft en del psykiska problem och min nya har stöttat mig jättemycket, det känns som att jag inte får lämna henne. Är så jäkla rädd för henne.
jag är rädd för vad alla skulle säga med. Det var många som reagerade på hur jag gjorde mot mitt ex och tyckte det var konstigt att jag var så kär med en annan sådär, hipp som happ. Jag kommer ju få världens sämsta rykte i gayvärlden om jag dumpar henne med.

Idealet vore att dumpa henne samtidigt som jag flyttar :p och sen kontakta mitt ex och försöka få säga förlåt iallafall... Bara säga förlåt och berätta vilken  ångest jag haft för mitt beteende, att jag skäms, att jag tycker hon är världens finaste osv...

Dåså, allt lugnt då
Men jag bor inte med min tjej, vi bor på olika platser, jag bor i samma stad som mitt ex..
Så egentligen skulle jag kunna göra slut härifrån men det är som ett psykiskt fängelse, jag är rädd för henne ändå och för vad alla kommer säga. Menmen, det är din tråd.
Hoppas du glömmer det där exet nu, din nya verkar ju bättre

Rädd för hennes reaktion, alltså jag har varit rädd för henne hela förhållandet. Rädd för att göra henne arg, hon har ett jävla humör och kan ryta och gorma. Hon skulle lätt kunna mosa mig, jag är både kortare och typ en tredjedel av hennes storlek... Jag vet att hon varit väldigt hatisk mot sina ex som svikit henne.
Jag skulle väl känna mig skyldig med, för att hon hjälpt mig så mycket när jag mått dåligt.
Sen är jag rädd för vad mina kompisar ska säga. Alla tror att jag är så jävla lycklig och eftersom jag gjorde som jag gjorde känns det som att jag måste hålla fast vid det