Hur är era femåringar?

Min är likadan Enormt rädd att göra fel, måste veta exakt hur han ska göra och vill gärna dirigera kompisarna och bryter ihop om det blir fel. Jag hoppas att han växer ur det snart...

Skönt att höra att man inte är ensam...

RöttärSött; man får verkligen hoppas att det vänder såsmåningom. Ingen annan som känner igen sig?

Puffar tråden!

Känner inte alls igen det.. vår 5,5 åring är ödmjuk rättvis glad precis heeela tiden. Aldrig långsur osv... Väldigt jämn mjuk i humöret.

Det låter härligt!

Alla får väl sina krämpor antar jag. Me nhar inte era barn svårt att få vänner om de är så pass dominanta? Det fanns några såna i klassen då man var liten o de ville ju ingen vara med??

Nej- han har inga problem att få kompisar. Han är en go kille som är påhittig och energisk. Problemet är när han har kompisar här hemma- det är då han vill bestämma det mesta. Det är något slags kontrollbehov när andra leker med hans saker. Det är inte så att kompisar inte får låna hans saker utan mer att han bestämmer vad de skall leka och hur. Men mest är det hans temperament och gnäll här hemma jag tycker blir övermäktigt emellanåt...Och hans behov av inre kontroll när han ställs inför nya situationer. Att han måste veta exakta förutsättningar för att inte bli jätteosäker.

Ok jag förstår. Vad jobbigt.

Någon som har haft barn med liknande tendenser och där det växt bort med tiden?

Min son har inte heller några större problem med att få kompisar, på neutral mark såsom kyrkis är han betydligt mer ödmjuk mot de han träffar.

Jag jobbar som förskollärare och vissa barn känner man direkt att det är något knepigt med, andra har bara ovanor som växer bort. Varken jag eller min sons pedagoger anser att det är något som ligger bakom, så jag tror säkert att det växer bort även om det är irriterande nu.

När man möter många barn märker man att det är få som är "normala" enligt mallen, många har olika egenheter, styrkor och svagheter. Det är ju inget konstigt.

Klokt sagt. Min sons pedagoger tycker inte det är något anmärkningsvärt med honom alls. De säger precis som du att de märker när det går utanför det vanliga.

Även min femåring är likadan. Pigg o glad, med ett explosivt humör om nåt går henne emot. Känslig och försiktig i kontakt med nya barn, men tvekar inte om att ge tomten en kram. Kan bli rädd för de mest enkla saker, senast idag var Askungen lite otäck Men är inte rädd för att ta ficklampan o gå ut till stallet på kvällen.

Har en enorm kunskapstörst, men inte så långt tålamod. Kan dock sitta väldigt länge o pilla med det som intresserar henne. Dålig på att lyssna om det gäller förmaningar, men hör roliga saker perfekt.

Enerverande - javisst, men en fantastiskt rolig unge! Min mamma flinar o säger att det växer bort ( jag var likadan i den åldern)

Tack för att du delar med dig!

Låter som du beskriver min son på alla punkter, bara att vi har problem med hans finmotorik med. Vi har valt att kontakta BVC och deras psykolog för att få lite stöttning, vi känner väl att vi inte kommer ur detta och tar hellre det säkra före det osäkra och ber om hjälp.

Vi har också en femårig son. Han är väldigt skötsam, på gränsen till plikttrogen. Vill absolut inte göra fel när det gäller något, och blir väldigt ledsen när det blir så ändå. Väntar i det längsta med att prova på att göra saker som han skulle kunna misslyckas med som att skriva sitt namn och cykla. Man kan lite på honom till 100% om vi sagt att han ska bete sig på ett visst sätt. Tyvärr sätter han sig gärna över sina vänner och skäller på dem när de inte sköter sig, vilket inte uppskattas av vännerna. Är väldigt egen när det gäller val - bryr sig inte alls om vad någon annan tycker utan tar det han vill. Blir lätt uppspelt och speedad, men otroligt sällan arg. Hemkär - skulle helst sitta i soffan med pyjamas dygnet runt alla dagar om han fick välja.

Han börjar närma sig sexårsåldern nu och vi börjar märka av det som kallas "lilla tonåren". Han kan vara på dåligt humör, speciellt på morgonen, och då är han väldigt otrevlig och sur.

Det är säkert helt normalt och en fas han går igenom. Jag vill bara införa möjligheten att om flera av dessa egenheter finns kvar över tid skulle det eventuellt kunna tyda på autismspektrumproblematik. Jag menar bara att man kan ha det i bakhuvudet om det skulle bli lite mer problematiskt i framtiden och vill inte alls påstå att det skulle handla om det idag!