vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan
Hej
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, alla tankar känns som en enda stor gröt,men jag är så kluven ang förlossningen.
Har läst både för/nackdelar med vaginal förlossning samt kejsarsnitt. Sen har man både läst och hört om folks förlossningar, en del har haft en fantastisk och enkel förlossning medans andra har haft riktiga jobbiga.Svårt och veta nu hur ens egen blir. Det jag är rädd för med en vaginal förlossning är att man inte har den där kontrollen och att man känner sig så utlämnad på något vis. Har aldrig tyckt om sjukhus och har många ggr känt att dom aldrig tar en på allvar. Samt en kompis bekant dotter dog under själva värkarbetet , visst det kanske inte sker speciellt ofta men det är något som skrämmer mig att det ev uppstår komplikationer under värkarbetet/förlossningen och att sjukpersonalen är sega till och dra någon åtgärd åt det hela, utan bara avvaktar. Om nu en sådan situation skulle uppstå så skulle jag aldrig förlåta mig själv då jag kunde ha tagit ett snitt istället.
Sen fick jag även ett sent missfall när jag var i Thailand och värkarna var så otroligt smärtsamma och dom kom oftare och blev intensivare så jag antar att det känns typ så att föda barn eller iaf värkarbetet.. värkarna kom ca 13 på em och jag fick vård 23.30. En 4hs bilresa från en ö till phuket. Jättebra vård förövrigt men ett scenario som jag aldrig kommer glömma då jag aldrig i hela mitt liv har känt en sådan fysisk smärta.
Skulle vilja testa föda vaginalt men det är just det där som man nu INTE vet , vilka barnmorskor får man och kommer dom lyssna på en? Får man sin "önskelista" avbockad eller struntar dom i den helt och hållet.
Har varit på specialistmödravården just för förlossningsrädda och samtalet med den barnmorskan kändes lite som ett moment 22 . Kändes inte riktigt som att hon förstod min rädsla men hon bokade dock in mig för ett besök hos en läkare i mitten av december. Jag berättade i stort sett alla mina rädslor och hon gjorde mig inte direkt lugnare snarare tvärtom. Att önskelistan får nästan ingen uppfylld var bla ett av dom. Jaha, varför ska man då fylla i en för om sina önskemål ang om sin förlossning om folk skiter i den för? Jag vill prova en vanlig men är situationen ohanterlig så vill jag gärna ha ett snitt och det är det jag ska prata med läkaren om.
Alla säger att det bästa är att föda vaginalt, för det är bäst för mamma/bebis och är oftast mindre komplikationer, men det finns väl inga garantier för det eller? Skulle ni kunna ge mig "fakta" på vilka risker det finns med vaginal förlossning vs kejsarsnitt. Vad är bäst för bebis egentligen? Nu vill jag som sagt testa vaginalt först men vill gärna ha ett snittkontrakt eller vad det nu kallas. Är det komplikationer på sånt dvs är det som ett akut kejsarsnitt???Dom säger ju att planerat snitt är bättre än ett akutsnitt men hur är då ett snittkontrakt?
Min sambo verkar hur lugn som helst nästan lite för lugn, iofs det är ju bra men vet inte riktigt om han förstår min rädsla kring förlossningen. Jag vet att han kommer stötta mig vad jag nu än tar för beslut men han kan dock bara vara hemma dom 2 första veckorna när bebisen har kommit. Vet inte hur återhämtningsfasen är när man har blivit snittad , då det verkar så inviduellt.
Utifrån det jag har skrivit vad skulle ni rekommendera mig då jag är så kluven? Jag vet att jag ändå måste ta det beslutet själv men ville ändå höra andras åsikter.
Ni får gärna berätta era erfarenheter om ni har gjort både och , och vad ni tyckte var bäst. Hur blev ni bemötta när ni skulle föda/snittas?
Sorry om allt blev väldigt rörigt med mycket frågor, jätte tacksam för svar. :)
jo den känslan kommer man nog sakna om man gör ett k:S. Får prata med min bm och läkare i veckan. :)