Min man vill inte att barnen besöker mormor

Jag och min man har oftast en bra relation. Vi har varit ett par i 12 år, har två gemensamma barn 6 och 11 år gamla.

Min man och jag kommer från väldigt olika bakgrunder.

Vi har just nu en mycket infekterad konflikt om huruvida barnen ska få besöka mina föräldrar och syskon som bor ca 50 mil ifrån oss. Vi har alltså ingen vardagsrelation.

Bakgrund: Min mamma och syskon har alltid haft svårt att hantera alkohol. När vi gifte oss, blev det ett riktigt uppträde där min mamma och syskon spårade ur helt. Inga barn var närvarande vid det tillfället. För drygt ett år sedan dog min lillasyster mycket oväntat. Det har varit oerhört jobbigt att hantera ffa för min mamma och lillebror. Min lillebror har alltid haft ett svagt psyke han har sedan vår syster dog mått oerhört dåligt psykiskt, slagit sönder saker, försökt slå mig i ansiktet, uppträtt hotfullt på stan, varit drabbad av psykos. Han går i behandling hos psykiatiker och äter läkemedel.

Jag har alltid varit mån om att se till att mina barn regelbundet har fått träffa mormor och morfar, men efter det att min yngsta bror försökte slå mig, ringde min man till min pappa och berättade att barnen inte kommer att få åka och besöka dem igen. Detta sitter som en stor tagg i mitt hjärta. Våra barn har alltid tyckt om att resa till mormor och morfar. Mormor och morfar är dessutom de enda som kan avlasta oss vid behov med att passa barnen.

Igårkväll försökte jag diskutera detta med min man., efter att i flera veckor haft en monlog gående i huvudet. Jag förklarade hur jobbigt det känns för mig att inte få ta med mig barnen till mina föräldrar och att jag inte vet vad jag ska säga när barnen frågar. Det blev en mycket hätsk diskussion där kontentan av det min man säger är att mina föräldrar och syskon skulle behöva gå i terapi, att han vill ringa till min mamma och tala om för henne hur illa hon beter sig, att någon av dem borde ha ringt och bett om ursäkt efter vårt bröllop, att han hatar min yngsta bror. Att jag väljer mina föräldrar och syskon före min man och mina barn. Slutorden var: Ta med dig barnen dit då, men om något händer dem har du och jag inget mer att säga varandra.

Jag tycker ldrig att jag har prioriterat mina föräldrar framför min man och mina barn, kärleken räcker till alla - även om min familj här och nu så klart är de viktigaste. Jag skulle aldrig utsätta mina barn för en medveten risk. Jag vill att mina barn ska kunna fortsätta ha en relation till mina föräldrar.

Vad ska jag göra? Mår så otroligt dåligt av denna konflikt!