För tidigt född vecka 23+3

Jag har fött båda mina pojkar för tidigt. 1:a i v.26+4, han är snart 10 år. 2:a i v.36+6 han är snart 7 år. Är nu gravid i v 16 nånting med 3:e

Hej. Finner inte riktigt ord för hur ja kände nu när ja såg detta inlägget.. när du skrev detta inlägget 17/12-13 kl. 18.52, satt jag och min sambo i ultraljudsrummet på bb, strax efter 17.15 den dagen fick vi det värsta besked man som gravid kan få, vår lilla tjej i magen hadeblivit en ängel ocj jag var i vecka 23+3 den dagen.. morgonen efter sattes förlossnigen igång och tidigt på kvällen kom vår åilla ängel till världen. På onsdag väntar vårt återbesökt på sjukhuset..är fullkomligt livrädd för det! Ska få provsvaren från moderkakan å så då och kansle få besked om vad som gått fel och det slrämmer mig nått fruktansvärt.. Precis som för dig snurrar tankarna redan om ett nytt barn men är det för tidigt? Hur ska jag orka en ny graviditet med denna händelsen i bagaget? Kommer nästa graviditet gå bra lr kommer vi råka ut för samma sak igen? Yusen frågor som ingen kan ge svar på.. Nu har jag en redan en frisk liten tjej här hemma på 19 månader så jag vet ju att det gått bra en gång innan men alla graviditeter är ju olika, och med det vill jag nog egentligen få sagt till dig att nästa graviditet är just en ny graviditet med nya f rutsättningar..vet inte hur ja ska förklara men jag hoppas d förstår vad ja försöker få fram. Men vi kommer ju aldrig lomma ifrån våra sorger och rädslan om att det ska hända på nytt. Ja har fått många råd från bekanta som vart med om samma sak lr har barn som vart med om detta att gå till kurator under kommande graviditet.

Tack för era svar :)

Hoppas att det har gått bra för dig med graviditeten Inger :)

Det var länge sen jag inte har loggat in här.

Så tråkigt att du också förlorade ditt barn (2barns mamma 13) :( jag beklagar verkligen! Sånt kan man aldrig glömma! men jag tror att det inte kommer o göra lika ont som tidigare när man ha fått barn. Hoppas verkligen att det ska gå bra för dig med nästa graviditeten :)

Är gravid igen i vecka 20 (19+2) och är glad för det men samtidigt så orolig och har så hemska tankar.. Kan inte verkligen njuta av graviditeten.. Har haft sammandragningar redan i vecka 17 men dock utan smärta.

I vecka 12 var jag på VUL och UL, de kollade längden på livmoderhalsen och den va bra.

Var också på kontroll i vecka 17 o de gjorde VUL och UL. Bebisen såg bra ut men livmoderhalsen har förkortat sig o va 3,2cm.

Läkaren sa att jag kommer o få medicin om två veckor om livmoderhalsen går under 3cm. Blev så hemskt ledsen och tappade hoppet helt... Tänkte att jag aldrig kommer att få barn..

Jag vilade mig mycket under de där två veckorna och hoppades att det skulle hjälpa. Fastän jag inte fick detta råd av läkaren men jag ville på vilket sätt o vis behålla mitt barn i magen..

I vecka 19 var jag där o kollade livmoderhalsen. Va jätte orolig o ville få svaret så fort som möjligt.. Tiden gick jätte långsamt...

Då sa läkaren att det ser jättebra ut:)) livmoderhalsen har blivit längre och är nu 4,2cm. Oj va glad jag blev :D tårarna bara rinner.. Mn denna gång pga glädje förstås :)

Fick en annan tid om en månad, alltså när jag är i vecka 23+5. De kommer att kontrollera livmoderhalsen igen, då läkaren sa att längden kanske förändras. Man vet aldrig.

Jag vilar mig nu så mycket som jag kan för jag tycker att det hjälper, fastän läkaren inte sagt att jag behöver göra det.

Tack o lov man har en sån vård i Sverige :) man känner sig trygg :)

Beräknad födelsen är i julafton :) hoppas att jag kan behålla min lill* tills dess :)

Håller tummarna att det går bra för dig den här den här gången .

I skrivandes stund sitter jag här med sparkande bebis i magen i v23+6. Har sedan v17 varit sjukskriven för att jag har Graves sjukdom/hypertyreos, mina sköldkörtelvärden var kassa när jag fick veta att jag hade fått det igen. Jag har ökad risk för missfall eller prematur födsel iom det. Varje dag som går är ett steg i rätt riktning.

Om allt går som det ska föds mitt tredje barn runt 6/12, i annat fall så blev det sista chansen för mig att få ett tredje barn.

Tack Mona :)

Hoppas det ska gå bra för dig också. Varje dag som går är ju jätte viktigt för barnet och den får större chans att överleva :)

Försök o tänka positiv som jag försöker göra ;) även om det är svårt ibland.

Känner också bebisens rörelse och det gör mig så lycklig :)

Tänk positiv, NJUT av graviditeten och vila dig när kroppen säger stopp :) (jag försöker jobba med de där) :)

Det pendlar oftast lite från dag till dag, vissa dagar så finns ingen tvekan att jag kommer föda i december och andra dagar finns tvivel och man vågar inte riktigt tro att det går vägen. Dels för att mina graviditeter verkar bara få värre komplikationer för varje gång jag är gravid. 

Min första eller ja andra blir det ju eftersom första slutade i ma v 12, flöt på utan problem alls, min andra fick jag gbs, hade blödningar hit och dit lågt sittande moderkaka och säte i v 36 allt på en gång kändes det då. 
Var så skönt den här graviditeten, jag slapp illamående och spy. Mådde liksom bättre än någonsin var en läkare som talade om för mig att jag var sjuk, själv hade jag aldrig anat det om jag hade lämnat sköldkörtelprover i samband med dom prover man lämnar vid inskrivningen.
Så bestämde tidigt att hur det än går, om det blir ett sent missfall, så blir det ingen trea här. Jag och min gubbe får aldrig nått gemensamt barn i så fall, det här barnet var inte planerat alls. Hade p-piller när det blev till. Det beslutet har jag tagit med tanke på att jag inte verkar kunna ha graviditet utan sjukdomar längre. 
Sjukdomar som kan påverka barnet negativt i slutändan. 
Medicinen jag äter för min sköldkörtel som ska ge barnet bäst chans att överleva står i bipacksedeln att barnet kan bli påverkat av :/. 

På rul såg iaf allt bra ut. 

Men för varje dag som jag känner sparkar så känner jag mig lugn iaf. 

Så tråkigt att du ha vart med om allt det här jobbiga! Håller tummarna att det ska gå bra för dig denna gång.. Hoppas verkligen att du kommer att hålla ditt friska barn i din famn.

Usch vad hemskt att förlora sitt barn! :( var obehagligt o sorligt att läsa då jag också är gravid dock i v 32. Jag hoppas att ni alla får behålla dessa underverken! Kram på er! :)

Tack(banan123) hoppas att det går bra för dig också. Inte så mycket kvar för dig o träffa din lill* :) graviditeten är ju en fantastisk tid, men ibland så känns det som att dagarna går så långsamt.. Det är ju så när man väntar o längtar... Man får hoppas att allt går som det ska :) ha det så skönt du :)

TS, får du progesteron? Det hjälper att hålla tappen lång och kan förhindra att du föder för tidigt igen.

Hej Kittykat

Nej, jag fick inte det för de tycker att den ser bra ut nu, men fick veta av läkaren att om den går under 3cm så kommer jag o få medicin.

Fick urinvägsinfektion för en vecka sen och är orolig för det :/ kommer den att påverka bebben?