Dödfödd v.22+6

Det började med en blödning i v.8, då visade de på Ul att det var ett foster och en tom hinnsäck. Hade varit två från början. Blödde till v.14. Sedan lättnadens suck, men bara i tre veckor fick jag vara blödningsfri.

På natten till en måndag vaknade jag och kände det var blött mellan benen, tänkte när jag gick upp att jag måste kissat på mig i sömnen, men det var rent blod. På måndagen skulle vi på rutin-ul och det blödde inte mer färsk så jag frågade när vi kom till ul-mottagningen istället. Men allt såg bra ut och vi behövde inte oroa oss för barnet.
Sedan jobbade jag hela tisdagen. På onsdagsmorgon vid 4-tiden vaknade jag och kände igen att det var blött, höll handen mellan benen och gick till toan. Då rann det färskt blod igen men lugnade sig när jag suttit en liten stund på toa. Jag duschade av mig , tog på mig en binda och torkade upp det rejäla blodspåret från sängen och in till toan i badrummet (såg ut som jag hade slaktat något). La mig igen men kände att det börja rinna igen. Jag gick på toa igen och hade blödigt igenom bindan, på 45 minuter.
Denna gången slutade det inte att rinna blod så jag ringde 1177 sittandes på toa, de sa att jag skulle åka in till akuten, är nu i v.18.
Tar på mig en rejäl binda och åker in. Får träffa gyn-läkare som gör ul och hjärtat slår. De kan inte säga vart ifrån det blöder men det är inte moderkakan. Jag får blodstoppande medicin och blir inlagd.
Efter några dagar med medicin och stilla läge på sjukhuset har blödningen minskat och jag får åka hem med nedtrappning  av medicin under närmaste dagarna, och sjukskrivning 2 veckor.
1 dag var jag blödningsfri sen började öka långsamt igen när jag behöver ha binda för blödningen så ringer jag gyn och rådfrågar, jag ska börja med medicinen igen.
V.20 har jag en efterbesökstid med ul. Det ser bra ut men jag blöder lite ännu så jag får nytt recept på medicinen och fortsatt sjukskrivning.
Blöder ca 1 vecka till.

Blödningsfri i några dagar!

Sedan vaknar jag kl.7 en morgon av att det är blött i sängen och mellan benen, onej inte ny blödning tänker jag. Men det var inte blod utan verkade vara fostervatten. Jag avvaktar under dagen, är en söndag. Men det slutar inte sippra så jag ringer och rådfrågar 1177 igen. De pratar med gyn och jag ska åka in till akuten och få det kollat. Är nu v. 21+2.
Det visar sig att jag läcker fostervatten, blödningen har irriterat på fosterhinnorna så det gått hål. Tänk om de kunde berättat att det kan bli så när man haft mycket blödningar, för det är visst vanligt.

Blir inlagd igen, nu är det infektionsrisk. Under natten läcker det mesta av fostervattnet ut men bebisen kämpar på och sparkar.
Jag får åka hem efter ronden eftersom det inte läcker mindre av att jag är still och infektionsrisken är mindre om man är uppe och rör på sig. Får istället komma in och ta nytt CRP varannan dag. Jag ska leva som vanligt hemma, göra det jag brukar fast inte åka och jobba då. Men får jag feber, känner mig allmänt dålig, sammandragningar mm så ska jag ringa och komma in till förlossningen.
Kommer vi till v.22+6 så ska beslut tas om jag ska läggas in på sjukhus som klarar så förtidigt födda barn.

 Bebisen sparkar och kämpar på fast det mesta nybildade fostervattnet läcker ut. Allt flyter på bra, ingen feber och CRPna är bra!

Till sent på kvällen v.22+5, jag får lätta sammandragningar. Går och lägger mig och hoppas det går över.
Somnar men vaknar efter 1 timme och nu är magen hård och öm, kollar tempen som visar 36.0, jag försöker somna om men går inte. Jag måste åka in.
På väg till förlossningen får jag frossa och ömma sammandragningar. Det tar nästan 1 timme i bilen, får stanna strax innan vi är framme för jag mår så illa och spyr.
Väl inne på förlossningen blir jag jättedålig, frossar, spyr och har så ont i magen.

Det visar sig att jag fått en infektion i livmoder. Bebisen lever än men mår inte bra under sammandragningarna.

På morgonen föds vår fina lilla flicka. Hon dog tyvärr under förlossningen, v.22+6. Vi snubbla på mållinjen. Infektionen tog hennes liv.
Mig fick de ge kraftig antibiotika, för annars skulle inte jag heller ha överlevt.

Under själva förlossningen kändes det som när man får ett levande barn. Personalen beter sig likadant. Jag fick upp henne på bröstet. De tittar på henne som på ett levande barn. De vägde och mätte henne. Hon fick filt om sig så hon inte blir kall.
Jag kände bara lycka och stolthet över den fina flicka jag fött!
Sorgen, saknaden och tårarna kom först dagen efter.

Jag fick stanna några dagar på sjukhuset, pga att den kraftiga infektionen. De var tvungna att se att den avtog innan jag fick åka hem.
Väl hemma kändes inte sorgen lika hårt utan jag kunde och kan glädjas åt de 3 fina barn jag har i livet! Och världens bästa man!

Från v.22+0 så räknas det som ett barn och man får rätt till 30 dagars föräldrapenning  och pappan får 10 sorgedagar och 10 dagar vid barns födelse att ta ut.

Behövde bara få skriva av mig lite!

Stolt mamma till 4 barn, 3 levande och en vacker ängel!

<3