hjälp tack!

Anonym (Z) skrev 2013-12-29 04:44:13 följande:

Vad vill du ha hjälp med? Vad är problemställningen?

Problemställningen har jag ju förklarat.

Jag vill ha hjälp med hur jag ska göra och förhålla mig. Håller på att bli tokig.

Jag vill inte bli kompis med pappan och blir jag inte det kommer han säkert kräva enskild vårdnad eftersom han aldrig är nöjd.

Överenskommelsen vi hade i TR är han inte nöjd med och han vill ändå ha mer umgänge. Vilket han också fått men det är mig han vill åt. Jag ska tvingas umgås med honom. Han tar inte till sig att jag inte vill vara hans kompis och att jag är rädd för honom. Han är riktigt obehaglig.

Hur ska jag tackla situationen? Hur ska jag göra? Jag vill ha lugn och ro. Jag vill att mitt barn ska slippa höra skitsnack om mig och att pappan inte bråkar vid överlämningar.

Vad ska jag föra för att få det lugnt?

Hur ska jag få pappan nöjd och lugn utan att behöva umgås med honom?

Anonym (Hjälp tack)

Äldre 29 Dec 05:13

#5

Anonym (x) skrev 2013-12-29 05:05:34 följande:

Hur gammalt är barnet och hur mycket kan du hålla dig utanför, kan ni ha byten på förskolan t ex, kan du få hjälp av familjerätten med medling, att han går via dom om han vill dig något osv, osv.
Det är det första jag tänker på och jag tänker att du borde verkligen kontakat familjerätten omgående för att få deras stöd i det här.
Kanske ev en advokat också.

Barnet fyller 5 år i mars. Pappan hämtar vanligtvis på förskolan, men nu gick jag med på extra dagar och förskolan är stängd.

Överlämning sker på söndagar och lämning på förskolan på måndagar är inte tänkbart då han flyttat.

Vi går på samtal på familjerätten men de säger ingenting. De lyssnar bara. Och säger att personer kan ändra sig trots att jag påtalar att han lovat att ändra sig flera gånger om utan resultat.

Han hävdar att allt är mitt fel och att jag inte samarbetar.

Han har lovat att inte trakassera med mail och sms men gör det ändå. Men eftersom det ändå rör om saker kring vårt barn kommer han undan med det. Han fortsätter trots jag ber honom lämna mig ifred.

Anonym (Hjälp tack)

Äldre 29 Dec 05:20

#6

Anonym (x) skrev 2013-12-29 05:10:35 följande:

Enskild vårdnad kan han ju glömma efter hur han betett sig.
När jag läser igen och det här så tycker jag att du ska kontakta en advokat som kan hjälpa dig sätta ner foten, en advokat vet också vilka juridiska möjligheter du har.
Kanske besöksförbud?
Kräv att all kontakt åtminstone ska gå via mail och vid hämtning och lämning kan barnet kanske gå ut själv till pappan, och tillbaka in till dig själv, så behöver inte du vara med.
Sånt där vet familjerätten.
Det låter som om det är dags att börja dra i dom här trådarna.

Jag kommunicerar inte genom att annat än mail dels för att jag ska kunna hänvisa till vad som sagts när han kräver svar på samma frågor om och om igen, men också för att ha allt svart på vitt. Pappan gör allt för att få ringa mig.

Besöksförbud är väldigt svårt att få. Har ansökt om det förr men det lades ner. Har tidigare haft överlämning hos mina föräldrar och att min mamma tog emot barnet men då ljög pappan om att barnet var ledset för att bli lämnad där så han fick igenom att lämna vid mig istället. Dock utanför.

Anonym (Hjälp tack)

Äldre 29 Dec 09:56

#10

Mandel skrev 2013-12-29 08:33:29 följande:

Du får väl vänligt men bestämt förklara för honom att han kommer längre med trevligheter och fjäsk än gap, skrik och hot.
Vill han bli vän så får han väl börja smöra och vara trevlig och hjälpsam som normala vänner är. Det är ju han som måste bevisa att han har ändrat sig och det gör han ju inte genom att gapa, skicka 300 sms osv.
Hur är han mot sina andra vänner?

Spara alla sms och anteckna dagar i almanackan med samtal och vad han gapat om. Alltid bra att ha ifall han skulle börja bråka om vårdnaden. Då har du mer papper på det än att bara säga att han gjort si eller så.

Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.

Jodå, jag har försökt det mesta. Men hur jag än gör och vad jag än gör får jag det också emot mig förr eller senare och allt är alltid mitt fel.

Jag har tröttnat och jag vill inte bli hans vän för alla andra gånger när han lovat att han ändrat sig har han ändå trillat tillbaka till det gamla vanliga. Förr hade ofta som strategi att "gråta" och få "ångest" som problemlösare men när jag kom på detta upphörde det. Detta är en historia som pågått under flera år nu.

Han har inga vänner så han kan inte bete sig illa mot de.

Anonym (Hjälp tack)

Äldre 29 Dec 20:53

#12

Anonym (x) skrev 2013-12-29 06:02:51 följande:

Bra.
Det låter som om du gör vad du kan redan,
Men jag skulle inte satsat på att göra honom nöjd, för jag tror inte det går, för han vill inte vara nöjd, han vill åt dig och det gör han genom att vara missnöjd och förbannad, för det vet han biter på dig.
Det är för jävla fult, men jag vet av erfarenhet att det inte lönar sig att försöka blidka dom här männen.
Fokusera på att hålla honom borta från ditt liv istället precis som du redan gör, och återigen då, nu har du försökt med familjerätten, det funkar inte.
Till mig sa dom rakt ut att om nån ger sig fan på att bråka, då finns det inget dom kan göra, deras deltagande bygger ju på frivillighet.
Så det låter som att det är dags att ta itu med det via advokat, som kanske är den enda som har möjlighet till tvångsmedel att korrigera pappan med när han beter sig så illa.
Och en advokat känner till vägar som kanske inte familjerätten har tillgång till.
Jag skulle ha börjat med ett gratis rådgivningssamtal, det finns många advokater som ställer upp på det.
Lycka till.

Jag är ju rädd för att inte vara honom till lags gällande barnet just för att han annars kanske ställer till det rejält. Fast jag vet ju att han inte skulle vilja ha barnet heltid egentligen. Det blir ju för jobbigt och då kan det ställas krav på en. Krav har han aldrig fixat utan att bli mer eller mindre skogstokig.

Jag gör nu allt för att slippa ha honom flåsandes i nacken. Har förklarat för både honom och barnet att jag är vuxen och har rätt att välja mina egna vänner. Man kan aldrig tvinga sig på någon.

Sa fam.rätten till dig rätt ut om det där med bråket?! Otroligt. Tycker de känns så väldigt "pappavänliga".

Jag har haft ett rent helvete med pappan då vi levde ihop. Han knäckte mig flera gånger och ju sämre jag mådde dessto bättre mådde han. Han har varit så rent överjävligt elak på det psykiska planet men ändå inte tillräckligt enligt familjerätten som höll i utredningen. De var inte riktigt neutrala i sin utredning och jag gissar att pappan lyckades manipulera dom.

Har påbörjat ett mail till en advokat (familjerättsjurist) som kostnadsfritt svarar på mail. Jag måste få lugn och ro någon gång.

hjälp tack!

INNEHÅLL