Jag blev anmäld till socialen i Oktober månad. I början av November gjordes beslut att utredning hos IFO skulle påbörjas. Men jag har ännu inget hört ifrån enheten. Undrar hur lång tid det får ta? Vad säger reglerna?. Det enda jag hittar information om är att en utredning får ta max 4 månader och ska göras så fort som möjligt. Men hur lång tid ska man tvingas vänta innan den startar?
De har ofta hög arbetsbelastning och nu har det varit helger och ledigt så du lär nog höra av dem under jan månad, de har 4 mån från startdatum men oftast begärs förlängning med 4 mån i taget då man sällan hinner klart på den tiden
De har troligen börjat utredningen. Utredningen innebär ju inte bara samtal med dig och ev barnet/barnen utan det är ju också inhämtande av uppgifter från olika instanser som t ex vården, förskola/skola m fl och det kan de ju ha börjat med.
Men borde jag ändå inte blivit underrättad om dom börjat? När jag frågade i december "låg det på bordet" Men vidare än så hade det inte kommit just då iallafall. Jag tycker enbart det är plågsamt att gå i ovisshet. Har en familj att ta hand om också. Inte lätt när hjärnan är på högvarv. Man kan ju aldrig få slappna av.
Ta hand om din familj du de lär höra av sig när de vill veta nåt av dig. Vad rör sig anmälan om, frågar mest för och se om jag kan tala om ifall det har högprioritet eller blir liggande
Anmälan kom från ett dagis. Vi bråkar om allmän gräsyta. Det är dagis innergård min uteplats samt allmän plats. Min balkong går rakt ut på dagisgården. De är arga för mina barn varit ute och lekt där. Stör deras verksamhet. Barnen är 7. Och de anser att jag ska i princip hålla dom i handen inte sitta inne med min nyfödda eller på balkongen. Sedan barnens pappa skulle göra uppror. Så därifrån kom massor knepiga historier. Jag hade advokaterna och denne säger att jag i min tur kan anmäla kränkning. Har ögonvittnen på massor saker som motbevisar. Historien är så lång att förklara här vore omöjligt tyvärr. Men på en rak arm ser det ut så att barnens pappa vill hitta brister på mig för han är missnöjd med sig själv. Talar illa om mig till barnen osv. Att jag borde dö, min sambo är bög och diverse. Senaste nyheten var att han hade en vän på dagiset som gjorde anmälan. Båda anmälningarna kom samtidigt. Jag är väl egentligen inte orolig. Men det svårt att låta tankarna flyga. Får aldrig ro liksom.
Men det är fortfarande allmän yta. De kör bort alla som kommer dit och min grind går ut mot gräset för vi ska kunna nyttja det. Kommunen har blivit inkopplad så nu är det på tal att kapa gräsplan. En så knepig sak att få anmälan på sig om. Och varför det ska ta sån tid förstår inte jag.
Sedan ser jag ju mina barn hela tiden även om jag inte springer barnen i hälarna. Går ut. Kikar i fönstren eller sätter mig på balkongen. De leker ju precis utanför. Det är inte rimligt att behöva vara ute flera timmar med en nyfödd. Hur många låter inte sina barn leka på altanen eller sin trädgård? De måste ju kunna få leka normalt. Saken är den att normalt är det förskolan som har företräde under arbetstiden. Men inte på just denna plats. Vi boende har delad rätt med allmänheten och dagis. Så den regeln gäller inte just här. Bad om att få inhägnat eller staket så vi slapp störa varandra. Dflera gånger agisbarnen kommer ju in till mig och till andra grannar. Och så får det ju inte gå till.
Men det gäller inte enligt kommunen. Jag har samma rätt att nyttja. De har kommunen som äger sagt
De hyr av kommunen. Likaväl vi boende. Vi delar därmed gräset. Så enligt dem gäller inte samma regler som normalt gäller vid en förskolas inhägnad. Ytan är fritt fram att utnyttja.