shawie skrev 2014-01-18 08:15:50 följande:
Oj, inga styckeindelaningar i den formateringen inte, jag testar att posta inlägget igen. Denna tråd var full med så mycket konstiga och undermåliga svar att jag kände mig manad till att registrera mig och hjälpa denna person. Att skriva dömande one punch-meningar ger inte mycket i form av råd eller tips, än mindre förståelse och acceptans. Men åter till trådskaparen Anonym (k). Hej!
Jag lägger ihop båda dina huvudinlägg när jag formar mitt svar eftersom det är tydligt att det finns ett samband mellan ditt bruk och din rädsla. Jag vet inte om jag skulle klassa detta som ett gediget missbruk än så länge, därav termen bruk, men du är på god väg och det är inget bra tecken om du nu vill stanna utanför detta slitsamma liv.
För det första, som alla vet, eller åtminstone bör veta, så finns det massor med individer med grova missbruk som jobbar dagligen på otroligt höga positioner och nedåt i samhället. Från politiker och advokater till städpersonal och telefonförsäljare, det finns överallt och många är väldigt funktionella. Det beror dels på deras drog, pondus och typ av jobb. Och även om det utförs mer tester i de lägre stående jobbklasserna (ironiskt, eller hur?) så är det "inget problem att systematiskt vara påtänd på jobbet", som en civilare sade till mig en kväll när jag använde mitt arbete som argument.
Varför skriver jag detta? Vill jag att du ska gå till jobbet berusad? Nej, det är väl inte den bästa lösningen, men jag vill inte att du ska vara rädd för att skaffa jobb. Att söka och få ett jobb innebär många förändringar i ditt liv, du måste kanske delvis anpassa dig till "svenssonlivet" eftersom du plötsligt får fasta tider (om du inte har ett friare arbete med friare tider d.v.s.). Hur som helst - ett ansvar på ett arbete innebär att du tämligen per automatik rycker upp dig lite, åtminstone när man står och vinglar precis på gränsen som du gör nu. Du är varken grov narkoman eller en helgsupande vinboxförälder. Plötsligt sitter du inte hemma i en lägenhet uttråkad, du har ett syfte och du tjänar pengar. Du kommer hem efter jobbet och saknar energi, denna känsla av att vara uttråkad blir inte lika stark då som när du vaknar och inte rör dig ett steg. Du är snarare trött efter en arbetsdag och förhoppningsvis nöjd av vad du har åstadkommit, vilket i sin tur också kan förändra dina rutiner för hur du brukar substanser i din hemmiljö. Det faktum att du måste upp t.ex. kl. 7.00 gör ju också att du inte kan ta vad som helst. Du kan så klart ta vad som helst och strunta i jobbet, men förhoppningsvis har du hunnit se fördelarna innan dess.
Fördelarna tänker du, vilka fördelar? Svenssonlivet kryper närmare och närmare och jag måste upp en bestämd tid varje dag och göra något jag inte vill. Jovisst, men jämför med din nuvarande situation? Jag gissar att du inte socialiserar speciellt mycket med människor utanför denna livsstil? Om du är uttråkad och berusar dig gissar jag vidare att du gör detta mer eller mindre ensam i ditt hem och sällan bryr dig om att försöka ta dig ett steg längre eller leta efter en partner för den delen. En partner, som också är en del av Svenssonlivet är faktiskt ett annat bra redskap för att sluta med det skadliga bruk som du håller på med. Fördelen med en partner är att om det är rätt partner så har du inget val, då kommer du vilja lägga av i mycket högre grad än vad ett arbete någonsin kan motivera dig. Men att träffa någon när man sitter hemma och blir hög är inte lätt, däremot på eller runt en arbetsplats, där är möjligheterna större. En partner betalar inga räkningar, så jag skulle nog råda dig att välja jobb primärt eftersom du är arbetslös, men det skadar faktiskt inte att sluta cirkeln med en partner för att hålla dig själv i skick dygnet runt.
Så måste du ha ett jobb eller en partner för att hålla ditt bruk kontrollerat? Nej, det tror jag inte, men det skadar nog absolut inte i din sits. Angående det generella tipset här, att gå till vården, så har jag några väl valda ord att säga om det. Vården ska du absolut inte gå till i ditt läge, åtminstone inte den standarvård som erbjuds (eller snarare inte erbjuds) till personer i din sits, så det är bara slöseri med tid. Innan du är grov narkoman skickar vården hem dig efter 5 minuter med den sämsta medicinen de har och sedan är det slut med det, så förlita dig inte på någon hjälp där. Det har hänt att vissa har fått hjälp, visst, men de flesta som ger det rådet har aldrig varit i kontakt med vården angående missbruk eller liknande. Då hade de helt enkelt inte gett det rådet, för Sveriges vårdapparat är i dag inte alls utrustad för att ta hand om denna typ av "mellanmjölksmissbruk" som man ändå talar om så mycket på riksdagsnivå men aldrig gör något åt.
Sök hjälp säger alla, ja, det håller jag med om, men gör det på rätt ställe. Använd till exempel föreningar skapade av exmissbrukare, de är väldigt kunniga och förstående och vet exakt vad som ska göras. Två andra alternativ har jag redan nämnt, men de kräver att du åtminstone är lite självgående, det vill säga att få ett arbete eller skaffa en partner. Det är möjligt att det slutar med att du gömmer missbruket, men det kan lika gärna få en livsförändrande effekt. Hade du varit djupare i ditt missbruk hade jag varit mer tveksam, men nu känner jag inte alls dig så det är ju väldigt svårt att säga. Men som sagt, dessa föreningar för narkomaner som oftast då drivs av exnarkomaner är nog det stället dit jag vill peka dig. Förhoppningsvis bor du inte på en alltför liten ort, men det brukar finnas i princip överallt om man letar lite. Ibland har de faktiskt ett samarbete med vården, och då kan det vara bra att gå till vården för att få just denna information och vägledning, men räkna inte med att den svenska vårdapparaten på egen hand kommer att hjälpa dig med något.
Måste du sluta med allt för att hålla ditt nya liv igång då? Förutsatt att vi ser ett nytt liv i horisonten för dig. Nej, det är inte alls säkert att du behöver sluta med helgrökat eller helgdrickat. Men innan du tar reda på hur det ligger till med det råder jag dig nog att åtminstone starta från noll och jobba dig uppåt väldigt långsamt. Det är klart att det går att kontrollera verklighetsflykterna, i princip varannan Svensson med eller utan barn här inne gör det både i veckan och under helgerna genom att hälla i sig vin från Systembolaget. Och de går upp varje morgon utan problem. De kanske inte dricker sig lika fulla eller lika ofta, men verkar inte vara det du är ute efter heller, någon daglig flykt, utan det du söker är snarare en sporadisk sådan. Men som sagt, innan du vet hur du ska sköta den sporadiska flykten är åtminstone mitt råd att trappa ned, göra en, två eller tre av ovanstående tips och sedan se hur långt det tar dig helt enkelt. För att hitta din nivå, om du nu har någon nivå som är rimlig, måste du först nå botten och slita dig upp igen, alternativt så letar du dig fram fumligt med en ficklampa och hoppas på det bästa från ditt nuvarande läge, men jag ser inte det som något bra utgångsläge för att bestämma vad som är rimligt när det kommer till berusningstillfällen, hur ofta och vad som ska brukas.
Detta är bara ett skrap på ytan, jag skulle behöva skriva betydligt mer än så, men nu ska jag (hypotetiskt sett kan vi säga) dra i mig dagens doseringar av Subutex/Oxynorm blandat med något lugnande som Valium/Xanor och börja med mitt krävande arbete som jag utfört över 4 år som funktionell narkoman på sporadisk, ibland konstant, jour dessutom, Så ja, det är som sagt fullt möjligt att arbeta med ett bruk eller missbruk, men det är fortfarande ingen rekommendation och inget som någon ska ha en medalj för, varken jag eller någon toppadvokat. Jag stod en gång där du stod, jag vinglade mellan missbruk och mellanmjölksbruk tills jag en dag föll på fel sida av stängslet, mycket på grund av värk men också på grund av exakt de faktorer du nämner - uttråkad, rädsla för Svenssonlivet och så vidare.
Du får gärna fråga vidare, jag ville mest ge dig någon form av ett vettigt introduktionssvar så att du känner att alla inte dömer dig eller skickar iväg dig. Sympati för missbruk i Sverige är mer eller mindre noll, vilket märks både på forum och i andra sammanhang. Så det är väldigt svårt att få vettiga råd eller någon form av förståelse. Fortsätt gärna din beskrivning av din vardagliga situation så kan vi försöka avgöra hur nära du är att falla dit, om det nu är fallet, eller om faktiskt har en chans.
Lycka till hur som helst!
Tack för ett vettigt svar! Jag var på NA en gång faktiskt men kände mig så himla töntig som ens gick dit för alla hade haft riktigt tunga missbruk med typ heroin, de var såna som hade knarkat dygnet runt typ så det kändes lite som ett hån mot dem att jag var där. Fick sån ångest av mötet att jag efteråt gick direkt hem och hällde i mig fyra flaskor vin.
Jag tänker inte söka hjälp mot det här hos vården, jag har redan en psykdoktor som jag ljuger för. Jag klarar inte av att vara ärlig om det här till folk.
Ja hur folk ser på knarkare är helt otroligt, folk sätter sina jävla näsor i vädret och skryter bistert om hur sällan de dricker alkohol och hur mycket nolltolerans de har mot droger. Tänker inte ens bemöda mig att svara på de inläggen för det är så uppenbart att de inte har en jävla aning om vad de snackar om. De kan aldrig i helvete tänka sig hur det är att vara i den här sitsen om de inte ens rökt cannabis.
Jag har en kompis som jag umgås med nykter. En. Visst, träffar väl nån annan ibland och dricker kaffe typ men jag gillar inte att vara social, det är skittråkigt och ja, jag trivs inte med det helt enkelt. Förutom denna kompis då men den var ett stort inslag i mitt liv redan innan jag tog min första fylla (jag var tretton då). Jag kan skriva med folk på facebook men thats it ungefär.
Jag skäms över det här men "alla" i min umgängeskrets knarkar mer eller mindre, som jag skrivit finns det flera heroinister vilket tydligt är den värsta drogen som finns. Har man tagit steget till att börja skjuta heroin finns ingen återvändo. Några jag känner har dött av överdoser på skiten. Så jämfört med dem är mitt bruk ingenting.
Jag fattar ju att jag har nåt problem med det här, spec som det eskalerat rejält de senaste månaderna. Logiskt fattar jag det. Men det känns ändå inte så himla farligt. Även fast jag idag rökte enbart i syfte att maskera bakfyllan t ex. Jag ska försöka va nykter ett par dagar nu iaf,mitt minne har börjat bli läskigt dåligt och äter ingenting när jag är påverkad av nån form av substans så är ganska rejält sliten. "Nykter", jag lär ju ta nåt milt för att kunna sova, typ zyprexa.... Haha jag FATTAR att jag har problem men ändå inte, lever i förnekelse typ. Jag är rätt hög just nu så liksom vad fan.
