IVF januari 2014 - vi som kämpar vidare

Jag ska tydligen börja med nässprayen (Synarela) på mensdag 1 vid nästa ivf. Började på dag 21 i cykeln förra gången. Någon som gjort på båda sätten och märkt skillnad på t ex äggantal? Jag fick bara ut 3 ägg sist. Ska maxa menopuren nu också och köra 450 på en gång.

Idag fick en jobbarkompis sitt första barn... även om man vetat om det länge så är känslan så oerhört jobbig. Bilder på facebook mm.. Ja ja är väl som vanligt bara att bita ihop ---

Hej alla!

Jag hoppar in här i en långt gånen tråd, men jag känner igen mig i vad ni alla skriver.
Jag och min man har varit oförklarigt barnlös nu i 5 år med 1 ms och sedan 4 ivf försök bakom oss.

Hoppet finns ju alltid där att man en dag ska lyckas, men det är att våga hoppas som känns jobbigt.
Vi har aldrig fått några frysta och det är 2 gången av 4 som vi har fått sätta in ett ägg över huvud taget. Behandlingarna har aldrig varit smärtfri för mig så för att gnälla så har varje behandling varit ett helvete.

I Januari fick vi komma på vårt 4:e ivf försök och denna gång fick vi faktiskt sätta in ett ägg.. Vi fick  28 mogna ägg så jag hade svullnat om magen som om ja redan var i 4e månaden, så det spände och gjorde jätte ont. Fick ju naturligtvis också överstimulering så jag fick jätte ont. De hörde av sig till oss och sa att inga ägg hade överleft för frysning men ett fick vi ju sätta in och man behöver ju bara ett ägg som fungerar. Men hoppet dog ju istortsätt när man fick de svaret.

Men vid testdag 6 februari visade vi faktiskt på all förmodan .
Och jag kan säga att vi köpte 3 st clear blue stickor till för att vara EXTRA säker på att vi inte sett fel.
Men nu om allt går bra så hoppas vi på att den här gången ska vara vår gång, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer lyckas för er också.

Vi har inte vågat tro fullt ut att vi har lyckats eftersom vi tidigare fått ett ms.
Och ingen vi känner vet om det eftersom vi förra gången var generös med att berätta för alla vi kände.

Lycka till alla.

Här är det kört! 

Igår eftermiddag kom tant röd och det med besked, rd8. 

Kände mig såååå positiv inför denna gången (6:e försöket) trodde verkligen det skulle ta sig. Riktigt riktigt jobbigt! 

Så otroligt besviken! 

Det är nog detta som är det jobbigaste med IVF för mig, den känslomässiga biten, hoppet man får varje gång man får tillbaka en liten och besvikelsen vi får ta varje gång när det inte vill ta sig. Har inga problem med VUL, läkarbesök, sprutor och progesteronet mm.

Nu har vi en liten eskimo till i frysen och därefter så har vi ett sista landstingsbetaltförsök att göra. 

Dessutom börjar jag bli lite åldersnojig, fyller 37 i april! Tiden bara går och går! 

Jag kommer från vul nu allt såg perfekt ut. Han sa att nu ska ni koppla av så mycket det går och njuta av graviditeten. Det kommer gå bra för er på måndag, det håller jag tummarna för

En annorlunda fråga.. Hur mår era män när ni genomgår Detta? Min man mår så dåligt. Det beror ju på hans spermiekvalitet. Jag känner att jag inte kan må dåligt då jag måste "trösta" honom då han är den svaga och jag den starka. Just nu är han en riktig "PMS- gubbe". Är så trött på hans grinighet..

Mitt första plus kom idag efter vårt första FET med 5 dagars blastocyst i ostimulerad cykel. IVF är nog den jobbigaste resa jag någonsin gjort, man slits ständigt mellan hopp och förtvivlan och känslan av att misslyckas går inte att beskriva. Samtidigt ska man försöka hålla god min bland familj, vänner och kollegor vilket inte alltid är det enklaste. Önskar er alla lycka till och att ert efterlängtade plus kommer snart.