IVF januari 2014 - vi som kämpar vidare

Hej alla!

Jag hoppar in här i en långt gånen tråd, men jag känner igen mig i vad ni alla skriver.
Jag och min man har varit oförklarigt barnlös nu i 5 år med 1 ms och sedan 4 ivf försök bakom oss.

Hoppet finns ju alltid där att man en dag ska lyckas, men det är att våga hoppas som känns jobbigt.
Vi har aldrig fått några frysta och det är 2 gången av 4 som vi har fått sätta in ett ägg över huvud taget. Behandlingarna har aldrig varit smärtfri för mig så för att gnälla så har varje behandling varit ett helvete.

I Januari fick vi komma på vårt 4:e ivf försök och denna gång fick vi faktiskt sätta in ett ägg.. Vi fick  28 mogna ägg så jag hade svullnat om magen som om ja redan var i 4e månaden, så det spände och gjorde jätte ont. Fick ju naturligtvis också överstimulering så jag fick jätte ont. De hörde av sig till oss och sa att inga ägg hade överleft för frysning men ett fick vi ju sätta in och man behöver ju bara ett ägg som fungerar. Men hoppet dog ju istortsätt när man fick de svaret.

Men vid testdag 6 februari visade vi faktiskt på all förmodan .
Och jag kan säga att vi köpte 3 st clear blue stickor till för att vara EXTRA säker på att vi inte sett fel.
Men nu om allt går bra så hoppas vi på att den här gången ska vara vår gång, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer lyckas för er också.

Vi har inte vågat tro fullt ut att vi har lyckats eftersom vi tidigare fått ett ms.
Och ingen vi känner vet om det eftersom vi förra gången var generös med att berätta för alla vi kände.

Lycka till alla.

Tusen tack lillatrollet85 och PlinaB77 för era lyckoönsnkingar.

Vi hoppas också på att det ska gå vägen den här gången, nu ska jag precis iväg på ett ul igen så får vi se om lillhjärtat fortfarande slår.  Håller tummarna

Jag har själv följt trådar där det oftast bara varit tråkiga och sorgliga sker som skrivits och jag känner själv att det kan vara jobbigt att höra positiva saker när man själv mår dåligt men jag kan också av erfarenhet tala om att utan något positivt tänkande eller att höra på något positivt från andra så slutar man tro att det existerar.
Gick ner i en deprision när min bästa vän fick sitt 3:e barn under samma tid som vi försökte få vårt första. Hennes första barn skulle ha varit någon månad äldre än det vi bar på så det är alltid en tung tid när vi träffar hennes barn. Men man måste ju vara lycklig för deras skulle också även om det suger.

Mina kusiners barn skulle också ha varit i samma ålder så nästan alla vi känner har ett barn i den årskullen som vi förlorade vårat i. Tunga tider.

Så som sagt jag håller tummarna för att ni alla ska lyckas. Oavsett vad som händer runt om er fokusera endast på ER och må bra!
Och vad ni än gör SLUTA ALDRIG att hoppas även när det känns som att allt går emot er.

Massor av lyckoönskningar och varma kramar från en som känner igen sig.

Jag har aväntd båda den här gången, (4:e försöket) och vi blev gravid.

Vår läkare hade läst amerikanska studier att man lättare kunde bli gravid med progesteron så vi körde på med det 3 månader innan och så under behandlingen tills dagen vi plussade. Vet inte om det har just med det att göra men ändå.

Lutinus höll vi på med enda tills v.10 bara för att vara på den säkrare sidan sa han. För att minimera riskerna att sluta förtidigt eftersom det stärker slämhinnan eller nått.