• Anonym (STEX)

    Missbruk ärftligt?

    Tjenare, jag är 17 år gammal (1996) och studerar andra året på gymnasiet.
    Senaste tiden har jag varit väldigt deprimerad så jag har börjat dricka alkohol i stora mängder väldigt ofta på veckorna. Händer då och då att jag testar på lite annat, så som att röka på och tar något piller ibland. 
    Har missbrukare i släkten, min mamma missbrukar läkemedel och min morfar var alkoholist...  vill inte själv sätta mig i skiten vilket kanske inte är så stor chans att det skulle hända men har börjat undra ifall missbruk kan vara ärftligt?

  • Svar på tråden Missbruk ärftligt?
  • Anonym (stop)

    JA, det är ärftligt! Du ska sluta NU med det knäppa beteendet du har börjat med!

  • Anonym (STEX)
    Anonym (stop) skrev 2014-01-18 18:56:53 följande:
    JA, det är ärftligt! Du ska sluta NU med det knäppa beteendet du har börjat med!
    Är som sagt väldigt deprimerad och det känns nästan som det hjälper
  • Anonym (stop)
    Anonym (STEX) skrev 2014-01-18 18:58:26 följande:
    Är som sagt väldigt deprimerad och det känns nästan som det hjälper

    Det finns annan BRA hjälp mot depressioner! Prata med din kurator på skolan eller dina föräldrar så de får ringa läkaren på vårdcentralen.

    Det finns ingen alkohol eller droger som hjälper!
  • Anonym (STEX)
    Anonym (stop) skrev 2014-01-18 19:01:16 följande:

    Det finns annan BRA hjälp mot depressioner! Prata med din kurator på skolan eller dina föräldrar så de får ringa läkaren på vårdcentralen.

    Det finns ingen alkohol eller droger som hjälper!
    Går privat skola så det finns ingen kurator där tydligen och kan knappast prata med min mamma då hon är hög 24 timmar om dygnet på sin tabletter och jag och min pappa har inte en sån sorts relation med varandra, vi pratar inte om sånt
  • nymedlem
    Anonym (STEX) skrev 2014-01-18 18:58:26 följande:
    Är som sagt väldigt deprimerad och det känns nästan som det hjälper
    Ja, det hjälper........... till en början, därefter blir depressionen ännu värre.

    Sök hjälp på psyk istället, skolkurator kanske?
  • Anonym (stop)
    Anonym (STEX) skrev 2014-01-18 19:04:20 följande:
    Går privat skola så det finns ingen kurator där tydligen och kan knappast prata med min mamma då hon är hög 24 timmar om dygnet på sin tabletter och jag och min pappa har inte en sån sorts relation med varandra, vi pratar inte om sånt

    Har du ingen annan anhörig som kan hjälpa dig?
  • nymedlem
    Anonym (STEX) skrev 2014-01-18 19:04:20 följande:
    Går privat skola så det finns ingen kurator där tydligen och kan knappast prata med min mamma då hon är hög 24 timmar om dygnet på sin tabletter och jag och min pappa har inte en sån sorts relation med varandra, vi pratar inte om sånt
    Men OJ - din mamma behöver också hjälp. Har du någon i din närhet du litar på och kan prata med?
  • Anonym (anna)

    Det finns forskning som visar att man ärver en biologisk känslighet som ökar risken för missbruk. Du borde verkligen inte självmedicinera på det sättet för det kommer göra dina problem tusen gånger värre i slutändan. Boka en tid till en läkare på vårdcentralen!

  • Anonym (stop)

    Ungdomsmottagningen kan också hjälpa dig!

  • Anonym (STEX)
    Anonym (stop) skrev 2014-01-18 19:05:28 följande:

    Har du ingen annan anhörig som kan hjälpa dig?
    Min flickvän är den enda jag pratar med om detta, hon försöker få mig att inte dricka men hon vet dock in om det andra jag tar ibland. Vågar inte nämna något
  • Anonym (STEX)
    nymedlem skrev 2014-01-18 19:06:17 följande:
    Men OJ - din mamma behöver också hjälp. Har du någon i din närhet du litar på och kan prata med?
    Hon har varit missbrukare i över 20 år, in och ut på behandlings hem flera gånger. Finns inget som kan hjälpa henne. Min flickvän 
  • Rosa Fluff

    Det beror på vad man menar med ärftligt. Att börja missbruka i sig är inte biologiskt ärftligt. Utan det är kroppens toleransnivå som man ärver. Att man sedan vet att människor som växer upp i missbruk ibland börjar leva destruktivt själva handlar om miljön.

    Man har växt upp i kaos vilket leder till att det blir ens trygghet. Man söker sig ofta till det destruktiva beteendet för det är det man vet och har växt upp med. Förstår du hur jag menar?

    Bryt mönstret och sök hjälp på annat sätt. Inget gott kommer med att leva i missbruk, det bara förstör... Det dämpar för stunden men det är absolut ingen permanent lösning.

  • Micke34
    Jag tror inte det behöver vara ärftligt. 
    I min släkt på båda sidor har ingen missbrukat något, min mamma el pappa dricker knappt eller gjorde när de var unga.

    Jag har däremot festat sen jag var 14, började med narkotika vid 20 års åldern, (ecstasy, lsd, svampar m.m.) När jag flyttade till Oslo för 7 år sedan så jag det så lätt att få tag på piller tex Iktrorivil, xanor, valium på gatan så jag började festa på det och sedan var jag fast i det.

    Det handlar nog mycket till ens egen inställning till de + att jag hamnade i "fel" sällskap. Min mamma har inte uppfostrat mig till å bli en knarkare eller 
    alkolist. Jag har t o m suttit på rehab.

    Vissa menar på att det är en sjukdom el ärftligt. Jag tror mer att det är i vilket umgänge i tonåren man hamnar med. Skulle jag bara umgås med städade människor så skulle jag nog inte sitta hemma å knapra piller eller ta massa LSD ute på krogen. Det skulle vara helt fucked up.

    Men tex piller är väldigt beroendeframkallande så akta dig för piller! Det är värre å ta sig ur ett pillerberoende än Heroin.

    Lycka till.

    Mvh
    Mikael
  • Anonym (anhörig)

    man säger oftast att man har en större risk att utveckla beroende än de som inte har växt upp med missbruk. risken är väldigt stor att man tar över beteendet = självdestruktivitet. många pratar enbart om droger eller alkohol som beroende, men även de som är shopoholics, spelmissbruk, sockerberoende, arbetsnarkoman mm har en beroendepersonlighet som oftast "smittar" av sig på övriga familjen. de som lever med missbrukaren utvecklar oftast själva beteenden som missbrukaren har. man lär sig att hitta något som gör en glad istället för att ta itu med det verkliga problemet.

    du använder alkoholen för att må bra, för att lindra ångest och depression istället för att ta itu med dina känslor. andra använder sig av andra medel, ex köper saker eller spelar bort pengar. det är samma känsla. du är dock ung och har chans att förändra ditt liv!! annars kan du räkna med att bli en sådan där alkis som sitter på parkbänken. eller så super du ihjäl dig. min mamma dog av alkoholism när hon var 35år gammal.  

    hjälpen som finns är:

    ungdomsmottagningen/BUP
    AA - finns på de flesta orter och är helt gratis
    ACA - är också en del av tolvstegsrörelsen och är till för de som växt upp i en dysfunktionell familj.

    det verkar inte som att du tycker ditt alkoholbruk är ett problem idag, men vad gäller allt som man mår bra av så vill man oftast ha mer av det som gör en glad igen. det gör att du kommer till att dricka mer och oftare för att lindra symptomen på depressionen. till slut så kommer du vara så nere i eländet att du kommer försvara ditt drickande och alla människor (förutom de dysfunktionella vänner som du skaffar dig) kommer försvinna ur ditt liv. din flickvän kommer till att försvinna om inte hon också utvecklar beroende. det kanske du förstår utifrån din mamma som säkert förlorat många vänner. så ta tag i ditt destruktiva beteende redan nu, innan det är för sent.  

  • Litet My

    Ja det ärftligt på det sättet att man har lättare att fastna i beroende med sig.

  • Ganyca

    Hur går det TS?

    Jag har också druckit alkohol som självmedicinering - ångest och depression. Visst, det hjälpte i början, men det slutade i katastrof. Det är lixom oundvikligt.

Svar på tråden Missbruk ärftligt?