Jag är 19 år och väntar mitt första barn. Är i vecka 13 och väntar på att få börja må bättre, illamåendet har börjat släppa. Har Bf 7 augusti. Hur är era symtom? avtar dom eller håller dom i sig?
Har under dom första veckorna tills nu mått väldigt illa och haft mycket stort problem med att ens få i mig vätska.
Men vaknade en dag bara nu för 3-4 dagar sen och mådde mycket bättre. hoppas jag snart ska kunna njuta mer av min graviditet!
Det där med ätandet känner jag igen mår illa så fort man inte just har ätit eller sitter och knapprar på något. Skulle helst se illamåendet försvinna helt snart. Annars är man lite extra trött men det har passat mig bra pga innan då jag behövt så få sovtimmar. Och bröstena men det får gärna stanna kvar. Det är nog illamåendet man kämpar med lite. Har ju läst och hört att det brukar försvinna eller minskas ialla fall. Grattis till er båda två!
Ida :
Du får försöka tänka att du kanske haft en jäkla tur också. Jag är i vecka 16 nu och mår fortfarande illa och kräks ibland verkar det aldrig vilja släppa. du ska se att allting står rätt till. Håller tummarna för dig! Jag var på ultraljud för 1 vecka sen och fick höra att det var nog en flicka.
Lycka till och grattis !
Ida: Ja vi får dom nära varandra.. Vart i Sverige bor du? Kul med någon i samma ålder och med en så nära bf och även första barnet ! Helt annan fråga har jag till dig också, har du fått någon mage än? Syns noll på mig, börjar längta efter en bebismage !!
Ida: Ja på morgonen syns det ju men sen går man och kissar och så är den borta hah, men annars tycker jag att det inte syns nått men har fått höra att det kommer sen och att jag kommer att få ha mysiga magstunder så jag blir nöjd och trött på den. Jag bor i gävle.
Becca: hej och grattis ! jag har inte känt av några psykiska symtom. Kanske att man känner sig lite mer blödig av filmer men annars tycker jag mina hormoner har vart hittills lättsamma.
Beca: aa magen blir större tidigare om man vart gravid innan va? Jag har rul på måndag. Jag har bott utomlands i 14 månader så det här är mitt första besök i Sverige men i det land jag bodde sa barnmorskan att det var en flicka och då var jag i vecka 15. Men ska bli intressant att höra vad dom säger. Jag vill gärna veta könet.
Jag har inte köpt nånting jag fick ett rosa set med thingts och tröja i rosa när barnmorskan sa att det var en flicka av min mamma men det är det ända. Kommer nog ta ett tag till innan jag köper nåt själv. Men det rycker i hela kroppen på stan och jag sitter nog varje dag på internet och smyg kollar på massa saker. Kommer nog inte kunna hålla mig så mycket längre. Jag bor i Gävle men är ursprungligen adopterad från Colombia så vare sig det är en pojke eller flicka så kommer det vara mörkt hår och mörka ögon :)
Det plagget kommer jag nog komma ihåg att det var det första som köptes och att det är från hennes/hans mormor. Min man är från Albanien. Så vi kommer till 100% få en liten med mörka drag. Jag hann inte överraska min man och berätta på nått fint sätt han förstod själv på en gång. Men det gick ju bra också :)
Ida: jag vet vad du går igenom, jag träffade min man 2011 och då hade han vart i Sverige två månader. Vi gifte oss den 1 september för att styrka att vårat äktenskap var äkta.Han fick nej av Migrationsverket tre gånger under ett år. 2012 i december var han tvungen att åka hem och jag följde med vi väntade i Albanien i 14 månader. Han sökte anknytning till mig men det går nog fortare för er som att du är gravid vi fick ingen förtur innan jag vart gravid. I januari det här året fick vi ett beslut om att vi fick ett ja och vi har vart hemma i Sverige nu sen den 10 februari. Lång väntan vart det men med graviteten har han rätt till förtur från början. Så ni ska nog inte få vänta som oss.
Ida: förstår dig till hundra mitt tips är att när han fyllt arton. Sök anknytning på engång och och får 2 års visum och pass efter 3-4 om ni har barn. så har vi just nu. det är en lång resa att göra för du kommer inte att vara gravid och då finns det ingen förtur och att ni har barn gör det inte till en förtur tror jag och vänte tiden på anknytning och ett uppehållstillstånd är 14 månader minst idag. Han lär ha stora andledningar till att söka från sverige. Det är en tuff resa. Men tro mig jag ångrar inte en dag. Det var värt det. Men absolut inte lätt. Men har ni barn så är det ett bra bevis för erat förhållande så ni kommer självklart att få ett ja om det inte finns något annat som motsäger det. Hoppas att det löser sig. Det är väldigt stressande att inte kunna vara tsm och slappna av i ett och samma land och känna sig hemma tillsammans.