hur många år klarar man att leva utan sex?

Jag är en medelålders man, jag och min fru har så gott som aldrig sex. 2013 hade vi sex 3ggr, året innan kanske 5ggr, året innan det kanske 8-10ggr, så har det vart nu sen senaste barnet föddes för 8 år sedan, och det var inte så mycket mer (även om det var lite oftare, kanske 1 gång i månaden) sedan vår första föddes för 14 år sedan. 

innan det hade vi ofta sex. men det var då.

Nån gång emellanåt får jag tillfredställelse med hjälp av hennes hand efter att ha tiggt mig till det, men oftast inte. Så kanske dubbla samlagsfrekvensen för min del om man vill räkna så. Jag är ej heller otrogen, så inget vid sidan av (förutom med mig själv)

Jag har försökt med det mesta, vara extra snäll och duktig hemma, ge massage, pussas mycket, ge komplimanger etc etc. Även på den negativa sidan tjatat, gnällt, tiggt och försökt diskutera saken med henne. Hon lade över det på mig ett tag, och ansåg att hon inte vill ta ensamt ansvar för vårt sexliv (vilket jag inte höll med om att det vart så, men känner hon så så känner hon så) och att jag skulle ta mer initiativ, men det har inte funkat en enda gång. Jag har försökt bara vänta, utan press och låta henne ta alla initiativ - utan annat resultat än ett nej. jag har köpt sexleksaker till henne, de använder hon flitigt...när hon är ensam hemma. Hon har huvudvärk, magvärk, mensvärk, tandvärk, migrän, ibs, som ursäkter ibland när hon märker att jag är på, som en slags "det kommer inte att hända ikväll" så att jag lägger av innan jag ens försökt.

Jag älskar henne något oerhört, och vill inte bryta upp vårt äktenskap...men jag vet inte om jag pallar det här. Jag känner mig väldigt uppskattad som make, vän och som pappa men som älskare känner jag mig helt värdelös. Jag har tom blivit värdelös när det väl skall till pga bristen på vana, har ingen aning om hur man gör och jag har inte gett henne en enda orgasm sen hon blev gravid med vår första...och kanske några ggr under graviditeten.

Hon underlättar inte direkt när vi väl gör det, ljuset släckt och hon vill inte ens kyssas under akten eller byta ställning...hon vill ha oralt men vill inte ens lägga en kudde under baken för att jag skall komma åt lättare. Så var det inte heller förr då hon var mycket aktiv under själva akten.

Nu när jag inte fått mig ngt sedan September har jag helt enkelt gett upp. Jag ids inte ens försöka längre. Jag gör givetvis saker i hemmet, men väldigt lite. Jag blir mest irriterad och frustrerad så jag sover inte i samma säng längre utan lägger mig på soffan. på kvällarna efter våra rutiner degar jag ihop framför datorn.

Hon tror att jag är deprimerad, och det är jag, men alla "jag älskar dig, förlåt mig och från och med nästa vecka skall vi ha sex varje dag!" som jag hört ett dussin ggr betyder ingenting, för de håller inte ens en enda dag.

Att ha en affär/köpa luder finns inte på kartan, skulle aldrig göra så mot henne då hon hade blivit jätteledsen. i mina bittrare stunder undrar jag om hon gör något bakom min rygg?

trots att jag älskar henne över allt annat så funderar jag ofta på att skilja mig. Delad vårdnad och hela den grejen...och iaf få en liten chans att få träffa någon som vill ha ett sexliv med mig.