Migrationsverket, uppehållstillstånd, lång väntetid

Detta är så deprimerande att läsa. Har själv ett ärende nu sedan augusti 2015 och var rätt positiv när ansökan lämnades in. Jag har kikat på Migrationsverkets prognoser som enbart på den tiden vårt ärende legat inne höjts från 4 till 8 månader för de enklaste fallen. Sedan googlade jag igår och hittade hit.. och ser att i praktiken är ju väntan mycket längre, redan för gamla ärenden ligger väntetiden på omkring/över ett år, så man bävar ju inför vad som väntar oss med nya ärenden med tanke på den hysteriska arbetsbelastningen som Migrationsverket nu har och står inför. Hur många månader kommer söktiden förlängas framöver, vid varje månadsskifte flyttas ju prognosen fram 1-2 månader. Kanske kommer det handla om 2-5 år i praktiken?

Detta känns så hopplöst. Detta borde ju vara ganska riskfritt för Sverige, jag tar försörjningsansvaret (vilket är högst rimligt att jag ska göra) och uppehållstillståndet är temporärt.

Men stort tack till alla i tråden, jag har läst massor av sidor. Det är ju ändå bättre att ha realistisk syn på väntetiden än att gå och hoppas på Migrationsverkets ?kortaste? prognos. Ett särskilt tack till Smilla för oerhört bra information om hur de här ärendena hanteras, det är viktigt för många och säkert är det många som liksom jag googlar in hit utan att skriva själva.

För statistiken:

Ansökan: 2015-08-23

Inget intervjumail än.

Hej. Kanske kan Smilla som jobbar på Migrationsverket, eller annan som har insyn svara på det här. En migrationsjurist hos Lawline skrev som svar på en fråga i fredags att Migrationsverket har "stannat för nya ansökningar" i anknytningsärenden. Stämmer det med er uppfattning?

http://lawline.se/answers/langre-handlaggningstider

I ett svar på en fråga om lång handläggningstid för en kvinna som vill få hit sin man, så skriver juristen bland annat det här:

"Jag har förstått det som att Migrationsverket har stannat för nya ansökningar för tillfället för att möjligtvis hinna med de gamla och detta kan göra att ni som ansökt tidigare förhoppningsvis får beslut innan 21 månader, som är de tillfälliga handläggningstiderna. Detta är ingen självklarhet, men en förhoppning."

I svar på en fråga förtydligar juristen att det är så hon förstått det på "insider"-information, eftersom Migrationsverket inte längre förordnar offentliga biträden till nya ansökanden.

Det vore trist om mitt eget ärende från i augusti stoppats till dess de gamla är avklarade, vilket ju lär ta sisådär 2 år. Och därefter vänta i två år till för handläggningstiden för vårt ärende..

Vet du hur man resonerar kring det som står i Utlänningsförordning om denna typ av ärenden, uppehållstillstånd pga. anknytning. Som huvudregel anges att de ska avgöras inom nio månader från det att ansökan gjordes. Undantaget är om det föreligger särskilda skäl, vilket beskrivs som särskilt komplexa ärenden. Det anges inte något undantag pga att det är mycket att göra på Migrationsverket.

Om nu Migrationsverket skulle räkna med 2-3 års handläggningstid för nya ärenden, så innebär det att man helt struntar i förordningstexten.  En variant vore ju att plocka in massor av biträden att hjälpa handläggarna att ta fram underlaget, dammsuga bemanningsbranscherna om så skulle behövas.

Även i regeringens regleringsbrev till Migrationsverket för 2016 efterlyses ?resultatet av vidtagna åtgärder för att förkorta handläggningstiden? för uppehållstillstånd på grund av anknytning.

Möjligen bör jag rikta den här frågan till någon verksamhetschef eller rent av Anders Danielsson.

Sedan bör Migrationsverket förtydliga att de angivna handläggningstiderna är statistik för de ärenden som beslutas nu och inte en prognos för nya ärenden, om detta stämmer, istället för den nuvarande texten som ju lyder ?Beräknad handläggningstid om du ansöker om tillstånd för första gången?.

Mm, intressant. Går själv lite i de här plan B-tankarna. Barnet föds i Sverige och får automatiskt svenskt medborgarskap pga en svensk förälder, anknytningen till Sverige torde bli mycket stark för partnern då. Risken för ytterligare en tids utredning börjar kännas värt att ta, jämfört med risken för ett havererat liv. Om det nu blir två, eller till och med tre års, väntetid för nya anknytningsärenden så känner jag mig inte direkt moraliskt bunden att följa Migrationsverkets regler när de också bryter mot regler och inte följer Utlänningsförordningens tidsangivelse. Force majeure, så att säga. Jag såg den här artikeln:

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=6370008

Där har paret trotsat reglerna och stannat i Sverige under ansökningstiden, intervjun med dem ska hållas hos Migrationsverket i Sverige. Den väntetid som anges tycks vara samma som för alla andra. Frun saknar uppehållstillstånd och tillgång till vård och välfärd, men eftersom de är helt öppna med att hon lever här så är de ju inte rädda för avvisning. Hon åker inte hem, eftersom hon fruktar att hon då inte skulle kunna åka tillbaka till Sverige igen (förmodligen välgrundad bedömning). Det går rimligtvis inte att skilja henne från sina svenska barn och avvisa endast henne, det är väl därför som intervjun kommer att ske i Sverige.

Är din bedömning att det här paret borde få avslag på sin ansökan, med motivering att hon varit i Sverige under utredningstiden? Därefter ny ansökan med ytterligare tidspåslag? Av vad som framgår av deras historia tycks det ju inte som att Migrationsverket hotat med avslag utan kommer kalla till intervju. Visst, vi vet inte alla detaljer men vi vet att hon befinner sig här under utredningstiden och inte kommer att återvända till sitt hemland.

Borde de (och andra i denna situation) som väljer att trotsa reglerna istället avbryta anknytningsansökan till partnern, och istället söka UT pga anknytning till sina svenska barn? Då torde väl heller inte en intervju behövas. Det går väl att fundera över seriositeten i ett pars relation, men relationen till sina egna barn är en annan sak.
mvh

Ok, tack för svar. Ja, det blev konstigt med länken men om man markerar den och klistrar in i webbfönstret kommer man dit.

Sannolikt kommer det bli fler sådana ärenden framöver, framförallt pga de långa handläggningstiderna. Folk som befinner sig i den här situationen och hittar sådana här forum kommer ju förstå vilken lång separation det kommer att handla om, en del kommer inte acceptera det. Sedan blir det allt fler papperslösa i landet och några av dem kommer säkert träffa partners i Sverige och skapa en familj här. Sammantaget lär bli en ny typ av papperslösa, personer utan uppehållstillstånd men som inte går att utvisa. Jag har personligen väldigt svårt att se att sambos/makar till svenskar som bor i Sverige och har gemensamma barn kommer att kunna utvisas av den här anledningen. Vi borde redan ha sett sådana fall i tidningar av typen: Mamma till Hilda 3 år ska släpas iväg, utvisas och skiljas från sin dotter som levt hela sitt liv här, pga fel vid ansökan. Jag misstänker ju att en jurist skulle få rätt lätt att förhindra utvisningen i det fallet, men det är väl inte omöjligt att det kommer att bli så hårt. Rimligtvis ska det vara längre handläggningstid för de som gör så, jämfört med dem som följer reglerna. Men som sagt, med dagens orimliga handläggningstider så blir det svårt att moralisera över ett sånt desperat val.

Ovanstående framtidsscenario är ett ganska bra skäl till att faktiskt prioritera de här ärendena, alternativt återinföra förturssystemet. Men sammanfattningsvis så är den varianten som barnfamiljen i SR-reportaget valt inte omöjligt, men leder sannolikt till ännu längre handläggningstid (dock kommer det att få vara tillsammans under den tiden).  

Bra fråga om bostaden. Rimligen bör de efterfråga ett lägenhetskontrakt, utdrag ur ägarförteckning eller lagfart eller liknande. Där bör ju framgå uppgifter om bostadens storlek. Fast det blir ju konstigt om det är ok att ha en liten tvåa på 32 kvm, men inte en stor etta på 50 kvm. Det finns ju mycket riktigt möjligheter att avskärma lägenheter.  Man får hoppas att det finns viss flexibilitet.

Något jag inte förstår när jag läser om detta är att försörjningskravet inte ska gälla för ansökningar som gjorts före 31 maj 2016. Det framgår i lagförslaget (lagrådsremissen). Gäller det att även undantaget som svenska medborgare har från försörjningskravet finns kvar till och med 31 maj 2016? En tolkning skulle kunna vara att undantaget tas bort, men bedömningen blir enligt de gamla mildare försörjningskraven. Men rimligare vore nog tolkningen att allt kring de nya bestämmelserna om försörjningskrav endast ska gälla för ansökningar efter 31 maj 2016.

Ur lagrådsremissen. Sid 39 (kapitel 10 ikraftträdande- och övergångsbestämmelser): :

?Bestämmelserna om försörjningskrav i lagen ska inte tillämpas om en ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning har lämnats in senast den 31 maj 2016.?

Och ur skälen

?Vad gäller bestämmelserna om försörjningskrav som villkor för uppehållstillstånd på grund av anknytning bör de strängare försörjningskrav som lagen innebär inte tillämpas om den anhöriges

ansökan om uppehållstillstånd har lämnats in senast den 31 maj 2016?.

Igår, söndag, kom intervjumejlet (måhända jobbar de övertid på söndagar med de här ärendena nu?).
I maj finns tider för intervjun. Sedan väntar den svårförståeliga delen i den här processen - de månaders väntan som ska till efter intervjun. Varierar denna väntetid, efter intervjun, beroende på vilken ambassad som intervjun genomfördes på? Eller spelar inte det någon roll?

Jag har inte riktigt förstått ambassadens roll i den här processen. Ska de ställa standardfrågor om förhållandet som sedan sänds till Sverige där en handläggare på Migrationsverket ska bedöma det hela? Min fästmö uppfattade att den tjänsteman på ambassaden som hon fick tala med var en "Migration Board Officer", men har Migrationsverket verkligen anställda på ambassaderna? Och i så fall - görs då huvudparten av utredningen där på ambassaden?

Skönt att ett steg framåt tagits!