Om man självmant skrivit över vårdnanden

nejdå, det vägrar hon mig inte .. så den biten är lugn

Ok, då finns väl eg ingen anledning till att ha vårdnaden?

kanske inte, men jag känner ju som sagt att jag inte har några barn.

min kompis trodde att det skulle bli svårt eftersom jag själv avsagt mig den, kan ju ringa advokat och så, men tänkte mest ifall nån här inne hade erfarenhet.

Om mamman säger nej finns bara möjligheten att stämma henne. Det främjar antagligen inte samarbetet er emellan...
Det är inte heller säkert att det går igenom, ifall ni har samarbetsproblem.

nä, det har vi väl inte, dock har hon väl fått dragit det största lasset själv med barnen typ alltid... så på ett sätt kan jag förstår att hon flyttade, men man kan väl ändra sig

Jo, fast om hon inte vill ge dig gemensam vårdnad och du stämmer henne, då kan ni ju få samarbetsproblem, anser rätten att det gör så att barnen påverkas kan vårdnaden stanna hos enb mamman tills vidare. Det enda du får ut av det är kostnader. Är du beredd på det scenariot samt att mamman antagligen blir ganska sur på dig, så kör på

Annars, låt det vara som det är och ha ditt umgänge och ta upp frågan med mamman, men framhärda inte. Du kan alltid ta upp frågan igen senare.

ja, det är väl förvisso sant... tänker mer att chansen kanske finns att jag kan få vårdnaden istället?

Om inte mamman är en extremt dålig mamma som misskött sig gravt så är chansen noll att du får den vårdnad. Det ska otroligt mycket till för det. Håller med de andra, se till att sköta umgänget och utöka det istället.

Du har ju barn och pappa blir du igen bara du väljer att vara det och vara en mer aktiv det i dina barns liv. Det har ju inget med papper och vårdnad att göra. Det har ju i så fall mer att göra med att du inte är engagerad. Ta tag i umgänget och visa dina barn att du finns där även om det är långt imellan er.

Du menar boendet? Inte en chans vågar jag säga. Inte om inte barnen är stora nog att själva uttrycka det av eget val.

Undrar varför du ens funderar i de banorna. Är mamman bra o du (enligt egen utsago) inte varit närvarande är det väl definitivt inte i barnens bästa att fundera över enskild vårdnad för dig. Inte i att flytta boendet heller. Nu har barnen bott hos mamma i nya staden - att rycka upp det vore ju knappast för barnens skull?

Fast du kanske inte menade det som en förhoppning utan som en tvekan i att söka gemensam? Isåfall kan jag lugna dig med att det krävs enormt mkt för att bli av med vårdnaden.

Jättebra att du kommit på att du vill vara i dina barns liv igen. Bevisa det nu och STÅ FAST vid det. Få till ett bra umgänge. Har ni inte träffats så ofta sedan de flyttade får du nog räkna med att i början åka o ha umgänge i mammans stad. Börja bygga upp kontakten igen. Gärna mer än en gång i månaden om det är möjligt (även om det är stora avstånd). Om det inte går så åk dit en helg o månaden. Finns det möjlighet för dig att jobba in tid? Så att du kan åka dit tex på torsdag o ha hela fredagen - söndag med dina barn.

Du skriver KONTAKT var fjärde helg. Det är alldeles för lite. Umgänge är en sak men vill du bygga upp förtroendet för barnen o vara en mer närvarande pappa så se till att börja ringa o skypa. Flera gånger i veckan.

Börja så. Visa att du engagerar dig. Nästa steg är att söka gemensam vårdnad igen. Då kan du hänvisa till att du numera är engagerad. Till att du samarbetar bra. Håller umgänget som planerat, hör av dig emellan umgänget.

Utöka till loven efter att kontakten med barnen knutits igen.

Hur gamla är barnen?

Lycka till!

Ursäkta men varför vill du ha vårdnaden? För av svaren som du ger i tråden just nu känns det som att du vill ha den bara därför att, och det är inget bra skäl till att söka vårdnad. Har du ett bra skäl att söka vårdande ska du givetvis göra det, absolut. Men vad jag ser mellan raderna (rätta mig om jag har fel) är mest "det verkar kul att ha vårdanden *axelryckning*". Med vårdnad kommer ansvar, vilket om man verkligen vill ha absoulut ska söka vårdnad men är det mest en kul grej ska man inte göra det. Lycka till.

 

varför jag tänker så? 

för att det är mina barn och jag träffar dom ju aldrig längre knappt , saknar dom.. har träffat ny tjej nu och insett att det nog är rätt härligt med familjeliv..

och hon (mamman)ska ju ändå ha ett nytt barn, så hon kommer väl inte ha så mkt tid för mina barn.

O där visade du tyvärr att du inte har barnens bästa för ögonen... Trist eftersom du lät seriös...

Man börjar med att VISA för barnen att man vill vara en del i deras liv. Man planerar INTE att rycka upp dem för att man kommit på att man vill ha familjeliv. Barn är inga leksaker som du kan kasta runt som du vill efter hur det passar dig.

Saknar du dina barn börjar du att ha regelbunden kontakt med dem. Klarar du inte det om du inte har vårdnad eller barnen boende hos dig kan du inte vara speciellt seriös.

Din sista kommentar är inte ens värd att kommentera. Den visar otroligt mkt på hur snett du tänker...

Tänker han snett för att han saknar sina barn och vill ha mer kontakt med dom? Usch och tvi för sådana föräldrar!

TS: Försök lösa det genom kommunikation med mamman till barnen, stämning i tingsrätten bör vara sista utvägen då du förmodligen förvärrar relationen med mamman samtidigt som du är man = du kommer ha väldigt svårt att vinna då män könsdiskrimineras i vårdnadstvister.

Kan du inte läsa allt? Han skrev, och hon mamman ska ändå ha ett nytt barn, så hon kommer väl inte ha tid för mina barn. Är inte det korkat skrivet?

LÄSTE du ens vad jag skrev - o vad jag syftade på?

Citerar hans sista mening som jag finner så "sned"...

"och hon (mamman)ska ju ändå ha ett nytt barn, så hon kommer väl inte ha så mkt tid för mina barn."

Han tar för givet att mamman till DERAS barn (som han i meningen kallar för sina, inte deras gemensamma) kommer att ha tid för sina befintliga barn för hon ska ju "ändå ha ett nytt barn"... Jo, det tycker jag är otroligt dålig inställning.

Vidare så skriver han att han nu kommit på att familjeliv inte är så dumt - för han har träffat en ny tjej, inte för att han i grunden saknar sina barn - o att han därför vill ha vårdnaden. Han skriver även att han kanske kan få vårdnaden istället för mamman. Kanske har jag missuppfattat honom men det låter väldigt mkt som om han funderar på att flytta barnen till honom o hans nya tjej - fö mamman ska ju "ändå ha nytt barn". Återigen - Nej, det låter inte som världens bästa anledning.

Om du läser mina inlägg ser du att jag råder honom att visa att han verkligen vill ha umgänge o kontakt o därefter ansöka om gemensam vårdnad. Självklart tycker jag att det bästa för barnen är att ha två engagerade föräldrar som båda är vårdnadshavare. Men att bara söka vårdnad utan att se till att få ett fungerande umgänge kommer inte ge honom barnen tillbaka. På pappret ja, men inte på riktigt. Det kräver att han engagerar sig.