Kär i en missbrukare

jag behöver verkligen all stöd jag kan få jag är den som känner mig skyldig han har liksom fått mig att känna mig som boven i dramat trots allt jag gjort för honom agerat taxichaffis låtit honom bo hos mig och jga har betalt all mat handlat en massa alkohol till honom pengar som han sagt att jag skall få hela tiden...jag har gjort allt för honom alltid ställt upp...jag behöver lämna men just nu tänker jag bara på honom och det är helt sinnessjukt...att jag kan ha så starka känslor för nån som sårat mig så..o utnyttjat mig...

Jag har turen att ha många vänner som varit ett stort stöd tyvärr har de varnat o sagt spring ett flertal ggr men jag har varit så förälskad blint! Jag ska verkligen försöka att stänga dörren men jag vet inte hur jag kommer att reagera när han hör av sig till slut! Känner mig som en tonåring fast jag vet ju att det är min dåliga självkänsla! Jag håller kontakt med hans fina pappa som var den som stödde mig o körde mig till o från abort vi pratar varje dag o ikväll sa jag till honom att min kille behöver läggas in på behandlingshem men han har ju kämpat med det jätte länge o det är inte så lätt som man kan tro min kille har ju sökt själv men inget gensvar! Jag tänker på honom hela tiden men lovat mig själv att inte kontakta honom hur svårt det än är tack igen alla söta kram

Mitt hjärta är så krossat varje dag är en stor kamp..tönk att en 38 årig kunde gnälla så här o må så här det trodde jag aldrig---Jag kämpar varje dag med att hantera detta och att inte kontakta honom...

När jag kämpar går jag till jobbet fast jag mår väldigt dåligt psykiskt och tvingar mig till att inte kontakta killen samt försöker att boka upp mig med vänner fast jag egentligen bara vill sitta hemma o gråta...innerst inne hoppas jag att han skall höra av sig och säga förlåt trots allt han gjort---jag vet hur dumt det låter men det är sanningen

Killen har ADHD mår dåligt psykiskt o har gjort det under många år fått diagnos på detta låg inne på psyket för några månader sedan då jag åkte ner alla dagar jag kunde 6 mil för att va vid hans sida om än för 30 minuter när han skickade hem mig orkade inte träffas mer..tyvärr ser han inte sin skuld till nåt till mig och vill inte erkänna att han gjort nåt fel..Jag har ju kontakt med hans pappa och han hade frågat honom om han hade tänkt åka till mig eller kontakta mig då hande han sagt nä det hade jag inte tänkt,,,får hitta nån annan stans att sova...så jag vet ju egentligen att han är förlorad,,fast det borde va han som förlorar mig hans pappa sa igår men ring till honom o prata och jag som hade bestämt mig för att inte göra det ringde o han vsrade givetvis inte sen messade jag honom oxå o så nu mår jag dåligt över att jag misslyckades..o givetvis har han inte messat tillbaka,,,så nu har jag extrem ångest...

Det känns som att han trampat på mitt hjärta o krossat det detta är nog det jobbigaste jag gått igenom har sån grym ångest varje dag o jag som hade raderat hans nr messade honom ändå o ringde men han svarar aldrig...fatatr inte eftersom det är jag som fått mitt hjärta krossat och det är jag som jagar honom o sagt förlåt ...nu har jag raderat hans nr igen o måste stålsätta mig igen---hoppas jag kan det---måste ju foksuera på min underabara 7 åriga son...fast svårt när man mår så dåligt...

Det är nu 4 dgr sedan vi hördes på mess...där jag först beksrev alla känslor jag haft hur mkt han sårat mig och hur det kändes som att han satte en kniv i hjärtat o vred om när han svek kvällen före aborten skrev att jag kände mig utnyttjad på alla sätt o vis mm---då kom faktiskt ett sms där han skrev att han var jätteledsen arr han sårat mig så mkt han tydligen gjort skrev att han inte var mogen för bebis...skrev att det ändå kanske var tur att det blev som det blev för med tanke på att jag skrivit att han sårat mig så många ggr under dessa sju månader så skulel det ändå kommit från mig till slut...jag vet att han inte är bra för mig och att jag älskar min son över allt annat men mina känslor för honom är oerhört starka så dessa fyra dgr som gått utan mess o han har ju inte skickat..har kännts som evighet men jag får ta en dag i taget...fast jobbigt är det---o alla vänner har sagt hela tiden spring för livet han kommer bara såra dig ..men jag har sett nåt hos honom o han fick mig att få väldigt starka känslor för honom..har hört innan att han haft tre tjejer innan för länge sedan som försökt att ta självmord när han lämnat...så han har nån stark inverkan på tjejer---o jag har ju mått kass men jag lyfts lite för varje dag..dock har jag lite kontakt med hans pappa varannan dag o de hör inte heller av honom mkt...o tyvärr är han fortfarande hos sin drog kompis här 1 km bort där jag jobbar...hoppas det blir lättare snart...

Jag inser att jag har stora problem eftersom jag tre v efter aborten och avbrottet fortfarande tänker på honom och messar honom än-har så svårt att släppa taget hur man nu kan ha det om nån som sårat och svikit mig så djupt och han är väldigt duktig på att manipulera och det vet han om.han messade att visst måste vi prata men inte riktigt än vi hörs! Så allt är ju alltid på hans villkor och jag fortsätter messa mina känslor...Idag skall jag gå och prata med en som jag pratat med innan som kanske kan ge mig verktyg att gå vidare---det är precis som att jag inte tror att jag förtjänar bättre !