Pappa umgänge

Din dotter är ett litet barn som främst behöver trygghet. När de är så små kan de inte skapa en trygg relation med någon som de träffar en gång i månaden. Ni måste träffas oftare. Till och med varannan vecka är tveksamt. Att ta barnet med på semester i flera veckor är uteslutet av samma skäl. Din dotter har sin huvudsakliga trygghet med mamman och att då vara ifrån mamman så länge kan vara en hemsk upplevelse för ett litet barn. Det handlar _inte_ om att det är något fel på dig, utan bara om grundläggande behov hos små barn.

Trettio mil enkel resa ställer till det och jag antar att det är svårt att göra något åt. Det är bedrövligt när mammor gör så mot sina barn, för det är ju barnet hon försvårat för att ha sitt rättmätiga umgänge med sin pappa.

Resorna ska ni dela på. Om du kör så får hon betala hälften, alternativt hälften av biljettkostnader på buss eller tåg. Ni kan också enas om att köra varannan gång, vilket väl inte vore helt orimligt. Om du står för alla resor och kostnader så innebär det i praktiken att underhållet äts upp av det. Du ska alltså inte både betala underhåll och stå för reskostnaderna, för umgängesresor är en del av barnets grundläggande försörjning.

Du behöver heller inte ställa upp som barnvakt och har hon skapat trettio mils avstånd borde hon dels förstå det och dels inse att hon själv skapat det problemet om det är ett problem.

Nu läste du kanske inte riktigt ordentligt, för jag skrev inte att barn "uteslutande behöver sin mamma". Verkligen inte. Däremot måste ett barn ha trygghet. Att träffa sin pappa i bästa fall en gång i månaden när man är tre år och sedan helt plötsligt 2-3 veckor på raken på sommaren är inte en trygg situation för ett barn.

Det du tar upp med pappor som fått boendet handlar inte om sådana situationer utan om lägen där barnet redan har en trygg relation med pappan (båda föräldrarna).

Alltså, det handlar om barnets bästa. Att pappan skulle få boendet i det här läget, efter 2,5 år med torftigt umgänge, är helt osannlikt.

Man kan komma överens om resorna som man vill förstås, men praxis är att umgängesföräldern är ansvarig rent praktiskt men att båda försörjarna ska betala.

Jag tycker att du ska prata med någon barnsakkunnig om detta, alternativt en jurist som är kunnig inom området, innan du ställer de kraven. Tre veckor på sommaren kan vara en lång tid ifrån en förälder även för äldre barn som till och med är vana att bo varannan vecka och har en utmärkt relation till båda sina föräldrar. Det handlar ju inte om dig, utan om barnet och vad som är bra för det, tycker du inte?

Det är skillnad på när mamman flyttade för flera år sedan och etablerade barnet någon annanstans och när mamman gör det nu.

Barnets bästa ska vara det som styr, inte någon förälders önskemål om något. Sedan finns det allt från socialsekreterare till domare som inte fattar vad det är, men det är något annat...

Praxis är inte alls att den som flyttat får ta hela ansvaret för resorna. Det händer förstås att man driver igenom sådant, men vanligtvis är det så att man delar på det som överstiger tio mil enkel resa, som en del av den grundläggande försörjningen, när parterna inte kan enas om något annat. Praxis är också att boföräldern kan välja om denne vill köra eller betala.

Du måste hålla isär saker. Ja, ett barns rätt till en nära och god relation till båda sina föräldrar är prioriterad. Men för att en domstol skulle ändra boendet för en treåring som träffat sin pappa en gång i månaden lite drygt sedan barnet var sex månader för att mamman flyttade därifrån en gång i tiden kräver i princip att mamman inte fungerar som förälder. För barnets bästa ska alltid gå först och trygghet är en extremt viktig faktor. Har du inga egna barn så att du vet det?

Omfattande umgänge är bra, men inte hur som helst. Tre veckor i sträck är en mycket lång tid för en treåring. Och även om en domstol skulle drista sig till att besluta om det, vilket ju beror på vad parterna har yrkat, är det ren dårskap av föräldrar att utsätta sina barn för det. Man bygger inte en nära  och god relation ur otrygghet! Han kan få 2 + 2 veckor i stället, vilket är mer totalt sett. Eller något annat som ändå blir ett omfattande umgänge.

I den här tråden handlade det också om att mamman vill att barnet ska vara hos pappan varannan helg, inte en gång i månaden. Det är pappan som vill ha en gång i månaden och några av oss har invänt mot det och sagt att det är för sällan.

Man kan följa lagen utan att fråga en domstol vad gäller barnets försörjning, vilket som sagt umgängesresor är en del av. För att vara tydlig då: Det är när umgängesresorna överstiger tio mil enkel resa som dessa anses vara en del av barnets försörjning och man då ska dela på hela kostnaden, som vanligt enligt vad lagen säger om den ömsesidiga försörjningsskyldigheten.