Plötsligt händer det! Gravid, utan IVF, trots flera års försök. Några fler?

Grattis!! Samma sak här.

Vi har gjort cirka 7 IVFer (med varierande resultat) och haft två jättetidiga missfall, innan jag helt plötsligt plussade helt naturligt.

Är i 28+0 nu, och visst är jag fortfarande väldigt nojig och lite orolig - jag tror man blir det när man varit med om så många tråkiga besked innan. Vi gjorde också flera ultraljud i början, och jag höll på att börja gråta första gången det syntes att det var ett barn och inte bara några celler.

Vi har BF i April.

Lycka till, hoppas allting går bra för er hela vägen!

Grattis!!

Jag håller med Tinzy - ring och be om det och berätta hur länge ni har försökt och att du är väldigt orolig!

Vi gjorde nog tre vul innan det vanliga ultraljudet v 18, men mest på grund av att jag tjatade mig till det för jag var så orolig.

Även om de inte ser hjärtat före vecka 7 så kan de se att det är en riktig graviditet och att de sitter på rätt ställe och sådant. De kan inte se jättemycket, men det de kan se är guld värt, särskilt när man försökt länge, för ju mer information man har, desto bättre är det.

Det finns ganska mycket skrivet (fast kanske mest på engelska) om PCOS och insulinkänsligheten, så det kan vara en smart grej att läsa lite om. Just stabilt blodsocker är ju väldigt viktigt, likaså att hormonnivåerna är i balans (fast det gäller ju alla).

Personligen tror jag väldigt mycket på att kosten kan påverka ens chanser, men att man måste prova sig fram för att hitta det som passar för en själv.

Agnus castus/vitex/munkpeppar brukar rekommenderas som alternativmedicin för PCOS, men jag vet inte om det finns några riktiga studier på det. Ett tips om du har dålig äggkvalitet är också att kolla upp DHEA (det är receptbelagt i Sverige så läs på om det och prata med din IVF-läkare) och ta det ihop med starka antioxidanter (jag åt Pycnogenol, som också marknadsförs som lite "mirakelmedel", men framförallt är bra vid endometrios som jag har).

Lycka till!

Tinzu: Jag tycker svenska vården överlag är väldigt dålig på att ha en helhetssyn. Kanske är det bara tidsbrist, eller så är det alltid varit så uppdelat.

Under hela vår utredning och behandling på 3 år fick vi aldrig frågan om vår livsstil. De frågade om vi rökte, hur mycket alkohol vi drack på en vecka samt hur mycket jag vägde (vi är båda normalviktiga, det är möjligt att de hade vägt även maken om han varit överviktig, det vet jag inte), men ingenting annat.

Vi har kunnat leva på bara hamburgare, pommes och energidryck, och de skulle aldrig ens ha vetat om det.

Det är ett av de stora skälen till att jag anser att man behöver läsa på mycket själv, för det är så otroligt mycket som de inte talar om för en. Det är ganska givet att en kropp som mår bra också har lättare att producera bra ägg/spermier och att bli gravid, än en kropp som mår jättedåligt. (Sen är det inte alltid rättvist - vissa kan både dricka, röka och käka skitmat och ändå bli gravida utan problem, men så är det ju med allting.)

Kosten påverkar, och framförallt är hela kroppen en enhet. Man kan inte bra isolera livmoder och äggledare och helt ignorera resten av kroppen, men det verkar vara så sjukvården gör, tycker jag.