sesanka skrev 2014-01-30 16:25:29 följande:
Vi har fyra tre dagars i frysen. Hur gör man om ägglossningen alltid krockar med helgen...då kan man ju inte göra FET :/ Vi träffade Lana på vårt första ultraljud 2/1. Då var jag 7+2. Hon hittade inget hjärta och embryot var bara 3mm. Hon sa grattis ni är gravida och det är ett embryo men det är för tidigt att se något, sen bokade hon en ny tid. Vi såg henne igen den 21/1 och då var jag 10+ och då sa hon bara att tyvärr, embryot har inte klarat sig, den dog någon gång i samband med första ultraljudet, antingen innan eller efter. Hon rekommenderade skrapning eftersom den inte skulle komma ut på egen hand och sen skickade hon hem oss. Nästa dag var jag till gynmottagningen och det var först den läkaren som berättade att enligt remissen från akademiska hade de sett rött flagg redan vid första ultraljudet och att Lana misstänker mola/druvbörd, dvs det fanns aldrig något foster. Hon skrev dessutom att jag var 8+. Enligt remissen har Lana informerat oss och visat oss molan på ultraljudet. Helvete heller! Hon pekade ut fostret som var 4mm stort, den misstänkte molan var tio ggr större. Hade hon sagt något så hade vi ju frågat vad det är och bett om att få information. Vi har mola? Ok hej då. Morr. Så nu räknar jag ängsligt veckorna tills vi får provsvar från patologen. I bästa fall var det ett vanligt missfall och då är det bara att vänta på att ägglossningarna kommer igång. Är det mola ska jag genomgå tester för att se om det gett mig cancer. Mola utan cancer, då får vi inte bli gravida på 6-12 månader. Mola med cancer. Då är det cellgifter som gäller och vi vet inte hur lång tid vi måste vänta med att bli gravida. Jag fyller 34 så vi har inte all tid i världen :( Bristen på information har vänt upp och ner på min värld, jag hade velat veta att allt inte är okej. Inte nog med missfall men gud vet när/om vi ens får göra ett nytt ivf. Precis när vi mottagit ett dåligt besked ena dagen, får vi ett ännu värre nästa dag. Säger bara tack och lov att ivf'en är bekostad sv landstinget. Hade varit hemskt att veta att man kastat bort en förmögenhet på ett ställe med dåligt bemötande. Jag håller både tummar och tår och ber till undre och övre makter att när mardrömmen är över har vi vårt lilla mirakel i famnen och då är det värt varenda tår som man fällt under resans gång.
Usch vad jobbigt för er! Jag håller tummarna och hoppas på det bästa! Det är verkligen en tuff resa det här och jag hoppas eran inte blir lika lång som våran hittills blivit.
Jag har blivit väldigt irriterad många gånger på att läkarna inte verkar speciellt samspelta med varandra.
Har under min tid träffat alla deras läkare och de tycker alla olika om återföringar, medicineringar osv.
JÄTTEIRRITERANDE!
Och nu är jag rädd för att jag kommer få strida ordentligt för att få genomföra en hysteroskopi om det återigen inte vill sig. Har märkt att det verkligen gäller att stå på sig!!!
Problemet för mig har dessutom varit att jag är "utomläns" patient. (Bor i Stockholms län) så när det blivit dags för att uppdatera vissa blodprover så har jag inte fått göra det på akademiska utan blivit tvungen att tjata mig till det på min egen vårdcentral och dom i sin tur har inte velat skicka provsvaren tillbaka till Akademiska osv... suck!
Jag vet vad du menar när du pratar om åldern, blev själv 34 i november och stressen smyger sig på även om läkarna säger att det finns gott om ägg och chanserna är stora.
Var 29 när vi väl började planera familj på egen hand.... så klockan har tyvärr tickat på rätt bra sen dess