vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan

Jag har läst på ordentligt och såhär tänker jag. Det bästa för mamman och barnet är en komplikationsfri vaginal förlossning. Det näst bästa är ett komplikationsftitt snitt. Komplikationsfri förlossning är för mig att ingen får bestående men

Kruxet är det är mycket högre risk för komplikationer vid vaginal förlossning. Syrebrist och cp-skador hos barnet, svåra rupturer, inkontinens och framfall hos mamman. En stor andel mammor spricker, en femtedel måste genomgå akut kejsarsnitt.

Planerat snitt har sina risker och mamman riskerar mer än barnet, hon kan ex. förlora mycket blod eller förlora livmodern. Det är dock oerhört ovanligt.

Jag har valt snitt eftersom jag bedömer att risken för bestående problem är större vid vf än vid snitt.

Kolla i andra trådar, finns länkar till forskningsrapporter och statistik.

Inga rapporter kommer att säga hur det kommer att gå för just dig, du måste därför gå på vad som känns rätt för dig. Man kan ha en förlossningsplan även för vf för att göra situationen mer kontrollerbar, om du bestämmer dig för att föda vaginalt.

Familjeliv kryllar av skräckhistorier om allt, lyssna till dig själv och sök fakta!

Jag har provat båda. Födda vaginalt 07 och gjorde planerat snitt för 6 veckor sedan.

Fördelar vs nackdelar med vaginal förlossning: efter förlossningen kände jag mig hysat som vanligt. Kunde gå upp direkt, gå på toa och duscha. Kroppen återhämtade sig snabbare, efter bara 2 månader hade jag förlorat mina 20 gravidkilon. Efter bara några dagar kunde jag gå promenader utan problem. Men det är otäckt att gå på toa efteråt (att göra nr 2). Det gör ont att föda barn men smärtan är ute samma stund som bebisen är ute. Jag födde utan smärtlindring.

Fördelar och nackdelar med snitt:

Det är smidigt i kalendern, som att hämta ett paket på posten. Men rygfbedövningen är otäck, gör ont och svider. Och om du tror att en vaginal förlossning gör dig utelämnad - prova att få ryggbedövning och vara förlamad i nästan en hel dag.

Det tog över ett dygn innan jag kunde ta mig ur sängen, och då med två sköterskor till hjälp. Höll på att svimma av smärta. Man har genomgått en stor bukoperation.

För att inte tala om eftervärkarna... Jag skrek och grät men fick tack och lov morfinsprutor. Just ja, man mår vansinnigt illa av ryggbedövningen och kan kräkas.

Det har gått 6 veckor och magen är för evigt förstörd av mitt ärr. Jag kan inte gå några längre sträckor eller lyfta tyngre saker. Sjukt frustrerande. Kan inte ha mina vanliga byxor eftersom de trycker på ärret. Och eftersom jag inte kan röra på mig så ligger jag fortfarande på +10kg trots helamning.

Jag rekommenderar att föda vaginalt, alla gånger.