Planerat snitt i Borås
Jag har gjort planerat snitt i borås för 7 månader sedan. Skriv i pm om du vill :)
Jag har gjort planerat snitt i borås för 7 månader sedan. Skriv i pm om du vill :)
Den 1:a juli 2013 så föddes våran underbara dotter Isabelle med planerat kejsarsnitt.
Vi börjar lite med dagen innan..
På söndagen, dagen innan den stora dagen så var det pirrigt kan man säga.
Vi visste att vi snart skulle få träffa våran bebis.
På kvällen så skulle jag duscha ordentligt inför operationen och även sedan på morgonen innan vi åker.
Efter kl 20 fick jag inte äta någon mat och efter kl 24 fick jag inte dricka något.
Magen måste ju vara tom när man ska opereras.
När det var dags att sova så var det inte lätt. Vi gick och lade oss ca kl 24 och vi skulle upp kl 04. Det blev inte många minuters sömn för någon av oss. Vi var för nervösa inför dagen.
Sen var det plötsligt dags för att åka hemifrån. Jag stapplade mig ner för dessa trappor för sista gången med händerna hållandes under den tunga magen. Nästa gång vi gick i trappan så bär vi på en bebis i babyskyddet istället. Aa.. Lustig känsla det där.
Väl framme på sjukhuset kl 06:00 så blev vi mottagna och lades in på ett litet rum på förlossningen. Fick sjukhuskläder som då var en lång vit rock med knappar som slutade en decimeter ovanför knäna och ett par knästrumpor i nät. Inga trosor eller bh under och man såg ju igenom.. Men jag visste att jag skulle få visa mer än så under min vistelse så jag försökte att inte bry mig.
In kom sedan en manlig sjuksköterska och lyssnade och kände på bebisen och satte sen en kanyl i handen. Fredrik fick gröna operations kläder. Jätte snygg blev han! ;)
Vi låg och väntade ett tag och pulsen var hög. Om en halvtimme skulle vi in på operationen.
Innan jag blev rullad till operationen så fick jag en kateter. En liten slang man för in i urinblåsan som hela tiden tömmer urinet. Det var otroligt obehagligt!
Som TUR va så var det en kvinnlig barnmorska som satte in den där och inte killen.
Fredrik satt bara och tittade på och var säkert glad över att det inte var han som låg och blev stucken och utsatt för så jobbiga saker. Men jag visste att det skulle vara värt det!
Dags att rulla till operation salen! :D
Väl där inne så presenterade sig alla och pratade och skojade lite för att lätta stämningen. Det va väldigt snälla tjejer och jag kände mig trygg med dom.
In kom sen narkosläkaren för att sätta spinalbedövningen. Tur att jag inte såg den där tjocka långa nålen. Det var det värsta dittills! Gjorde väldigt ont och jag tänkte just då att jag inte ville ha några fler barn.. Men sen var även det över.
Efter bara 5-10 sek kände jag som en våg av värme i överkroppen som gick neråt i benen. 30 sek senare så kunde jag inte längre röra benen och mitt ena ben gled ner från bordet. Jag fick säga till " Eh ursäkta men mitt ben håller på att ramla ner och jag kan inte hindra det." Pinsamt :P Haha. Men dom gör ju det där hela dagarna..
Innan narkosläkaren gick så tog hon en isbit och tryckte den mot magen på olika ställen och frågade om jag kände kylan. Det är deras sätt för att se att bedövningen har tagit helt. Vore ju synd om dom började skära och jag kände allt ^^
Bedövningen hade tagit och dom lade upp ett skynke framför mitt ansikte som jag och fredrik fick vara bakom. Fredrik satt snett bakom mitt huvud och kunde sitta och viska fina och stöttande ord till mig.
Plötsligt så säger dom att dom har börjat. Usch, nu visste jag att dom skar med skalpell i min mage. Fy vad läskigt!
5-8 min senare så hör vi ett slurp och då sög dom ur fostervattnet. Sen kommer en slurp till och ett gurglande från en liten bebis. Dom sög ur hennes luftvägar och hon började direkt skrika.
Jag fick tårar i ögonen när jag hörde att hon var född.
Dom lade henne på ett bord bredvid och kollade att hon var frisk och så. Dom rullade henne lite närmare så vi fick se vilket kön hon hade. Det var en liten FLICKA!! ÅÅÅÅÅH vilken glädje!
Fredrik fick klippa navelsträngen och sen rullade dom in henne i en filt och lade henne på mitt bröst. Hon slutade skrika så fort hon kom till oss och hon öppnade ögonen lite grann. Tänk, första gången hon ser ljuset så ser hon mamma och pappa. Underbart! Hennes ögon var mörka som en natthimmel och hon var det vackraste i hela världen!
Efter några min så fick hon följa med pappa och barnmorskan till BB och väga och mäta. Jag låg ensam kvar och blev ihop sydd. Tiden kröp fram. Jag hade precis fått en bebis och får inte vara med henne.. :(
När dom e klara så körs jag till uppvaket för att bevakas medan bedövningen går ur. Dom kontrollerar mina värden och hur mycket blod som kommer ut (i bindan alltså).
Ligger där i typ 30 min och dricker saft (den godaste saften jag har druckit i hela mitt liv av någon anledning) innan Fredrik kommer med våran dotter. Barnmorskan hjälpte till att lägga henne till bröstet. Sen så var vi där i ca 3 timmar och bara stirrade på henne. VÅRAN DOTTER. Vi är FÖRÄLDRAR.. Wow vilken känsla!
Sen blev jag rullad till BB avdelningen där alla nyförlösta ligger. Vi fick ett stort rum på 8:e våningen. Även Fredrik fick en säng.
Tiden där gick hyfsat snabbt men jag hade extremt ont i såret och kunde knappt komma till toaletten. Fredrik fick hela tiden hämta mat åt mig och byta alla blöjor på Isabelle.
Jag fick bara sitta i sängen hela tiden. Även sova sittande eftersom såret inte kunde liksom "stretchas" ut.
Sen var det äntligen dags att åka hem med våran lilla prinsessa efter tre dagar!
Trots att operationen och smärtan efteråt var det hemskaste jag har varit med om så var det ju värt det. Dock gick operationen som väntat utan komplikationer. Smärtan var värst det första dygnet sen blev det överkomligt. Fick morfin dag ett och två och sedan alvedon i en vecka efteråt.
Fick iallafall världens bästa dotter som belöning!
Detta har jag tagit från min blogg. Skrev det en månad efter mitt snitt men nu är det 8 månader sedan min dotter kom ut.
Vet inte varför det är rosa text i början. På bloggen är allt i rosa :P Haha.
Självklart kommer det att vara värt det! :D
Och det kommer att gå bra vilket det än blir.
Skulle du ha frågor om snitt så kan du skriva till mig eller starta en egen tråd och fråga vad du vill :)
Absolut!
Jag tror att det kan vara olika beroende på läkaren. Men jag fick invändiga stygn och jag tror det brukar bli finare ärr av det så tycker att alla borde få det. Ingenting man måste tillbaka för att plocka bort heller eftersom tråden löses upp av kroppen. Tråden påminner om fiskelina.
Jag tror att du kommer få info om hur allt kommer gå till då du får din tid för snittet. Vissa sjukhus brukar erbjuda att man kommer dit någon dag innan och berättar om allting men så var det inte för oss.
Jag fick min tid endast 2 veckor innan pga sätesläge och fick med mig ett papper hem där det stod allt jag behövde veta. T.ex att man ska duscha hår och kropp hemma kvällen innan och även på morgonen. Man får inte äta och dricka på ett visst antal timmar innan.
7 dagar innan bf är vad man brukar sikta på för förstföderskor. Så 6-8 dagar innan bf tror jag att du kommer att få ditt snitt när dom har så god tid på sig att planera :)
Jag fick mitt snitt endast 3 dagar innan bf men skulle man börja få värkar innan så åker man ju in dit och får ett akut snitt istället.
Läkare och kirurger brukar inte alltid uppskatta att man ifrågasätter deras kunskaper ;)
Dock så är det din kropp så jag tycker du kan fråga om du kan få stygn med resorberbar tråd.
Agraffer känns lite gammalmodigt men kan säkert va någon äldre som håller kvar vid det :)
Ja absolut. Fråga du :) Du har all rätt att veta vad dom ska göra med dig när du ligger där och har ditt liv i deras händer. :P
Förresten så var bedövningen det konstigaste jag har varit med om! Kändes väldigt skumt att inte kunna röra annat än armarna och huvudet. Dock va jag glad att jag fick ett planerat snitt ist för akut snitt då man är sövd.
Fick höra min lilla dotter börja skrika och då gick det inte att hålla glädjetårarna borta :D
Bra att du är nöjd med ditt ärr! :)
Jag är också nöjd. Det börjar se bättre ut nu 9 månader senare. Och det sitter några millimeter nedanför troskanten ;)
Dom gör nog olika beroende på hur akut det faktiskt är. Att sätta spinal tar ju inte överdrivet lång tid egentligen.
Har dom inte 5 min att vänta extra så söver dom. Men det görs ju inviduella beslut för alla förstås.
Jag själv föddes med urakut snitt och då sövdes min mamma såklart eftersom jag höll på att dö.
Alla snitt som sker under värkarbete och som inte är planerade sedan innan kallas akut snitt :)
Dom gör nog olika beroende på hur akut det faktiskt är. Att sätta spinal tar ju inte överdrivet lång tid egentligen.
Har dom inte 5 min att vänta extra så söver dom. Men det görs ju inviduella beslut för alla förstås.
Jag själv föddes med urakut snitt och då sövdes min mamma såklart eftersom jag höll på att dö.
Alla snitt som sker under värkarbete och som inte är planerade sedan innan kallas akut snitt :)