Är min man ovanligt lat?

För tänker självklart ska man dela på allt men om du bara hade sonen och inte flickorna som inte är dina skulle det säkert vara lättare då behöver du bara följa hans rytm och sova när han sover.

Jag skulle kräva att han tar hand om sina flickor själva i stort sett  och att det är du som hjälper till bara med dom.
Då kan du lägga fokus på sonen.
Skriv även upp en städlista för vem som ska göra vad.

Nej men sluta serva honom bara. Om ni har haft samma gräl i sex år så kommer han inte att ändra sig utan att du gör det först. Varför skulle han?

När han kommer hem från jobbet så ta en tur till gymmet eller gå på bio utan barn och låt honom ta hand om hemmafronten. Börja behandla honom som en kapabel, fullt fungerande vuxen och medförälder.

När saker behöver göras i hemmet så låt honom inte bara sitta passiv. Vill du dammsuga eller ta badrummen? Vill du laga mat eller ta bebisen? Har du allt du behöver till kvällsmaten för jag ska till affären och göra några ärenden och kan passa på att handla om det är något du behöver? 

Tjata inte utan vägra bara se det som naturligt att han inte tar sin del. Sin fulla del som pappa och partner. Klagar han så kan du ju alltid hålla med om att köksröjning och nattvak och biltvätt är rätt så tråkiga på en skala. Det kan vara svårt att sluta bara fixa och göra allt - det medför ju viss kontroll och du har ju nu vanan inne så att du vet hur man gör det snabbt och effektivt. Försök att inte låta det hålla dig tillbaka utan låt honom göra det på sitt sätt och i sin takt.  Rättvisa kan se ut på många sätt och vill han omförhandla så gör det för all del (avskyr man att ta ut sopor så kan det kanske bytas mot tvättjänst, vad vet jag? Eller om man har svårt för att hålla koll på räkningar och finanserna så kan det kanske kvittas mot något annat.) Man tar hand om varandra i en familj.

Städlista va bra förslag. Jag märkte självklart av lite brister, men han är en jätte fin kille förutom det här problemet som börjar spåra ut. Men sen vi fick vår son har det blivit så himla mycket värre. Han gör inte mycket hemma. Jag förstår vad du menar med att det blir mindre att stå i om flickorna skulle va här mer sällan men jag ställer gärna upp för dom och vill att dom ska få en bra kontakt med sitt lilla syskon. Men städschema ska jag prova med. Eller prova igen att sluta hålla i alla trådar när han kommer hem så han ser va mycket som behövs göras. Är så orolig över hur det ska gå när jag jobbar 06.00-16.00. Inte åker jag hem och lägger mig på soffan och kollar tv när min man flänger runt med tvätt hit och dit, lagar mat, diskar och byter blöjor och leker med barnen. Sen undra varför han gråter och ser ut som ett vrak

Om han inte verkar så kapabel till att ta hand om hem och barn kanske bättre att pojken börjar i förskola vid 1 och att pappan går ned i arbetstid till kanske 80 % och tar honom halvdagar?

Bra ord scanmina, det är svårt att släppa allt. Det kan man inte med barn. Jag ska göra så att jag hittar på mer saker utanför hemmet med sonen. Och tar familjesysslorna när han kommer hem. Jag har känt mig så bunden hemma med att styra upp och hinna med alla sysslor.

Fast är det inte det som är kruxet just med 3 barn att det blir mycket att göra?

Jag har en vän som är helt ensamstående med ett barn på 8 månader hon är jätte lugn och har massor med fri tid. Hon går på stan, fikar, hälsar på folk, babyrytmik. Hon kanske städar lagar mat 1-2 timmar per dag.

Sover gör hon när sitt barn gör.

Menar inte att ni inte ska ha flickorna men han borde i alla fall ta största ansvaret över dom.

Hur gamla är flickorna?

Bra förslag emmya, tankarna snurrar. Jag hoppas han tar ansvar. Han är noga och har koll på vissa saker. Jag tyckte han va en bättre pappa innan vi fick våran gemensamma. Jag är orolig att han ska va egoistisk under pappaledigheten. Att sonen inte får det han behöver. Uppsikt, käk regelbundet och umgås med varandra.